Antropologi

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Antropologi, läran om människan, av grekiskans antropos - "man" eller "människa" och logos - "lära"; vetenskapen om människan eller människosläktet.

Antropologin försöker ge en förståelse av sammanhang mellan de olika sidorna av den mänskliga tillvaron och hennes natur eller en avsaknad av en sådan egentlig natur. Centralt inom antropologin står studiet av kulturen (socialantropologi). Stor vikt läggs inom antropologin vid det faktum att människan i alla samhällen skapar symboler för att kommunicera med andra eller för att beskriva, tolka och förstå sig själv och sin omvärld.

Innehåll

Indelning

Vad som innefattas i begreppet antropologi har varierat mycket genom tiderna, och området har i hög grad påverkats av samtida värderingar och föreställningar. I Sverige är antropologi i princip synonymt med socialantropologi, men i USA delas antropologi in i olika delområden som kategoriseras under någon (eller några) av följande inriktningar:

Charles Darwin
  • Filosofisk och teologisk antropologi - omfattar teorier om människan ur filosofisk, religiös och moralisk synpunkt, om människan som en tänkande, besjälad varelse. Området har behandlats sedan antiken av filosofer som Aristoteles och Platon och senare Descartes, men har idag fått ge vika för mer biologiskt orienterade teorier om människosläktet och mänskligt beteende.
  • Fysisk antropologi - omfattar studiet av människan ur biologisk och fysiologisk synvinkel, kartläggning av likheter och variationer mellan olika raser och grupper och av människosläktet. Området växte fram som ett huvudområde i samband med antropologins utveckling till en självständig vetenskap under 1800-talet. Fokus kom att ligga dels på fysiologiska jämförelser mellan olika folkslag och sociala grupperingar, och i och med Darwins teorier även på jämförelser med andra arter och studier av människoartens utveckling (paleoantropologi). Antropometriska metoder utvecklades av Francis Galton och Paul Broca och kom under första halvan av 1900-talet att brukas inom delämnen såsom rasbiologi och kriminalantropologi. Idag utgör genetik den vetenskapliga grunden för jämförande antropologi, och vår kunskap om människans utveckling har vidgats genom de senaste decenniernas arkeologiska skelettfynd i Östafrika.
  • Kultur- och socialantropologi - omfattar studiet av olika kultur- och samhällstyper och av människan som en samhällsvarelse. Parallellt med den fysiska antropologin växte detta område fram under 1800-talet och beteckningen etnologi skapades. Här präglades i början området av idéer om det västerländska samhällets högre utvecklingsnivå och andra främmande kulturer som mer primitiva. Etnografi blev senare beteckningen på en mer neutral jämförelse och beskrivning av olika kulturer och samhällstyper. De senaste decennierna har en ändrad inriktning, från rent beskrivande mot analys av sociala och kulturella förhållanden, lett till att området numera kallas social- eller kulturantropologi.

Sammanfattningsvis så stöder sig antropologin på åtskilliga vetenskaper, såsom etnografi, anatomi, fysiologi, geografi, geologi, embryologi, paleontologi, arkeologi, historia, sociologi, demografi, komparativ mytologi, lingvistik med mera.

Historia

Antiken

I forntiden kallades ibland de grekiska filosoferna "antropologer", eftersom de avhandlade "människans natur". I denna inbegrep somliga hennes själ, andra åter hennes kropp. Även i fortsättningen fick begreppet antropologi olika betydelse, allteftersom den ena eller den andra sidan av människans väsen framhölls.

1700-talet

Carl von Linné
René Descartes

Genom bl.a. Linnés arbeten i början på 1700-talet började uppfattningen om människans ställning inom naturen att ändras. I Systema naturæ (1735) samordnades människan med de människolika aporna såsom högsta ordningen bland däggdjuren. Camper (d. 1789) påvisade, att ansiktsvinkeln växlar med rasen.

1800-talet

Evans-Prichard i England fulländade 1843 sitt stora antropologiska arbete, vari han förenade naturhistoria, etnologi, lingvistik och kulturhistoria.

Efterhand växte kunskapen om människans fornhistoria bl.a. genom paleontologiska fynd. Intresset för människans ursprung och utveckling ledde till olika teorier om raser (Blumenbach) och metoder för rasbestäming, till exempel genom mätning av kranier etc (A. Retzius).

Darwins och Wallaces arbeten om arternas föränderlighet gav nya impulser till antropologins utveckling. De stora frågorna om människans uppkomst, släktets ålder, dess enhetlighet eller härstamning från flera skilda grupper dryftades nitiskt (Huxley, Latham, Tylor).

