Grottmålning
Från Rilpedia
Grott- och klippmålningar, målningar i grottor eller på bergväggar vanligen från förhistorisk tid.
Innehåll |
Europeiska grottmålningar
När de första målningarna från magdalénien påträffades i södra Frankrike och Kantabrien (Cantabria) i Spanien för omkring 125 år sedan, betraktades de som ett skämtsamt akademiskt upptåg. Darwins teorier om evolutionen tolkades vid den tiden så att den tidiga människan inte uppnått det utvecklingsstadium som krävdes för att producera konst. Émile Cartaihac, en av det sena 1800-talets mest framstående förhistoriska experter antog att målningarna producerats av kreationister i syfte att underbygga deras idéer och förlöjliga Darwins. Färskare omprövningar och ett ökat antal upptäckter har bekräftat deras autenticitet och påvisat den höga konstnärliga nivå som den paleolitiska människan uppnådde med mycket enkla verktyg. Grottmålningarna ger också viktiga ledtrådar om den periodens kultur och trosföreställningar. Djuren som avbildats synes ofta befinna sig i rörelse, och i väldigt många fall överlappar en målning en annan; en målning av en bisonoxe kan exempelvis dels eller helt överlappa en målning av en ren. Ofta har bergväggens naturliga former utnyttjats i målningarna, utbuktningar i berget kan exempelvis integreras i en målning för att skapa visuella effekter, och naturliga linjer och avlagringar på väggen har integrerats som marklinje i olika konstellationer. Många av grottornas gallerier var och förblir svårtillgängliga, belägna i långtsträckande tunnelsystem utan tillgång till solljus. För att underlätta målningen användes oljelampor av olika slag, vilket förklarar varför taken i grottorna inte är täckta av sot, vilket de skulle ha varit om eldar eller facklor hade använts för att förse konstnärerna med ljus.
Målningarnas datering förblir en öppen fråga eftersom C14-datering riskerar att ge missvisande resultat i grottor eftersom prov från olika perioder ofta finns anhopade i grottor och under klippsprång. Motivvalet, exempelvis renen i Cueva de las Monedas, tyder på att konsten härstammar från den senaste istiden.
Grottmålningarnas vanligaste motiv är stora, vilda djur som bisonoxe, häst, visent och hjort samt avtryck av människohänder och abstrakta mönster. Målningar av människor är sällsynta och då de förekommer vanligen mer schematiska än de naturalistiska djurmotiven. De äldsta grottmålningarna kan härstamma från aurignacien men de främsta målningarna kommer från magdalénien.
Målningarna är utförda i ockra, hematit, magnesiumoxid och kol och ibland har djurens konturer graverats innan målningen utförts. Abbé Breuill med flera har tolkat målningarna som jaktmagi avsedda att öka antalet fällda djur. Denna hypotes stöds av de lerskulpturer som tycks ha använts som måltavlor för spjutkastning men den kan inte förklara bilderna av rovdjur som det sabeltandade lejonet eller björnen.
Under 2003 har grottetsningar upptäckts i Creswell Crags, Nottinghamshire i England.
Välkända grottmålningar finns i:
- Lascaux i Frankrike: ca. 15 000 - 17 000 år gamla
- La Marche i Lussac-les-Chateaux i Frankrike
- Chauvet-Pont-d'Arc, Frankrike
- Altamira i Spanien: ca. 14 000 - 18 500 år gamla
Afrikanska grottmålningar
I Ukhahlamba-Drakensberg i Sydafrika finns målningar av Sanfolket som tros vara omkring 3 000 år gamla och som föreställer djur och människor, förmodligen med religiös innebörd.
Grottmålningar har också upptäckts i Tassili n'Ajjer-bergen i sydöstra Algeriet.
Australiensiska grottmålningar
Även i Australien har många tidiga grottmålningar funnits.
