Sveriges myndigheter
Från Rilpedia
Sveriges myndigheter utgörs av regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Domstolarna är statliga, medan förvaltningsmyndigheterna kan vara statliga eller kommunala. Beslutande församlingar, såsom riksdagen och kommunfullmäktige, är inte myndigheter. Även andra organ än myndigheter kan ha förvaltningsuppgifter. Det finns sålunda till exempel aktiebolag som ägnar sig åt myndighetsutövning.
Det allmänna myndighetsregistret, som förs av Statistiska centralbyrån, omfattade 521 statliga myndigheter i mars 2009.[1]
Även Europeiska unionens beslutande och förvaltande organ kan nämnas i detta sammanhang, som en överstatlig nivå.
Innehåll |
Domstolarna
De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten) och specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten).
Förvaltningsmyndigheterna
Grundläggande bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas verksamhet finns i förvaltningslagen.
Även andra organ än myndigheter kan ha förvaltningsuppgifter. Statliga och kommunala bolag är inte myndigheter ens om de anförtrotts myndighetsutövning.
Statliga förvaltningsmyndigheter
Det var tidigare vanligt att dela upp de statliga myndigheterna i centrala, regionala och lokala myndigheter. Under de senaste decennierna har emellertid utvecklingen gått mot att lokala och regionala myndigheter går upp i en gemensam myndighet för hela landet. Exempel på detta är Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Modellen med tre nivåer av statliga myndigheter har därför förlorat en stor del av sin betydelse.
De statliga förvaltningsmyndigheterna lyder under regeringen eller riksdagen.
Myndigheter under regeringen
En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[2] En myndighet som lyder under regeringen sorterar under något av departementen i Regeringskansliet.
Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[3] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[4]
I myndighetsförordningen (2007:515) finns vissa grundläggande föreskrifter för förvaltningsmyndigheter under regeringen.[5] Där framgår bland annat att en myndighet leds av en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet).[6]
Vid vissa enrådighetsmyndigheter finns ett insynsråd för att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. Regeringen bestämmer om det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten. Myndighetschefen ska vara ordförande i insynsrådet och hålla rådet informerat om verksamheten.[7] Däremot får myndighetschefen inte vara ordförande eller vice ordförande i styrelsen för en styrelsemyndighet.[8]
Regeringen bestämmer oftast ramarna och formerna för en myndighets verksamhet i en myndighetsinstruktion, som är en förordning med bestämmelser om bland annat sådant som myndighetens uppgifter och ledningsform. Regeringen beslutar vidare om förutsättningarna för den enskilda myndighetens verksamhet i årliga regleringsbrev, som innehåller uppgifter om myndighetens mål och ekonomiska ramar.
Riksdagens myndigheter
Sveriges riksdag har sju myndigheter under sig, och Riksdagsförvaltningen som sköter den interna förvaltningen. Riksdagens myndigheter har som regel en mera överordnad roll än regeringens, då riksdagens funktion, vid sidan av att stifta lagar, är att kontrollera Sveriges regering. Riksdagens myndigheter är:
- Riksdagens ombudsmän (JO)
- Riksrevisionen
- Sveriges riksbank
- Riksdagens valprövningsnämnd
- Riksdagens arvodesnämnd
- Statsrådsarvodesnämnden
- Riksdagens överklagandenämnd
Kommunala förvaltningsmyndigheter
- Kommunstyrelse
- Kommunala nämnder
- Landstingsstyrelse
- Landstingskommunala nämnder
Se även
Noter
- ↑ ”Det allmänna myndighetsregistret”. Statistiska centralbyrån. http://www.myndighetsregistret.scb.se/. Läst 28 mars 2009.
- ↑ 11 kap. 6 § regeringsformen.
- ↑ SOU 2004:23 s. 62.
- ↑ 11 kap. 7 § regeringsformen.
- ↑ 1 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ↑ 2 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ↑ 9 § myndighetsförordningen (2007:515).
- ↑ 10 § myndighetsförordningen (2007:515).
