Antroposofi
Från Rilpedia
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Antroposofin är en andlig filosofi som grundades i början av 1900-talet av österrikaren Rudolf Steiner. Den postulerar existensen av en objektiv, intellektuellt förståelig andlig värld, tillgänglig för direkt erfarenhet genom inre utveckling, genom medveten kultivering av en form av tänkande oberoende av sinnesintryck.[1][2] Steiner betecknade antroposofin som "andevetenskap" (Geisteswissenschaft; vetenskap om det andliga, humaniora),[3]
I sin utforskning av den andliga världen eftersträvar antroposofin samma precision och klarhet som naturvetenskapen vid utforskning av den fysiska världen.[1] Om det är en tillräcklig grund för att att betrakta antroposofin som en andevetenskap är omdiskuterat.[4][5] och den har ibland betecknats som ockult.[6]
Antroposofin är grunden för Waldorfpedagogiken, läkepedagogiken, antroposofisk medicin och biodynamisk odling.
I Sverige har rörelsen sitt centrum i Järna och Ytterjärna söder om Södertälje, och rörelsens verksamheter är där tillsammans den största arbetsgivaren med närmare 2000 sysselsatta. Kulturhuset i Ytterjärna (arkitekt Erik Asmussen) är ett kulturcentrum som drivs av Kulturforum Järna AB.
Innehåll |
Historik, Antroposofiska Sällskapet
Begreppet "antroposofi" kommer från grekiskan *ανθρωποσοφία, från ἄνθρωπος "människa", och σοφία "visdom". Det beskrivs av Nathan Bailey (1742)[7] som åsyftande "kunskap om människans natur".[8] Den första hittills kända förekomsten av termen kan dokumenteras i ett anonymt verk från 1575. Till senare författare som använt begreppet hör Immanuel Hermann Fichte (1856), Gideon Spicker (1872) och Robert Zimmermann (1882).[9].
Steiner använde begreppet från början av 1900-talet. Han var vid denna tid ordförande för den tyska grenen av Teosofiska Samfundet - Adyar. 1913 inträffade emellertid en brytning i samband med att Steiner tagit avstånd från utropandet av en pojke - Krishnamurti - som den reinkarnerade Kristus och Steiner uteslöts. Teosofer som stödde Steiner bildade då Antroposofiska Sällskapet. Steiner var innan han gick med i Teosofiska Sällskapet känd som forskare i Goethearkivet och med projektet att förnya den då förhärskande nykantianska filosofin genom idéer i Goethes naturvetenskapliga skrifter. Steiners ställningstagande för teosofin fick den akademiska världen att omedelbart ta avstånd. Efter brytningen med Teosofiska Sällskapet framträdde antroposofin tydligt som en egen kraft.
Antroposofisk teori
Steiners verklighetsbild är monistisk, det vill säga hävdar att dualismen som uttrycks till exempel som "ande och materia" är skenbar och beror på människans konstitution. Detta får till konsekvens att ande och materia kan gå över i varandra. I boken "Teosofi" jämförs med en varelse som har sinnesorgan för att varsebli is men inte vatten, vilket får till följd att isen tycks försvinna i tomma intet när den smälter och uppstår igen ur intet när den fryser beroende på den begränsade iakttagelseförmågan. På liknande sätt, hävdar Steiner, saknar människan organ för att iaktta det andliga, vilket får till följd att materia verkar försvinna och uppstå till synes ur tomma intet. De andliga organen, menar Steiner, finns latent i varje människa och kan utvecklas genom bestämda övningar.
Antroposofin utgår enligt Steiner från den goetheanistiska kunskapsteori, som han beskrev i sina huvudlinjer 1886, i samband med att han redigerade och skrev inledningarna till Goethes naturvetenskapliga skrifter för Kürschner's Nationallitteratur, ett uppdrag han fått som 21-åring på initiativ av sin mentor, en av den tidens främste Goethekännare, Karl Julius Schröer. På grundval av detta arbete blev han senare inbjuden att från 1890 till 1897 i Weimar också ansvara för utgivningen av Goethes naturvetenskapliga arbeten för Sophien utgåvan av dem. Vissa föredrag av de 6000 han höll genom livet, med sina första rötter i studiet av Goethe, var till en början enbart avsedda för medlemmar i en Fria högskolan för andlig forskning, som han grundade vid nyåret 1923/24. Idag finns så gott som hela Steiners produktion, föredrag såväl som skrivna texter, tillgänglig på internet.
Steiner menade sig ha utarbetat en metod för att meditativt kunna utforska vissa skikt av en kosmisk minnesbank, en sorts urminne ofta kallat Akashakrönikan. Här menar han sig ha hämtat huvuddragen av den antroposofiska läran[källa behövs]. Utmärkande för antroposofin är den grundläggande människosyn som säger att människan inte bara består av en fysisk kropp utan har fyra olika "väsensled":
- Den fysiska kroppen, som vi har gemensamt med allt fysiskt, även mineralriket.
