Avesta (religiös skrift)
Från Rilpedia
Avesta (Medelpersiska: abestāg i betydelse "hyllning") är en bok som innehåller de äldsta iranska folkens, liksom de nuvarande parsernas heliga skrifter. Dessa heliga skrifter innehåller Zoroasters ursprungliga lära, (Zoroastrism).
Enligt den inhemska traditionen bestod Avesta egentligen av 21 böcker fördelade i 815 kapitel. Den första skriftliga sammanfattningen av dessa förut genom muntlig tradition bevarade böcker gjordes runt 500-talet f. Kr. Men under de omvälvningar som följde på Alexanders erövringståg och senare under Seleukidernas och arsakidernas välde gick en stor del av denna ursprungliga Avesta för alltid förlorad. Språket som den var skriven på övergick via talspråket till det medelpersiska pehlevi, och innehållet blev för folket ofattligt. Skriften (numera för oss okänd) som den skrevs med kom ur bruk. På 300-talet e.Kr. skrevs 345 kapitel (av de ursprungliga 815) ned på avestiska med det nyuppfunna avesta-alfabetet (även kallat zendalfabetet) som var en förenkling av det svårlästa bok-pehlevi.
Avesta har länge varit föremål för filologisk forskning till många översättningar hör bl.a. Charles de Harlez franska översättning och Ebrahim Poordavoods nypersiska översättning. Som grundare av Avestastudiet i Europa räknas fransmannen Abraham Hyacinthe Anquetil-Duperron.
Källa
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
|