Förhistorisk tid
Från Rilpedia
Förhistorisk tid eller forntid (begreppen används ofta synonymt[1]) kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria. Gränsen är flytande då det finns utländska historiska källor som belyser slutet av forntiden och arkeologiskt källmaterial är viktigt även för att utforska historisk tid.[1] Förhistoriens sista del, där de skriftliga källor som finns är av så dålig kvalitet att de mest är att beteckna som senare tiders sagor, kallas protohistorisk tid.
Förhistorien omfattar tiden före och fram till den historiska tiden, och sträcker sig egentligen över många miljoner år. Dock är den senare förhistorien om några tusen eller tiotals tusen år tillbaka vad som vanligen avses. Tidpunkten för när den historiska anses ta vid varierar mellan olika områden och kulturer, på grund av skillnader i förekomst av skriftligt material. Vad gäller Egypten anses allmänt att förhistorien slutade omkring 3200 före kristus, medan i Nya Guinea sträcker sig den förhistoriska perioden fram till år 1900 efter kristus. Inom svensk historieskrivning sträcker sig forntiden från människornas invandring till kristendomens införande på 1000-talet.[1] Då inträder medeltiden, och därmed historisk tid.
Innehåll |
Förhistoriska källor och discipliner
Det finns flera olika källor om den förhistoriska tiden. Bland dessa märks:
- Arkeologiska fynd - fysiska lämningar och materiell kultur.
- Skriftliga källor från omgivande områden - omgivningen kan befinna sig i historisk tid, medan det studerade området inte gör så.
- Muntliga traditioner - dessa kan ha skrivits ned senare.
- Språk och dess utveckling - språkliga variationer studeras inom lingvistik.
- Naturvetenskapliga observationer - naturhistoriska data studeras inom paleontologi, geologi och ekologi med flera discipliner.
- Gener och deras utveckling - genetiska variationer studeras inom populationsgenetik.
Det finns källkritiska eller metodologiska problem med alla dessa källor (liksom det gör med historika källor) men mycket går dock att lära sig om den förhistoriska tiden ändå. Dessutom är det möjligt att dra slutsatser om historiska samhällen genom den kunskap som finns inom samtida samhällsvetenskaplig teori.
Arkeologer arbetar i första hand med materiella lämningar (fornlämningar) och kompletterar med skriftligt material om det finns. Detta till skillnad från historiker som i första hand arbetar genom skriftliga källor. Dock har det på senare tid även uppkommit en arkeologi som sysslar med historisk tid. Skriftliga källor kan dels innehålla fragment som direkt handlar om det område man är intresserad av, dels ge ett förklarande allmänt historiskt sammanhang.
Förhistorisk tidsindelning
Den förhistoriska tiden delas in i treperioder, stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Dessa delas i sin tur in i underperioder. Denna uppdelning kallas för treperiodsystemet och uppfanns av den danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen på 1820-talet. Periodindelningen tar sin utgångspunkt i vilket material redskapen tillverkades i under de respektive perioderna. Thomsens treperiodssytem är främst giltig för den gamla världen, i Syd-, Mellan- och Nordamerika används andra indelningar, liksom i Australien. Här talar man till exempel om Arkaisk tid och klassisk tid.
Stenåldern
Stenåldern är den första perioden i människans historia. Den börjar i och med att de första homininerna lär sig tillverka stenverktyg för ca 2 miljoner år sedan. Stenåldern delas i sin tur in i tre delperioder, Paleolitikum, Mesolitikum och Neolitikum.
De bägge perioderna paleolitikum och mesolitikum kallas i bland, med ett samlingsnamn, för "jägarstenåldern". Under denna tid levde människan av jakt och insamling av ätliga växter. I och med neolitikum inleds "bondestenåldern", den börjar för ca 10 000 år sedan i mellanöstern och når skandinavien för ca 6000 år sedan. Det finns fortfarande människor som lever, mer eller mindre uteslutande, av jakt och insamling och levande stenteknologier fanns ännu kvar under 1900 talet.
