Människans utveckling

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Människans härstamning)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Australopithecus afarensis, Lucy, kanske den mest berömda fossila apmänniskan.

Människans utveckling eller människans evolution är den process genom vilken en grupp primater förändrades till att ha de egenskaper som människan har idag.

Biologiskt definieras människan som primater av arten Homo sapiens, av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens. I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo. Människans taxonomi på familjenivå är en något komplicerad fråga. Det är helt klarlagt att våra närmaste släktingar är de afrikanska människoaporna, schimpanser och gorillor, och nästan helt säkert att schimpanserna är närmare släkt med oss än gorillorna. Traditionellt har människans släktgren fått utgöra en egen familj, Hominidae, medan schimpanser och gorillor, tillsammans med orangutanger, klassificerats som familjen Pongidae. I denna klassificering kallas vi för hominider. Dock blir det allt vanligare bland forskare att utsträcka familjen Hominidae till att även omfatta de apor som tidigare ingick i Pongidae, och låta människans släktgren bli underfamiljen Homininae inom Hominidae. Vi blir då homininer. Det är även försvarbart att hävda att schimpanserna borde ingå i vårt släkte Homo, så att de två arterna vanlig schimpans (Pan troglodytes) och dvärgschimpans (Pan paniscus, kallas även bonobo) borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan.[1]

Efter att forskare hade kartlagt genomsekvenserna hos människan[2] och schimpansen[3][4] fullständigt kunde man konstatera att skillnaden mellan människa och schimpans är ungefär tio gånger större än skillnaden mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär en tiondel av skillnaden mellan råttor och möss[5]. Ur sådana genetiska data kan man dra slutsatsen att människans utvecklingslinje skildes åt från schimpansens för omkring fem miljoner år sedan och från gorillans för omkring åtta miljoner år sedan. 2001 hittade man dock ett omkring sju miljoner år gammalt kranium, klassificerat som Sahelanthropus tchadensis i Tchad[6]. Upphittarna tolkar detta som en människoförfader, vilket skulle betyda att utvecklingen kan ha gått skilda vägar något tidigare. Den tolkningen är dock fortfarande omstridd. Ännu mer omstridd torde den idé bli som framlagts nyligen av Aaron Filler, att människosläktet skulle ha en gemensam förfader som gick upprätt för 15-20 miljoner år sedan[7][8], något som är svårt att förena med andra genetiska och paleontologiska rön.

Människosläktets tidiga utveckling skedde i Afrika. Alla fossil från vår utvecklingsgren från för 7 miljoner år sedan till för 2 miljoner år sedan som hittats levde i Afrika. Någon gång för knappt 2 miljoner år sedan började dock människoliknande varelser av släktet Homo sprida sig i världen, och befolkade ganska snabbt stora delar av Asien och Europa, ända bort till Indonesien och Kina. Beträffande den moderna människans geografiska ursprung finns två huvudsakliga förklaringsmodeller. Enligt Ut ur Afrika-hypotesen utvecklades människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider. Den multiregionala hypotesen hävdar istället att människan utvecklades parallellt ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider. Denna utveckling i riktning mot den moderna människan skulle då ha skett även utanför Afrika. Dock är den förstnämnda teorin, att den moderna människan, Homo sapiens, först utvecklades i Afrika och sedan spred sig den uppfattning som har klart flest anhängare.[9]

Australopitheciner antas idag vara släktet Homos stamfäder. Båda hör till familjen Hominidae men just Australopithecus africanus roll som människans stamfader har ifrågasatts, det är fullt möjligt att africanus istället utgör en återvändsgränd på evolutionens träd och att någon annan australopithecin är vår förfader.

Innehåll

Forskning om människans utveckling

Studiet av människans utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar, varav antropologi, paleontologi och genetik är de viktigaste.

Sedan neandertalmänniskan och andra "grottmänniskor" upptäckts på 1800-talet uppstod paleoantropologi som eget forskningsområde. Likheten mellan människan och vissa större apor var inte ny, men idén om den arternas evolution vann inte allmän acceptans förrän efter Charles Darwin publicerat Om arternas uppkomst 1859. Fastän han i detta verk knappt berörde frågan om människans ursprung innebar arbetet att teorin om evolutionen genast stod klar för de samtida läsarna. Thomas Huxley och Richard Owen började debattera frågan och då Darwin publicerade sitt verk i frågan, Människans härledning och könsurvalet 1871, var kopplingen mellan det naturliga urvalet och människans utveckling redan allmänt känd och intensivt omdiskuterad. Många av Darwins egna lärjungar – som Alfred Russel Wallace och Charles Lyell – tvekade inför tanken att människan, med sin mentala kapacitet och höga moral, skulle kunna ha utvecklats genom ett naturligt urval. Idag är dock människans evolution från en apliknande varelse ett oomtvistat vetenskapligt faktum, låt vara att detaljerna fortfarande debatteras hett. En apdebatt på religiösa grunder blossar fortfarande upp emellanåt, särskilt i vissa delstater i USA – se kreationism – men denna debatt saknar helt vetenskaplig grund.

