Kommunistiska Partiet

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Kpmlr)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Broom icon.svg
 Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.
Motivering: påminner om verksamhetsberättelse


Kommunistiska Partiet
Kommunistiska Partiets logotyp
Partiordförande Anders Carlsson
Grundat 1970
Huvudkontor Fjärde Långgatan 8B, Göteborg
Politisk ideologi Marxism-leninism
Internationellt samarbetsorgan Internationella kommunistiska seminariet
Färg(er) Röd
Webbplats www.kommunistiskapartiet.org

Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r), är ett svenskt kommunistiskt politiskt parti, grundat 1970 i en utbrytning från Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, som dessförinnan brutit sig ur Vänsterpartiet Kommunisterna 1967.

Partiordförande är Anders Carlsson, som efterträdde partiets förste ordförande Frank Baude. Partiets organ heter "Proletären" och ges ut veckovis. Partiet antog sitt nuvarande partibeteckning under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005, innan dess hette det Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), vilket normalt förkortades KPML(r). Kommunistiska Partiets motto är "klass mot klass", och det har ett ungdomsförbund, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU).

Partiet har kommunala mandat i Lysekils kommun, Gislaveds kommun och Karlshamns kommun. Particentralen, en flervåningsfastighet känd som Marx-Engelshuset är belägen på Fjärde Långgatan i närheten av Järntorget i Göteborg där också Proletärens centralredaktion och partiets tryckeri, HS Offset har lokaler.

Innehåll

Historia

Kommunistiska Partiets mandat i kommunfullmäktige 2002, samt kandidering i kommunalvalet 2006.

Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML) bildades 1967. 1970 splittrades KFML i två grenar och KFML(r) bildades, där "(r)" stod för "revolutionärerna". Partiet ändrade 1977 sitt namn från KFML(r) till KPML(r) för att markera ett ombildande till politiskt parti. Partiet antog sitt nuvarande namn under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005.

Valdeltagande

Partiet ställer upp i 18 kommuner (från 16 stycken år 2002), samt i vissa landsting, men inte i riksdagsval. Att inte ställa upp i riksdagsvalet säger man bero på ekonomiska och taktiska skäl och inte på politiska. I EU-parlamentsvalet driver partiet en bojkottlinje.

Vid kommunalvalet 2006 fick partiet totalt i landet 9 432 röster, vilket på denna nivå gör partiet till det fjärde största av partierna utanför riksdagen, efter Sverigedemokraterna (159 105), Sveriges Pensionärers Intresseparti (44 022) och Feministiskt initiativ (10 296)[1]. Röstantalet hade minskat med 1 491 röster, från kommunalvalet 2002.

Politik

Partiet är ett revolutionärt kommunistiskt arbetarparti. Dess mål är en total omvandling av samhället, att avskaffa kapitalismen och i dess ställe upprätta ett arbetarstyrt socialistiskt samhälle med planekonomi som ekonomiskt system. Enligt partiet är denna socialistiska revolution det enda sättet för arbetarna att tillskansa sig den avgörande makten. Partiet har marxism-leninismen som ideologisk bas.

Kända personer med anknytning till partiet

Partiets utan tvekan mest kända medlem är skådespelaren Sven Wollter[2], men även andra mer eller mindre kända kulturpersonligheter har partibok eller har ställt upp på valrevyer, jubileumsrevyer och liknande i partiets tjänst som skådespelarna Roland Jansson[3], Claes Malmberg[4], Harald "Bagarn" Andersson[5], Anders Lönnbro[6], Wiveka Warenfalk[7], Lasse Brandeby[8], Claes Eriksson[9], Kent Andersson[10] och Maria Lundqvist[källa behövs] och musikerna Bruno Bran[11], Margareta Abrahamsson[källa behövs], Dan Berglund[12], Daniel Lemma[källa behövs], Maria Hörnelius,[13] Erik de Vahl[14], Ken Ring[källa behövs], Menteroja[15], Totta Näslund[16], Ola Magnell[17], Roger Sjöström[18], Dan Viktor[19] och Fred Åkerström.[20]

Författare med arbetarbakgrund, som Maja Ekelöf, Torgny Karnstedt, Mary Andersson, Sven Wernström, Ove Allansson och Fred Eriksson har alla förekommit mer eller mindre flitigt som skribenter i partitidningen Proletären. Där har även Torbjörn Säfve, Staffan Beckman, Christian Diesen, Peter Birro och - på senare år - även Jan Myrdal låtit publicera artiklar i olika sakfrågor.[21]

Författaren och filmaren Renzo Aneröd spelade i det till RKU närstående bandet EAK och den numer döde Amaltheamannen Anton Nilson ställde vid ett flertal tillfällen upp som talare på partiets kongresser och möten och deltog på ett reklamflygblad, tillsammans med bland annat Sven Wollter och Lasse Brandeby, där han, troligtvis med tanke på sitt berömda dåd 80 år tidigare, uppmanade folk att ta prenumeration på tidningen Proletären med orden "Den är rena dynamiten".