Paleolitikum
Paleolitikum betyder gamla stenåldern och var stenålderns äldsta period. Delperioden Tidigpaleolitikum är äldre än de äldsta moderna människorna, Homo sapiens, och börjar med Homo hablilis och den första användningen av stenverktyg för omkring 2,5 miljoner år sedan. Tidiga Homo sapiens uppkom för omkring 200 000 år sedan, och därefter börjar Mellanpaleolitikum.
Någon gång under Mellanpaleolitikum utvecklade människan språket, musiken och tidig konst liksom det ritualiserade begravandet av döda. Människor spred sig från östra Afrika till Mellanöstern för omkring 80 000 år sedan, och vidare till södra Asien och Australasien för 50-60 tusen år sedan. Mot norr spred de sig till Europa för omkring 40 000 år sedan, och från Asien till Amerika för cirka 15 000 år sedan. Delperioden Senpaleolitikum anses börja för ungefär 40 000 år sedan tillsammans med uppkomsten av högkultur. Expansionen till Nordamerika och Oceanien ägde rum under den senaste istidens glaciala maximum när dagens temprerade regioner var mycket ogästvänliga. Vid slutet av istiden för omkring 12 000 år sedan hade i stort sett alla isfria delar av jorden koloniserats.
Mesolitikum
Mesolitikum är den tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norra Europa. På andra platser går utvecklingen direkt från paleolitium till neolitikum, eller så talar man om epipaleolitikum.
Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senaste istidens slut leder till att den paleolitiska megafaunan försvinner och de senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av småvilt och fiske. De nya livsförhållandena leder till nya teknologiska innovationer och mikroliterna gör sitt insteg i redskapsinventariet, dessa fästs i ben- eller hornskaft. Fiskeutrustning (exempelvis flöten), stenyxor och även träföremål som kanoter och pilbågar har påträffats från perioden.
Neolitikum
Neolitikum, bondestenåldern eller yngre stenåldern är den period i människans historia som följer på mesolitikum eller i andra indelningar, paleolitikum. Under den yngre stenåldern infördes jordbruk och boskapsskötsel. Människan blev också bofast. Befolkningen ökade och nya redskap utvecklades. Stonehenge uppfördes under denna tid.
Bronsåldern
Bronsåldern börjar även den i mellanöstern med Urukkulturen för ca 5000 år sedan. Bronsåldern börjar när man lär sig att smälta koppar och tenn och blanda dessa till brons. På en del platser räknar man med en kopparstenålder mellan sten- och bronsåldern medan järn Järnåldern sägs vanligtvis sluta vid Medelhavet med inledningen av den hellenistiska eran och det Romerska imperiet, i Indien med intåget av buddhismen och jainismen, i Kina med konfucianismen och i norra Europa med den tidiga medeltiden.
Några viktiga hållpunkter
- I östra Afrika har forskare hittat bitar av skelett från människoliknande varelser som levde för ungefär 3 miljoner år sedan. Lucy är till exempel ett skelett från denna tid.
- De människor som skapade de äldsta gravarna som hittats, brukar kallas neanderthalare, för att de första skelettet hittades i Neanderthal i Tyskland, mitten av 1800-talet.
- Cro Magnon kallas den första nutida människan. De har gjort grottmålningarna i Altamira, Spanien och Lascaux grottan i Frankrike
- För ca 10 000 år sedan började människan odla och använda jordbruk. Därmed inträder neolitikum.
- Den förhistoriska tiden slutar i och med att skrivkonsten införs i ett område. Det första kända skriftspråket kallas kilskrift och börjar användas ca 3400 före Kristus.
- I Norden räknas ungefär tiden mellan 12 000 före Kristus och 1000 efter Kristus som förhistorisk tid.
Se även
- Sveriges förhistoria
- Millennium med andra tusental f.Kr.
- USA:s förhistoria
- Kinas förhistoria
- Förhistorisk tidsindelning
- Världens historia
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Nationalencyklopedin, på internet, 24 juni 2008, upslagsord Forntid