Allt sedan Carl von Linné hade likheten mellan de större aporna och människan gjort att dessa betraktats som de djur som stod närmast människan. Under 1800-talet började man spekulera i att schimpanser och gorillor skulle vara människans närmaste nu levande släktingar. Ett naturligt steg vidare blev att spekulera kring deras naturliga hemvist i Afrika som hemorten för en gemensam anfader. Man hoppades därför på att finna fossil från dessa stamfäder i Afrika.

Andra forskare från förra sekelskiftet ville av olika skäl hellre söka mänsklighetens vagga i Asien, och sökte sig till såväl Mongoliet som Indonesien i jakt på fossil. Eugene Dubois blev den förste som lyckades, när han hittade "Javamänniskan" Pithecanthropus/Homo erectus på 1890-talet. Först på 1920-talet hittades fossil efter förmänniskor utanför släktet Homo. 1925 kunde Raymond Dart beskriva Australopithecus africanus. Hans sensationella fynd, "Barnet från Taung", var ett häpnadsväckande välbevarat kranium efter ett barn med en avgjutning av individen hjärna. Hjärnan var bara 410 kubikcentimeter men rund till skillnad från schimpansens och gorillans. Dessutom hade fyndet korta hörntänder, och placeringen av foramen magnum, det hål där ryggraden ansluter till kraniet, visade att individen gått upprätt. Dart drog slutsatsen att hans fynd utgjorde en länk mellan människan och apan. Hans hypotes stred dock mot den då vedertagna uppfattningen att bipedalism förutsatte en betydligt större hjärna och intelligens, och det dröjde därför ytterligare tjugo år innan hans idéer togs på allvar sedan ytterligare liknande fynd gjorts.

Tidsperioder

För specifika fossil från de olika tidsperioderna, se Lista över fossil ur människans evolution.

För 65-50 miljoner år sedan

Adapiderna liknade dagens lemurer och andra halvapor (Strepsirrhini) och är sannolikt anfäder till dessa. Omomyiderna är sannolikt släkt med spökdjur, och kan även vara anfäder till hela Haplorrhini, d.v.s. även de egentliga aporna i Anthropoidea, och därmed till oss.

För 50-35 miljoner år sedan

  • Eocen: De egentliga aporna utvecklas, och delas upp i de två grenarna brednäsor (Platyrrhini) och smalnäsor (Catarrhini). Eosimias kan vara en av de tidigaste aporna.

För 35–25 miljoner år sedan

  • Oligocen: Ur de tidiga aporna utvecklades människoapor. De levde fortfarande i träd och var växtätare.

För 25-10 miljoner år sedan

  • Ramapithecus troddes tidigare vara en mänsklig förfader, baserat på mycket fragmentariska fossil, men mer kompletta fossil har visat att den dels sannolikt är närmare släkt med orangutanger, dels bör inordnas i Sivapithecus

För sex-sju miljoner år sedan

Sahelanthropus tchadensis
  • Sahelanthropus tchadensis[6] (7 MÅS) - möjligen den första tvåbenta primaten med hjärna som en schimpans men tänder m.fl. drag liknande en människas.
  • Orrorin tugenensis[10] (6 MÅS) - kanske tvåbent[11], diet som en människas. Levde i en skogsmiljö, inte på savannen.
  • Ardipithecus kadabba (6 MÅS)- tvåbent, diet som en människas.

Någon gång vid den här tiden delades släktträdet mellan människors förfäder, och förfäder till de två arterna schimpanser. Forskare är inte eniga om vilka av ovanstående fossil som är på vilken sida av delningspunkten. Upptäckarna av de tre ovannämnda arterna anser alla att deras eget fynd är en mänsklig förfader, och de andra två är sidogrenar[12].

