Fältherre
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Fältherre eller härförare, kallas en person som under ett krig leder en på en krigsskådeplats självständigt uppträdande här, och med fältherrekonst eller härföringskonst, krigföringskonst betecknar man vanligen sättet att utföra ett fälttåg, ett krig. Fältherrekonsten ställer synnerligen stora fordringar på fältherren, och Napoleon I erkände inte flera än sju verkliga fältherrar, nämligen Alexander den store, Hannibal, Julius Cæsar, Gustaf II Adolf, Turenne, Eugen av Savojen och Fredrik den store. Till dessa måste dock läggas Napoleon själv och Moltke d.ä., fastän den senare icke själv förde befälet över de arméer, vilkas ledning han utövade.
Under 1600-talet förekom i Sverige fältherren som en titel för riksmarsken.
Se även
- Lista över fältherrar
Se även ordet "härförare" på svenskspråkiga Wiktionary.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fältherre, 1904–1926 (Not).
