Ahriman
Från Rilpedia
Ahriman var i den medelpersiska Pahlavilitteraturen (ca 300 f.Kr. - 900 e.Kr.) en ond utåtriktad ande.
Ahriman samexisterade med den gode guden Ohrmuzd och balanserade dennes inflytande med sin handlingsfrihet. Världen är den materiella fälla som Ohrmuzd skapade åt Ahriman med människorna som sitt stöd. Här kämpar dessa två krafter mot varandra intill erans slut som markeras av Zarathustras födelse. I den avslutande drabbningen ska den ursprungliga rena och välsignade tillvaron upprättas.
Ahriman inom Antroposofin
Föreställningar om Ahriman förekommer inom antroposofin. Där är han en motpol till Lucifer. Medan Lucifer lockar människan på avvägar genom att locka med "guld och gröna skogar" har Ahriman den mörkare sidan av det onda och råder över maskiner och det grymma. Ahriman är den världskraft som i människan skapar ångest, depression, cynism, uppgivenhet, kollektivism (och därmed i princip alla "ismer"). Inom antroposofisk patologi räknar man alla sklerotiserande sjukdomar och även cancer som symtom på Ahrimans inflytande. Utan Ahriman skulle vi inte ha vetenskap och teknologi. Detta för att människan, enligt antroposofin, idag även har en "kristuskraft" inom sig som kan vända ont till gott och balansera ut "motståndarmakterna" (Lucifer och Ahriman) mot varandra genom kärlek, oavsett individens förhållande till formell religion. Utan Lucifer skulle människan inte ha konst, göra kulturella framsteg, hon skulle inte komma till det andliga heller, kort sagt hon skulle inte kunna gå utan för sin egen personlighets gränser utan Lucifer, enligt antroposofin.
Se även
Externa länkar
|