Mager

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
De tre vise männen, avbildade på en mosaik från renässansen i St Apollinarius basilika i Ravenna. Enligt traditionen hette de Kaspar, Melchior och Balthasar.

Mager (latin magi (sing. magus), grekiska μαγοι (sing. μάγος) var en folkstam från landet Medien under antiken, vilka - efter att de erövrats av Persiska riket omkring 550 f.Kr. - fick ansvar för religiösa göromål och begravningsriter. Senare anslöt de sig till den zoroastriska läran, dock genom omtolkningar av Zarathustra; deras egenartade religionsfusion kallas numera zurvanism, vilket blev den dominerande trosuppfattningen under sassaniderna (226650 e.Kr.). Efter 900-talet fanns ingen levande utövning av zurvanismen.

De bäst kända magerna var de tre vise männen i Bibeln, vilkas gravar Marco Polo påstod sig ha funnit i vad som numera är stadsdelen Saveh i Teheran, Iran. De tre vise männen nämns i Matteusevangeliet, kapitel 2, där "mager" ibland översätts med "stjärntydare", det vill säga astrologer.

Det finns två möjliga betydelser av ordet. I HerodotosHistoria nämns magerna som ett religiöst kast. Herodotos kallar stammen från Medien magoi, men det är möjligt att sambandet är språkhistoriskt och inte har en faktisk orsak.

Herodotos berättar att magerna kunde tolka drömmar,[1] och filosofer senare, till exempel Heraklitos, använde ordet i överförd bemärkelse för att beteckna underhållare som sysslade med trollkonster, till vilket filosoferna i fråga förhöll sig skeptiskt. Under hellenismen började magos betyda "magisk", i uttrycket magas techne "ars magica", som hos Filostratos. Detta blev så småningom den moderna betydelsen i orden magi, magiker, etc.

Enligt Herodotos var magerna en av sex mediska stammar. I Jeremia i Gamla testamentet nämns en Nergal Shareser som den "överste magern" (39:3, 39:13). Det finns även brahminer i Indien som dyrkar solen som kallas Maga, vilket kan tyda på ett etymologiskt samband.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
  • Herodotos historia, övers. Claes Lindskog, Norstedts förlag Stockholm 2000

Noter

  1. Herodotos, Historia, s.64


Personliga verktyg