Institutioner

  • I Paris, där Paul Broca, utbildaren av den moderna antropologiska metoden, 1859 stiftat ett antropologiskt samfund, inrättades 1876 "École d'anthropologie" (numera med 10 lärostolar).
  • Redan 1855 hade i Paris upprättats en antropologisk professur, vid naturhistoriska museet;
  • andra professurer i ämnet finnas i Florens, Budapest, München och Rom, och i Amerika lämna mer än trettio högskolor undervisning däri.
  • I Sverige ges undervisning i antropologi vid flera universitet och högskolor, men bara vid Stockholms universitet finns en egen, från andra ämnen fristående, institution (i socialantropologi, se länk nedan).
  • 1870 stiftades ett stort tyskt vandringssamfund för antropologi, etnologi och urhistoria (med många lokala föreningar), 1871 i London "Anthropological institute". Dylika sällskap finnas nu i många länder;
  • Sverige har ett sådant i "Svenska sällskapet för antropologi och geografi". Mellanfolkliga antropologkongresser har likaledes föranstaltats (jfr Arkeologiska kongresser).

Tidskrifter

Bland antropologiska tidskrifter märkas:

  • L'antropologie (i Paris, sedan 1890),
  • Archiv für Anthropologie (i Braunschweig, sedan 1861; red. af J. Ranke),
  • Zeitschrift für Ethnologie (i Berlin, sedan 1869),
  • Man (i London),
  • The American Anthropologist (sedan 1888),
  • A Journal of American Ethnology and Archæology (sedan 1892) och
  • Reports of the Government Bureau of Ethnology (i Washington),
  • Archivio per l'antropologia e la etnologia (i Florens, sedan 1871) samt i övrigt de brittiska och franska samfundens publikationer.
  • Svenska Sällskapet för Antropologi och geografi startade utgivningen av tidskriften Ymer 1880.

1900-talet

Enda fram till 1950-talet hade funktionalistiska förklaringar dominerat den sociologiska vetenskapen och antropologin. Det innebar att sociologer och antropologer försökte förklara vad olika fenomen (sociala akter eller institutioner) var till för. Förekomsten av ett fenomen förklarades om den troddes fylla en funktion. Det enda alternativet till denna teori hade varit att förklara fenomen historiskt, genom att förklara hur de blivit till.

Efter andra världskriget

Under senare delen av 1900-talet kom Claude Lévi-Strauss teorier att bli de mest inflytelserika. Hans bidrag kom att förändra antropologin i grunden.

Följande text är hämtad från Wikipedia-sidan om honom och den av hans verk inspirerade strukturella antropologin.

Lévi-Struss teorier presenteras i Anthropologie structurale. De kan kortfattat sammanfattas som att han uppfattar kulturer som system av symbolisk kommunikation, vilka bör undersökas med metoder som andra före honom använt i liten omfattning för att studera tal, berättelser, sport och film. Han resonemang förstås bäst mot bakgrund av den tidigare sociologiska teorin. I årtionden skrev han om denna relation.

Dock uppstod två differenta idéer om sociala funktioner. Den engelska antropologen Alfred Reginald Radcliffe-Brown, som beundrade Émile Durkheim, proponerade att syftet med antropologin var att finna den kollektiva funktionen, vad en religiös föreställning eller äktenskapslagar hade för funktion för samhället som sådant. I grunden till detta förhållningssätt fanns uppfattningen att kulturer utvecklas från en primitiv fas till allt mera civiliserade och moderna faser, som alltid var desamma överallt. Alla händelser i ett samhälle uppträdde enligt deras mening på ett likartat sätt genom att någon slags allmängiltig logik drev fram utvecklingen i samma riktning. Sett på detta sätt kan kulturer uppfattas som organismer, där dess delar fungerar tillsammans som organ i en kropp.

Än mer inflytelserik funktionalist var Bronisław Malinowski, som beskrev vilken funktion ett fenomen fyllde för individen, och vad de enskilda personerna i en kultur fick ut av att upprätthålla en tradition.

I USA, där antropologin skapades efter tysk modell av Franz Boas, hade den historiska modellen ett klart företräde framför funktionalismen. Denna modell hade uppenbara svårigheter, vilka Lévi-Strauss berömde Boas för att ha lyckats blottlägga.

Historiska förklaringar är knappast möjligt när det är fråga om folk som saknar skriftspråk, insåg Lévi-Strauss. Antropologen fyller i med jämförelser med andra kulturer, och är hänvisad till teorier som saknar bevis: den gamla uppfattningen om utveckling eller påståendet att kulturella likheter beror på någon av vetenskapen okänd förbindelse av personlig art mellan grupper. Boas kom till slutsatsen att ingen allmängiltig förklaring till likheter mellan olika kulturer kunde bevisas; för honom fanns ingen historia, bara historier.