För fem miljoner år sedan

För fyra miljoner år sedan

För tre miljoner år sedan

De äldsta stenverktyg vi har hittat är också från den här tiden, ca. 2.6 MÅS[13] , samtida med de första medlemmarna av släktet Homo. Det är en rimlig gissning att det var dessa tidiga Homo som tillverkade verktygen. Ett antal Homo-fossil från denna tid finns, men de anses för distinkta för att utgöra en enda art, och klassificeras oftast som två arter, habilis och rudolfensis. Idag vet man inte säkert om modernare Homo härstammar från habilis eller rudolfensis. Vissa forskare placerar både habilis och rudolfensis i släktet Australopithecus i.st.f. Homo.

För två miljoner år sedan

  • Robusta australopitheciner är en grupp som av vissa forskare hänförs till ett eget släkte, Paranthropus. De kan ha utvecklats ur antingen tidigare Australopithecus eller Kenyanthropus och hade en hjärna motsvarande omkring 40% av den moderna människans. Paranthropus var tvåbent och omkring 1.4 meter hög. Deras främsta kännetecken, den grova käken vars tuggmuskler var fästa i den benkam som löpte över kraniet, tyder på att den var specialanpassad för att äta grov, fiberrik kost som rötter och växter. Man tror att det var denna specialisering och brist på anpassningsbarhet som gjorde att gruppen inte klarade av de miljöfluktuationer som blev vanliga för omkring 1.2 miljoner år sedan. Arter inom gruppen är Australopithecus/Paranthropus boisei (2.3-1.2 MÅS), robustus (2-1.2 MÅS) (i södra Afrika) och aethiopicus (2.7-2.8 MÅS) (Östafrika).
  • Homo ergaster (ca 1.8 MÅS) när ergaster upptäcktes 1975 övergav man för gott teorin om en enda utvecklingslinje. Man accpeterade att flera olika arter samexisterat parallellt i Afrika. ergaster har många gemensamma drag med erectus och man tror sig idag veta att erectus uppkom i Afrika och spred sig utöver Asien och Europa. I Afrika uppstod sedan ergaster och, eftersom den moderna människan skiljer sig från erectus på ungefär samma sätt som ergaster, tror man att det är ergaster som är människans anfader.
  • Homo erectus (ca 1.5-0.05 MÅS) - fram till mitten på 1900-talet betraktades en lång rad fynd från runt om i hela världen som olika arter (till exempel Pithecanthropus erectus och Sinanthropus pekinensis), men idag betraktas de alla som erectus, utom möjligen ergaster. Erectus hade betydligt större hjärna än sina föregångare och ungefär likartade tänder som den moderna människan, även om käken var kraftigare. Tidigare trodde man att erectus konkurrerades ut av andra arter för omkring 400 000 år sedan, men nyligen har man fynd på Java visat att erectus fortfarande existerade för 50 000 år sedan – parallellt med den moderna människan. Homo erectus är den första art som det finns skäl att tro kunde tala och kontrollera eld.
  • Homo georgicus (ca 1.5 MÅS) - namn som av vissa forskare används om de erectus-liknande fossil som hittats i Georgien.

För en miljon år sedan

  • Homo heidelbergensis
  • Homo antecessor
  • Homo cepranensis
  • Homo rhodesiensis
  • Homo helmei
  • Samtliga i listan ovan, heidelbergensis, antecessor, cepranensis, rhodesiensis, helmei, är namn som används om olika fossil i den svårplacerade samlingen från övergångsperioden mellan Homo erectus och dess efterföljare nedan. Vilka namn som är giltiga, och vilka fossil som hör till vilket namn, råder det ingen enighet om. H heidelbergensis torde vara det som används mest.

  • Homo floresiensis (94-13 TÅS) År 2003 fann en grupp paleontologer från Indonesien och Australien, ledda av Radien Soejono, benrester, bl.a ett nästan helt skelett, av en hittills helt okänd hominidvariant[14] på ön Flores i närheten av Java, öster om den sk. Wallacelinjen i en grotta i Liang Bua. En del av benen var bara delvis fossiliserade, och man daterade de yngsta till ca. 12-13.000 år. Fynden är ännu under intensiv forskning, och gruppen har inte ännu helt kunnat enas om huruvida det är fråga om en liten ras av arkaisk Homo Sapiens, eller en förkrympt Homo erectus som har överlevt sensationellt länge. Det internationella vetenskapssamfundet förefaller att luta mot det senare. Populärt kallas dessa varelser för "hobbitar".

