Bonobo

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Pan paniscus)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Bonobo
Status i världen: Starkt hotad[1]
Bonobo (Foto: Pierre Fidenci)
Bonobo (Foto: Pierre Fidenci)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Primater
Primates
Underordning: Haplorrhini
Infraordning: Simiiformes
Överfamilj: Människoartade
Hominoidea
Familj: Människoapor
Hominidae
Släkte: Schimpanser
Pan
Art: Bonobo
Pan paniscus
Vetenskapligt namn
§Pan paniscus
Auktor: Schwarz, 1929
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
Bonobounge. Foto: Pierre Fidenci.

Bonoboapan (Pan paniscus), även kallad dvärgschimpans, är tillsammans med den vanliga schimpansen de människoapor som genetiskt är närmast besläktade med människor.

Innehåll

Beskrivning

Bonobon lever i Cuvette Centrale-regionen i Demokratiska Republiken Kongo, en region som avgränsas av floderna Kasai och Sankuru i söder, Lomami i öster samt Kongofloden i norr och väst. I området finns de enda bonoboerna i världen och i bästa fall uppgår de till mellan 10 000 och 25 000 individer.

Bonobon och schimpansen hade en gemensam förfader för 2 miljoner år sedan. Troligen har bonobon knappast ändrat sig alls under denna tid utan stannat kvar i Afrikas regnskog utan att förändra sitt levandssätt. Trots de yttre likheterna skiljer sig bonobon på flera sätt från schimpansen. Bonoboerna sover tillsammans medan schimpansen helst försöker hitta en egen sovplats. Vid fara flyr bonoboerna åt samma håll, en grupp schimpanser försvinner i olika riktningar. Bland schimpanserna händer det att om en hanne lyckas ta makten över en grupp så kommer han att döda ungarna i gruppen, infanticid. Detta beteende har aldrig observerats hos bonoboerna. Hos schimpanserna kan hanarna dra ut och jaga i grupp vilket bonoboerna aldrig gör. De aggressiva hanarna, de underkuvade honorna och krigstågen mot andra grupper som finns hos schimpanserna återfinns inte alls hos bonoboerna.

Bonobon upptäckes inte förrän 1929. Namnet kommer möjligtvis från en felmärkt fraktlåda från Bolobo, en stad vid Kongofloden. På grund av områdets svårtillgänglighet dröjde det till 1970-talet innan bonobon började studeras på plats. På 1990-talet stod det klart att många drag i deras tillvaro var motsatsen till förhållandena hos schimpansen.

Bonobon lever i grupper. Precis som hos många andra däggdjur är det hanarna som är större och muskulösare (könsdimorfism). Trots detta är det honorna som har ett dominerande inflytande, något honorna bland annat använder om mat ska fördelas. Jämfört med schimpansen har bonobon längre ben och har en smäckrare kropp.

Hos bonoboerna föder honorna en unge ungefär vart femte år. Ungen utvecklas i långsam takt och börjar inte leka med andra ungar förrän vid ett och ett halvt års ålder. En ung hona kan fortplanta sig när hon är ungefär 7 år och hon ger sig då ut på vandring för att hitta en ny grupp som hon kan leva med.

Bonoboerna har ett mycket aktivt sexliv och alla tänkbara kombinationer förekommer: hona med hanne, hona med hona, hanne med hanne eller onani. Sexualiteten används både för att stärka de sociala banden och att lösa konflikter. Endast en liten del av de sexuella kontakterna handlar om fortplantning, tre fjärdedelar av de sexuella kontakterna sker på ett sätt som inte skulle leda till fortplantning. Till skillnad från schimpansen har honorna genitalierna placerade längre fram och det är därför möjligt för bonobon att fortplanta sig ansikte mot ansikte med sin partner.

Vid ett forskningsprojekt vid Georgia State University lärde man bonobon Kanzi ett språk. Med hjälp av ett tangentbord med symboler kunde Kanzi och forskarna kommunicera med varandra. Kanzi lärde sig också att förstå när forskarna talade engelska med honom. Kanzis språkförståelse uppskattades vara i nivå med en 2- eller 3-årig människas.

Externa länkar

Källor

Tryckta källor

Lasse Berg: Gryning över Kalahari. Hur människan blev människa, Ordfront, Stockholm 2005, sid. 51-72. ISBN 9173249343. 

Fotnoter

  1. ”IUCN 2008 Red List - Pan paniscus”. http://www.iucnredlist.org/details/15932. Läst 18 januari 2009. 

Personliga verktyg