Johan Gustafsson Banér
Från Rilpedia
| Johan Gustafsson Banér | |
|---|---|
| 23 juni 1596 - 10 maj 1641 | |
 Johan Banér |
|
| Födelseort | Djursholm |
| Dödsort | Halberstadt |
| I tjänst för | Sverige |
| Tjänstetid | 1615-1641 |
| Grad | Fältmarskalk |
| Slag/Krig | Ingermanländska kriget andra polska kriget Trettioåriga kriget -slaget vid Breitenfeld - slaget vid Wittstock - slaget vid Dömitz slaget vid Chemnitz - slaget vid Pressnitz |
| Övrigt arbete | Riksråd |
Johan Gustafsson Banér, även Jan Banér, född 23 juni 1596 på Djursholm, död 10 maj 1641 i Halberstadt, var en svensk fältherre; överste 1620, riksråd och general 1630, fältmarskalk 1634. Han tillhörde den uradliga ätten Banér.
Innehåll |
Biografi
Johan Banér föddes på Djursholms slott den 23 juni 1596. Hans föräldrar var Gustav Axelsson Banér och Kristina Svantesdotter Sture. Han var deras 12:e barn. Redan vid 4 års ålder förlorade han sin far som avrättades vid Linköpings blodbad år 1600. Vid samma tillfälle avrättades även hans farbror Sten Axelsson Banér.
Johan Banér anses som en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna. Redan som 19-åring deltog han i det ryska kriget. Genom sin duglighet som organisatör och truppförare steg han snabbt i de militära graderna. I slaget vid Breitenfeld 1631, en av den svenska arméns största segrar någonsin, förde han befäl över den högra flygeln.
1634 utsågs Johan Banér till fältmarskalk som ersättare för fältmarskalken Gustaf Horn som hade blivit tillfångatagen under slaget vid Nördlingen. Banérs uppgift som fältmarsalk blev att besätta och utbilda en ny armé.
1636 vann den svenska armén under ledning av Banér en stor seger i slaget vid Wittstock. Året därpå ledde han på ett framgångsrikt sätt arméns återtåg till norra Tyskland. Det är vid detta tillfälle som de kejserliga generalerna lär ha fällt kommentaren att nu hade de "Banér i säcken", vilket Banér senare kommenterade med orden: "De glömde att knyta till den".
Banér hann kröna sin framgångsrika militära karriär med segrarna i slaget vid Chemnitz 1639 och slaget vid Pressnitz 1641.
Johan Banér månade alltid om sina soldaters väl och ve. Han delade deras vardag, åt och drack med dem och bodde under krigstågen under enkla förhållanden. Han var känd för sin stora aptit på mat, starkvaror och kvinnor. Han svor och ansågs snar till vrede men genom sina goda ledaregenskaper uppskattades av sina underlydande.
Av sina motståndare ansågs han som en råbarkad slugger, urtypen för en befälhavare där gåpåandan och mod kompenserade bristande taktik. Hans temperament och brist på diplomatisk begåvning gjorde att han ofta kom i konflikt med allierades befälhavare.
Johan Banér avled i en febersjukdom 1641 och ligger begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.[1]
Se även
Litteratur
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 20
- G.Björlin, "Johan Banér I-III" (1908-10)
- Bertil Boëthius "Biografi över Johan Banér" i Svenskt Biografiskt Lexikon II (1920)
- Birger Steckzén, "Johan Banér" (1939)
- Peter Englund, "Ofredsår" (1993)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Johan Gustafsson Banér