  • Homo neanderthalensis (350-30 TÅS) — många fynd – från Spanien till Uzbekistan – tyder på att neandertalmänniskan emigrerade från Afrika först efter den moderna människan och att de två arterna existerat sida vid sida under en lång period. De började bosätta sig i Europa för 350 000 år sedan och vissa fynd (Gorham's cave i Gibraltar) indikerar att de fortfarande fanns populationer så sent som för 28 000 år sedan och kanske till och med 24 000 år sedan. Mycket tyder också på att neanderthalmänniskan begravde sina anhöriga långt innan den moderna människan, vilket antyder att självmedvetande och "livet efter detta" först uppstod hos neanderthalmänniskan.
  • Människa (Homo sapiens) (200– TÅS) - De tidigaste fossilen man funnit av H. sapiens kallas ibland Cromagnon.
    • Homo sapiens idaltu är en utdöd trolig underart av människa. Bevisen för dess existens är ett litet antal fossila skallar som hittats i Etiopien och som anatomiskt och kronologiskt tycks befinna sig på ett stadium mellan moderna människor Homo sapiens sapiens och äldre typer, till exempel Homo rhodesiensis. Genom datering av de vulkaniska lager i vilka fossilen hittades har deras ålder bestämts till ca. 160.000 år.
    • Homo sapiens sapiens' Den tidiga moderna människan utmärker sig med sin panna och avsaknaden av de markerade ”ögonbrynen” i kraniet. Hjärnan är också i ungefär samma storlek som dagens människa och ”kammen” över kraniet har helt försvunnit. Det är inte helt klarlagt exakt hur den moderna människan spred sig över världen. För närvarande finns det två oförenliga förklaringsmodeller som beskriver sapiens utveckling: Den ena beskriver hur sapiens utvecklades parallellt från regionala populationer av erectus i Afrika, Asien och Europa. Modellen tar fasta på vissa anatomiska likheter mellan lokala populationer av erectus och sapiens. Den andra, mer spridda modellen beskriver hur en liten isolera population i Afrika utvecklades till sapiens och därifrån spred sig över världen och konkurrerade ut erectus. Genom studier av mutationstakten hos DNA i nukleoler och mitokondrier har man kunnat fastställa att sapiens särskiljde sig från erectus för omkring 200 000 år sedan – vilket anses för ungt för den tidigare modellen. Dessutom har man daterat de äldsta fossil man funnit i Afrika till omkring 195 000 år[15] sedan medan motsvarande fynd i resten av världen är drygt 50 000 år yngre. Några raser existerar inte i vetenskaplig och biologisk mening när det gäller den moderna människan; skillnader beträffande hudfärg, ögonform och andra yttre kännetecken härrör från anpassning till framför allt klimat och solljus. Förutom avsevärt mer avancerad verktygstillverkning är tecken på mer komplexa religiösa ritualer och omsorg om sjuka och gamla utmärkande för de rikare lämningarna efter Homo sapiens sapiens från första början. Konst i form av grottmålningar, skulpturer och bensniderier börjar uppträda för närmare 100 000 år sedan i Afrika, men blir inte vanligt förrän kanske 30 000 år sedan, och skriftsystem uppträder för första gången något eller ett par århundraden före år 3000 f.v.t.

Jämförande tabell med arter inom Homo

Fetstil indikerar väletablerade arter med gott om fossil. Se även Lista över människoarter
Art Levde när (MÅS) Levde var Kroppslängd (m) Kroppsvikt (kg) Hjärnvolym (cm³) Fossil Upptäckt /
publikation av namn
H. habilis 2.5–1.4 Östafrika 1.0–1.5 30–55 600 många 1960/1964
H. rudolfensis 1.9 Kenya       några 1972/1986
H. georgicus 1.8–1.6 Georgien     600 fåtal 1999/2002
H. ergaster 1.9–1.25 Östra och södra Afrika 1.9   700–850 många? 1975
H. erectus 2–0.3 Afrika, Eurasien (Java, Kina, Vietnam, Kaukasus) 1.8 60 900–1100 många 1891/1892
H. cepranensis 0.8 Italien       1 skalltak 1994/2003
H. antecessor 0.8–0.35 Spanien, England? 1.75 90 1000 1994/1997
H. heidelbergensis 0.6–0.25 Europa, Afrika 1.8 60 1100–1400 många? 1907/1908
H. rhodesiensis 0.3–0.12 Zambia     1300 enstaka 1921
H. neanderthalensis 0.23–0.024 Europa, västra Asien 1.6 55–70 (heavily built) 1200–1700 många 1829/1864
H. sapiens sapiens 0.25–nu hela världen 1.4–1.9 55–80 1000–1850 många —/1758
H. sapiens idaltu 0.16 Etiopien     1450 3 skallar 1997/2003
H. floresiensis 0.10–0.012 Indonesien 1.0 25 400 7 individer 2003/2004