Det är tre övergripande frågeställningar som hänger samman med dessa skolors skillnader. Båda måste välja vilken slags bevis de använde, huruvida man borde fokusera det enskilda eller det gemensamma för kulturerna, samt definiera den mänskliga naturen.

Socialvetenskaperna överlag förlitade sig på mellankulturella studier. Det var alltid ofrånkomligt att belysa ett samhälle genom ett annat. Så en idé om en gemensam mänsklig natur var underförstådd i varje studie.

Men en kritisk punkt kunde forskarna inte undkomma: existerade sociologiska fakta för att de var funktionella för den sociala ordningen eller för att de var funktionella för en person? Beror likheter mellan kulturer på att de erbjuder organisatoriska lösningar som är gemensamma för kulturerna, eller på att de uppfyller behov som är gemensamma för samtliga människor?

Lévi-Strauss var benägen att se det som att de var funktionella för den sociala ordningen. När Malinowski framhärdat att magi fyllde ett behov av trygghet när utgången av en viktig händelse var oviss, hade han bevisat detta med en rit där vävning spelade en avgörande roll. Men han kunde inte förklara varför vävning i samma kultur oftast inte hade något med magi att göra alls, eller varför andra moment med oviss utgång inte ingick i magi. Men inte heller de kollektivistiska eller historiska förklaringssätten var tillfredsställande. Olika samhällen kan ha institutioner som tydligt liknar varandra, men som ändå fyller andra funktioner som är olika. Många stammar var i Sydamerika till exempel delade i två grupper och reglerna för hur dessa grupper skulle förhålla sig till varandra var mycket strikta, men exakt vad som var tillåtet och inte skilde sig åt, och därför frångick man med dåtidens förklaringsmodeller att peka på den strukturella likheten.

Det var genom lingvistiken som Lévi-Strauss kom fram till en lösning. Han byggde sina analogier främst på fonologin. Senare studier har även influerats av musik, matematik, kaosteori, cybernetik med mera. ”En sann vetenskaplig analys måste vara verklighetsförankrad, förenklad och förklarande” skriver han i Anthropologie structurale. Fonologiska studier avslöjar samband som alla kan känna igen och förhålla sig till. Samtidigt är fonem en abstraktion av ett språk, inte ljud, utan kategorier av ljud som definieras genom hur det skiljer sig från andra ljud. Summan av alla ljudstrukturer i ett språk kan, menar Lévi-Strauss, frambringas från ett mycket litet antal regler. Det var detta system han tog efter och överförde till antropologin.

I sitt studium av likartade system var hans första uppgift att finna en förklaring, vilket han fann i fonologin, och därefter kunde han skapa en omfattande organisation av data som delvis hade ordnats av andra forskare. Det övergripande målet var att finna svaret på varför familjekonstellationer skilde sig åt för olika kulturer i Sydamerika. I vissa kulturer kunde fadern ha en uttalat överordnad roll över sin son med förankring i tabun. I andra kulturer var det i stället sonens morbror som hade denna roll. Lévi-Strauss beskrev fenomenet genom att utreda de strukturella likheterna i sådana relationer, och fann att den underliggande strukturen var en cirkulation av kvinnor genom vilket olika klaner behöll fredliga förbindelser. De viktiga relationerna var i hans studier ett kluster av broder, syster, fader, son. Andra kluster, som syster, systers broder, broders hustru, dotter, fanns inga verkliga exempel på att de någonsin spelade någon roll.

Syftet med strukturalistisk förklaring är att organisera data från verkligheten på det enklaste och mest effektiva sättet. All vetenskap, menar Lévi-Strauss, är antingen strukturalistisk eller reduktionistisk. Genom att ställas inför sådana fenomen som incesttabu, ställs man inför en objektiv gräns för vad det mänskliga intellektet hittills kunnat acceptera. Det är möjligt att spekulera om de underliggande biologiska orsakerna till dessa slags tabun, men för socialvetenskapen är det fakta som inte kan reduceras. I stället måste de studera de uttryck som emanerar ur sådana axiom.

Senare verk är mer kontroversiella eftersom han utgick från att de strukturer han funnit bland de sydamerikanska indianernas kulturer kunde överföras på andra vetenskaper. Han var av uppfattningen att all historia och det moderna samhället byggde på desamma kategorier och transformationer. Han jämför därför i till exempel Mythologiques antropologi med musikaliska serier och försvarar sin filosofiska ståndpunkt. Vidare har han kritiserat tidigare forskning för att förneka de skriftlösa folken en historia. I vissa avseenden påminner hans senare teorier om Fernand Braudel.

Se även

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Antropologi"
Personliga verktyg