- Eterkroppen - ett kraftfält av formbildande energier, vitalitet, som även är människans minnesbank. Även växter och djur har en eterkropp.
- Astralkroppen - denna kan lämna kroppen, och det är enligt antroposofin det som sker när vi drömmer. Även djur har en astralkropp men inte lika komplex som människans.
- Jaget eller självet - lämnar kroppen efter döden och reinkarnerar senare i ett nytt liv.
Även själva solsystemet ska ha "reinkarnerat" ett antal gånger, enligt akashakrönikans minnesbilder. Närmare bestämt fyra gånger. Första gången bildades bara ren värme i olika formationer. Denna har idag förtätats till den rent fysiska materien. När solsystemet inkarnerade på nytt bildades gaser. Dessa har idag förtätats till å ena sidan vatten, å andra sidan de eteriska krafter som frambringar organiskt liv. Tredje gången solsystemet inkarnerade så bildades, förutom den ursprungliga värmen och gasen, något som liknade flytande ämnen. Dessa ska idag ha återuppstått som djurvärlden. Först under jordens innevarande inkarnation ska fast materia ha bildats, och därmed ska människan ha utvecklats. För varje inkarnation har solsystemet fått en mindre sol och fler planeter. Ytterligare tre inkarnationer ska "avvecka" eller förandliga först det fysiska, sedan det eteriska och slutligen även det astrala. Människoanden ska då ha införlivat och förandligat de tre naturrikena genom kristuslik kärlek, offerkraft.
En egenartad och central tanke i denna kosmologi är att människans idé fanns med redan från första början och att djurriket, växtriket och mineralriket har tillkommit efter hand. Kristus ses inte i första hand som en religionsstiftare utan som ett kosmiskt väsen som vänder utvecklingen från materialisering till förandligande genom kärleksoffer. Buddha, Krishna och andra religionsstiftare ses också som viktiga aktörer, de är så att säga alla i samma lag. "Motståndarlaget" består av Lucifer och Ahriman och deras fallna änglar. De är som yin och yang i konkurrens. Lucifer hatar materien och Ahriman hatar anden.
Reinkarnation är en självklar ingrediens i antroposofi. Egenskaper och erfarenheter av andligt slag kan bäras med mellan inkarnationerna och till exempel orsaka vissa sjukdomar. Brist på balans mellan de fyra väsensleden leder även det till sjukdomar. Upprätthållandet av balansen är också grunden för mångsidigheten inom Waldorfpedagogiken eftersom varje väsensled måste tillfredsställas i undervisningen. Eftersom även växter indirekt är besjälade, genom eteriska naturväsen, utgör antroposofin grunden för en egen jordbruksfilosofi och -praxis, biodynamiskt jordbruk.
Litteratur om antroposofi
- Lejon, Håkan: Historien om den antroposofiska humanismen. Den antroposofiska bildningsidén i idéhistoriskt perspektiv 1880 - 1980, Almqvist & Wiksell international, Stockholm 1997, ISBN 91-22-01759-3.
- Jerkert, Jesper (red): Antroposofin - en kritisk granskning, Leopard Förlag, Stockholm 2003, ISBN 91-7343-046-3.
Antroposofer
- Rudolf Steiner, filosof och grundare av antroposofin
- Arne Klingborg, konstnär och före detta ordförande i Antroposofiska Sällskapet Sverige
- Erik Asmussen, arkitekt
- Kurt Wegner, konstnär
- Åke Kumlander, finansman
- Åke Fant, doktor i konsthistoria vid Stockholms universitet
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Robert McDermott, The Essential Steiner, ISBN 0-06-065345-0, pp. 3–11, 392–5
- ↑ "Anthroposophy", Encyclopedia Britannica online, accessed 10/09/07
- ↑ Agnes Nobel: Filosofens knapp. Om konst och kunskap och waldorfpedagogikens okända bakgrund. Stockholm: Carlssons Bokförlag 1999, s. 43.
- ↑ Carlo Willmann, Waldorfpädagogik: Theologische und religionspädagogische Befunde, ISBN 3-412-16700-2, Chap. 1
- ↑ Olav Hammer, Claiming Knowledge: Strategies of Epistemology from Theosophy to the New Age, Brill 2004, pp. 243, 329, 204, 225–8
- ↑ Professor Michael Uljens, Åbo Akademi, skriver i artikeln "Steinerpedagogik och ofrihet", 2006-10-08, att "Steiners antroposofi är inte en religion i sedvanlig bemärkelse – han ville ju förena vetenskap och religion. Däremot är den ett gott exempel på ockultism."
- ↑ Nathan Bailey: An Universal Etymological English Dictionary, 1742
- ↑ The Oxford English Dictionary.
- ↑ Anthroposophie: Quellentexte zur Wortgeschichte. Anthromedia.net