Barnläkaren och docenten Henry Ascher, känd bland annat för sitt engagemang för de apatiska flyktingbarnen och rätten till vård för papperslösa, är också en känd medlem av partiet, och brukar kandidera för partiet till det göteborgska kommunvalet.

Proletär internationalism och internationella kontakter

Kommunistiska Partiet deltar i det årliga ”Internationella Kommunistiska Seminariet” i Bryssel, arrangerat av Belgiska Arbetarpartiet, tillsammans med ett 50-tal andra kommunistiska och socialistiska partier från hela världen såsom MAS från Bolivia, Kubas kommunistiska parti, Koreas arbetarparti, Rødt från Norge, PFLP från Palestina och NDF från Filippinerna).

Första gången som en av Kommunistiska Partiets partikongresser besöktes av organisationer från Östeuropa och Ryssland var 1993. Man hade inte haft någon kontakt med dessa länder förrän den statsbärande kommunismen i dem föll ihop, och organisationer man såg som anti-revisionistiska började växa.

Palestina

Från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet sände Kommunistiska Partiet sammanlagt ett femtiotal läkare och sjuksköterskor att arbeta i palestinska flyktingläger i Libanon i samråd med det palestinska partiet PFLP, ett parti som kommunistiska partiet fortfarande har goda kontakter med. Under hösten 2000 samlades pengar in till det PFLP-drivna sjukhuset Al-Awda i Gaza och under hösten 2007 initierades en insamling till ett skolprojekt i mellersta Gaza som ska hjälpa "elever som av olika orsaker halkar efter i skolundervisningen". Partiets mål var att samla in 300 000 kronor, ett mål som tidigt nåddes.[22]

Efter Israels operation i Gaza, julen 2008, inledde partiet ytterligare en humanitär insamling till de utsatta barnen på Gaza. [23]

Zimbabwe

Under andra halvan av 1970-talet utvecklades stödet till ZANU i Zimbabwe. Partiet samlade bland annat in pengar till en Landrover och partiet var, som enda svenska parti, inbjudet att delta i självständighetsfirandet 1980.

Vietnam

Fram till segern i kriget 1975 bedrev partiet en insamling under parollen ”En luftvärnskanon åt Nordvietnam!” Detta väckte stor uppståndelse, delvis därför att många andra vänsterorganisationer inriktade sin insamling på läkarväskor och liknande. VPK deltog dessutom i Nationalinsamlingen för Vietnam som skänkte pengar även till den USA-stödda regeringen i Sydvietnam. Under sino-vietnamesiska kriget initierade Kommunistiska Partiet ett upprop för en internationell brigad till det socialistiska Vietnams försvar. Uppropet samlade runt 400 frivilliga, som dock aldrig hann bli verklighet innan striderna i Vietnam var över. Vietnams Kommunistiska Parti och det svenska kommunistpartiet kunde dock knyta närmre kontakter.

Nordkorea

Under 1990-talet drabbades Nordkorea av flertalet naturkatastrofer med svält och undernäring som följd. Partiet deltog i humanitära insamlingar till landet och har också utvecklat ett visst samarbete med Koreanska Arbetarpartiet enligt devisen om ”ömsesidig respekt för linjen om självständighet och att lita till egna krafter”[24].

Sydafrika

Solidaritetsrörelsen för ANC:s kamp mot apartheidsystemet i Sydafrika startade tidigt, till och med innan andra politiska partier i Sverige var beredda att ge ANC sitt stöd och i en tid då Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Göteborg, inte ansåg ANC vara mer än en isolerad studentklubb i London.[25] Stora summor pengar samlades in till ANC och samarbetet med den illegala fackliga rörelsen SACTU resulterade i att Kommunistiska Partiet tryckte SACTU:s egna informationsbulletin för Skandinavien under de år den kom ut. En partidelegation besökte också ANC:s första legala kongress på 40 år, 1991 i Durban, Sydafrika och det av Proletären FF arrangerade Fredsloppet sprangs under många år till förmån för ANC och den antirasistiska kampen.

Västsahara

I samband med 15-årsfirandet av den väpnade kampen var en partidelegation inbjuden och partiet har i sitt tryckeri tryckt Polisarios valaffischer inför den folkomröstning som FN garanterat men som ännu inte verkställts.

Kuba

Under den speciella perioden på Kuba efter Sovjetunionens sammanbrott, då varubrist och energibrist rådde, deltog Kommunistiska Partiet i insamlingen ”En oljetanker till Kuba!” Hösten 1995 sände partiet en byggnadsarbetarbrigad som ett led i solidaritetsarbetet och partiet har även bjudits in till den kubanska fackföreningsrörelsens första maj-demonstrationer.