Tidslinje

<timeline> DateFormat = yyyy ImageSize = width:800 height:auto barincrement:18 PlotArea = left:20 right:20 bottom:20 top:10 Colors =

 id:white             value:rgb(1,1,1) 
 id:black             value:black
 id:canvas            value:gray(0.98)
 id:holocene          value:rgb(1,0.984,0.941)
 id:pleisto           value:rgb(1,0.968,0.690)  
 id:pliocene          value:rgb(1,1,0.6)
 id:miocene           value:rgb(1,1,0)
 id:paleo             value:rgb(0.651,0.875,0.616)
 id:gray             value:gray(0.80)
 id:darkblue            value:rgb(0.3,0.3,0.7)
 id:blue              value:rgb(0.45,0.45,0.80)
 id:lightblue        value:rgb(0.65,0.65,0.90)
 id:red             value:rgb(0.8,0.30,0.30)
 id:rougemoy          value:rgb(0.88,0.45,0.45)
 id:lightred       value:rgb(0.92,0.64,0.64)
 id:lightred2       value:rgb(0.95,0.84,0.84)
 id:orange            value:rgb(1,0.7,0.3)
 id:orangesom         value:rgb(0.9,0.45,0.25)
 id:or                value:rgb(1,0.9,0)  
 id:grilleMajor       value:gray(0.7)  
 id:grilleMinor       value:gray(0.9)
 id:darkgreen         value:rgb(0.5,0.7,0.3)
 id:green             value:rgb(0.5,0.764,0.1098)
 id:lightgreen        value:rgb(0.702,0.698,0.369)


Period = from:-3000 till:1 TimeAxis = orientation:horizontal format:yyyy AlignBars = justify ScaleMinor = unit:year increment:100 start:-3000 gridcolor:grilleMinor ScaleMajor = unit:year increment:500 start:-3000 gridcolor:grilleMajor BackgroundColors = canvas:canvas bars:canvas BarData=

 bar:evenement1
 bar:espace1 
 bar:evenement2
 bar:espace2
 bar:evenement3
 bar:espace3
 bar:evenement4
 bar:espace4 
 bar:evenement5
 bar:espace5 
 bar:evenement6
 bar:espace6 
  1. barset:evenement
 bar:ages0
 bar:ages

Define $center = anchor:from align:center Define $left = anchor:from align:left shift:( 4,-4) Define $right = anchor:till align:right shift:(-4,-4) Define $left2 = anchor:from align:left shift:( 4, 3) Define $right2 = anchor:till align:right shift:(-4, 3)

PlotData=

 bar:evenement1 color:black width:20 $left
 from:-3000  till:-1950 color:gray
               at:-2650 textcolor:black text:" Australopithecus"
 bar:espace1 width:12 at:-2556 mark:(line, blue)
 bar:evenement2   color:black width:20 $left
 from:-2556  till:-1700 color:or
               at:-2300 textcolor:black text:" Homo habilis"
 bar:espace2 width:12 at:-2043 mark:(line, blue)     
 bar:evenement3   color:black width:20 $left
 from:-2043  till:-1000 color:darkgreen
               at:-1650 textcolor:black text:" Homo ergaster"
 from:-700   till:-300 color:green textcolor:black text:"Homo rhodesiensis"
 from:-200  till:0 color:lightgreen
               at:-300 textcolor:black text:" Homo sapiens"
               at:-880  textcolor:black text:"?"
 bar:espace3 width:12 at:-1121 mark:(line, blue)
 bar:espace3 width:36 at:-1750 mark:(line, blue)
 bar:evenement4   color:black width:20 $left
 from:-1121  till:-800 color:red
               at:-1125 textcolor:black text:"Homo antecessor"
 from:-700   till:-201 color:rougemoy
               at:-675 textcolor:black text:"Homo heidelbergensis"
 from:-199   till:-35 color:lightred
             at:-225 textcolor:black text:"Neanderthalare"
             at:-1750  mark:(line, darkblue)
             at:-770  textcolor:black text:"?"
 bar:espace4 width:12 at:-1750 mark:(line, darkblue)
 bar:evenement5   color:black width:20 
 bar:evenement5   color:black width:20 $left
 from:-1750  till:-100 color:orange
               at:-1000 textcolor:black text:" Homo erectus"
 bar:espace5 width:12 at:-100 mark:(line, blue)
 bar:evenement6   color:black width:20 $left
 from:-100   till:-27 color:orangesom
               at:-315 textcolor:black text:" Homo soloensis"
 bar:ages0
 from:-2500 till:-10 width:10 color:paleo textcolor:white
              at:-1600 text:"Paleolitikum"
 bar:ages fontsize:9
   from:-3000 till:-1806   color:pliocene    
              at:-2400 text:"Pliocen"                
 from:-1806 till:-11     color:pleisto 
              at:-1000 text:"Pleistocen"            
 from:-11   till:0    color:holocene
              at:-100  text:"H->"
              at:-3000 mark:(line, black) 
              at:-1806 mark:(line, black)
              at:-11 mark:(line, black) 
              at:0 mark:(line, black)