Angola och Moçambique

Efter fascismens fall i kolonialstaten Portugal understödde USA och apartheidens Sydafrika organisationer som Unita i Angola och MNR i Moçambique. Partiet tog ställning för den nationella regeringssidan i dessa länder och utvecklade ett solidaritetsarbete, vilket bland annat ledde till att det angolanska MPLA deltog på partiets kongresser.

Storbritannien

Solidariteten med den brittiska arbetarklassen utvecklades konkret under dom engelska kolgruvearbetarnas ettåriga strejk 1984-85. På hösten -84 ”adopterade” Kommunistiska Partiet en gruva, Brodsworth vid gruvbyn Woodlands och alla insamlade bidrag skickades dit. Inför julen 1984 insamlades över fem ton kläder, livsmedel och julgåvor till gruvarbetarna och deras familjer, som fördes dit på två lastbilar.

Övriga länder

Kommunistiska Partiet har även bedrivit solidaritetsarbete med sandinisterna i Nicaragua, FMLN i El Salvador, SWAPO i Namibia, Nationella Demokratiska Fronten på Filippinerna och många fler organisationer. Man har även arrangerat protestmöten och demonstrationer mot Francos fascism i Spanien (exempelvis när fem antifascister avrättades genom garottering, 1975) och tillsammans med grekiska arbetare i exil mot den grekiska fascismen under juntatiden.

Kritik

Den vanligaste kritiken mot Kommunistiska partiet har varit partiets påstått positiva inställning till Sovjet under Josef Stalin.[källa behövs] En del medlemmar i Kommunistiska partiet har ofta kritiserat den vedertagna uppfattningen om omfattningen av de massavrättningar som begicks under Stalin.[26] Man har dock ingen central linje i frågor om Stalin eller Sovjetunionen och partiet vill inte under några omständigheter beteckna sig stalinistiskt. Kommunistiska partiet har även anklagats för en okritisk inställning till styret i Nordkorea, Zimbabwe och Kuba.[källa behövs]

Röd front

Möte för Röd Front 1:a maj 2009 i Göteborg

Röd Front kallar Kommunistiska partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom sitt 1:a maj-firande. Demonstrationståg arrangeras på ett antal orter i Sverige samt även mindre möten på flera andra orter. Det största demonstrationståget går traditionellt i Göteborg - Kommunistiska Partiets starkaste fäste[källa behövs] - som 2008 hade drygt 1 000 deltagare. År 2009 ökade deltagarantalet med runt 250 personer.[källa behövs]

Fängelsedemonstration

Röd Front torde vara det hittills enda första maj-firande som anordnats inuti ett svenskt fängelse. 1973 demonstrerade nämligen 35 interner på Hall, utanför Södertälje, under parollerna Klass mot Klass, Ned med imperialismen - För den proletära internationalismen, med dåvarande KFML(r):s förbundsfanor. Hallfångarna rapporterade till tidningen Proletären och konstaterade att "den revolutionära ideologin har letat sig in även innanför murarna. Det är dags att sluta upp med det individualistiska tänkandet och förena oss med våra bröder som utsugs i industrierna den kapitalistiska världen runt"[27]

Se även

Referenser

  1. ↑ Siffror enligt Valmyndigheten: [1]
  2. ↑ [2] Proletären 37/06 Sven Wollter: "Därför är jag kommunist"
  3. ↑ Proletären nr. 27-29/73, sid. 20
  4. ↑ r-arnas största hits, volym 2
  5. ↑ Raimond Bengtsson, Arbetets söner, sid. 92
  6. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 270
  7. ↑ Proletären nr. 8/73, sid. 3
  8. ↑ r-arnas största hits, volym 2
  9. ↑ [3] Proletären 34/06, "Revolutioner blir lagliga när de lyckas", Intervju med Claes Eriksson och Sofia Pekkari
  10. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 270
  11. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 272
  12. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 271
  13. ↑ Skivan "Det finns inget mörker", baksidan
  14. ↑ [4] Proletären 20/07 Erik de Vahl: Brevbärare, musiker, kommunist
  15. ↑ [5] "En lyckad avslutning på kampanjen"
  16. ↑ r-arnas största hits, volym 2
  17. ↑ r-arnas största hits, volym 2
  18. ↑ [6] Proletären 29/07 Sommarlägret: En underbar vecka
  19. ↑ [7] Proletären 18/07 Hanna Lindgren årets stipendiat
  20. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 271-272
  21. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 269-271
  22. ↑ Proletären nr 3/09 - Stöd barnen i Gaza
  23. ↑ Proletären nr 3/09 - Stöd barnen i Gaza
  24. ↑ Proletären 1995, Jubileumsnumret, sid 24
  25. ↑ [8] Proletären 16/06 Den som inte är med oss...
  26. ↑ [9] Sanningen som kom bort.
  27. ↑ Frank Baude, Mot strömmen, sid. 79.
Camera-photo.svg Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Kommunistiska_Partiet"
Personliga verktyg