</timeline>

redigera

Referenser

  1. http://news.nationalgeographic.com/news/2003/05/0520_030520_chimpanzees.html NG, maj 2003
  2. International Human Genome Sequencing Consortium (2001). "Initial sequencing and analysis of the human genome.". Nature 409: 860−921. http://www.nature.com/nature/journal/v409/n6822/pdf/409860a0.pdf
  3. Chimpanzee Sequencing and Analysis Consortium (2005). "Initial sequence of the chimpanzee genome and comparison with the human genome". Nature 437: 69-87. http://www.genome.gov/Pages/Research/DIR/Chimp_Analysis.pdf
  4. Cheng Z, Ventura M et al. (2005). "A genome-wide comparison of recent chimpanzee and human segmental duplications". Nature 437: 88-93
  5. http://news.ft.com/cms/s/43445728-1a44-11da-b279-00000e2511c8.html
  6. 6,0 6,1 Brunet et al. (2002). A new hominid from the Upper Miocene of Chad, Central Africa. Nature 418:145-151
  7. Filler AG (2007) Homeotic Evolution in the Mammalia: Diversification of Therian Axial Seriation and the Morphogenetic Basis of Human Origins. PLoS ONE 2(10): e1019 doi:10.1371/journal.pone.0001019 http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0001019
  8. Physorg - New findings solve human origins mystery
  9. http://www.genteknik.nu/index.asp?id=538 Genteknik.nu
  10. Senut et al. (2001). First hominid from the Miocene (Lukeino formation, Kenya). Comptes Rendus de l'Academie des Sciences de Paris, Sciences de la Terre et des Planetes 332:137-144
  11. Pickford et al. (2002). Bipedalism in Orrorin tugenensis revealed by its femora. Comptes Rendus Palevol 1:191-203
  12. Cela-Conde, C. J. & Ayala, F.J. (2003). Genera of the human lineage. Proceedings of the National Academy of Sciences 100:7684-7689 http://www.pnas.org
  13. Semaw et al. (2003). 2.6-million-year-old stone tools and associated bones from OGS-6 and OGS-7, Gona, Afar, Ethiopia. Journal of Human Evolution 45:169-177
  14. Brown et al. (2004). A new small-bodied hominin from the Late Pleistocene of Flores, Indonesia. Nature 431:1055-1061
  15. Forskning & Framsteg 5/05: "Den allra äldsta människan". http://fof.se/?id=055gPress.

Källor

  • Olmert, M., Dale, R., de Lespinois, P. (2005) Walking with Cavemen. London: BBC (faktaserie)
  • Campbell, Bernard G & Loy, James D & Cruz-Uribe, Kathryn (2006) Humankind emerging, 9th ed Boston: Pearson Education, ISBN 0-205-42380-9
  • Gärdenfors, Peter (2000) Hur Homo blev Sapiens Nora: Nya Doxa, ISBN 91-578-0352-8
  • Declaration on Race and Racial Prejudice (1978), Office for the high Commissioner for human rights (eng)
  • Bamshad, M., Wooding, S., Salisbury, B.A., Stephens, J. Claiborne (2004) "Deconstructing The Relationship Between Genetics And Race." Nature Reviews Genetics 5, 598–609. [1] reprint-zip
  • Bamshad, M.J., Wooding S., Watkins W.S., Ostler C.T., Batzer M.A., Jorde L.B. (2003). "Human population genetic structure and inference of group membership." American Journal of Human Genetics 72, 578–589. reprint-pdf
  • Hiernaux, J., Banton, M. (1969) Four statements on the race question. Unesco. [http://unesdoc.unesco.org/images/0012/001229/122962eo.pdf

Externa länkar

Se även

Personliga verktyg