Djursholms slott

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Djursholms slott i januari 2007.

Djursholms slott var tidigare huvudbyggnad på godset Djursholm, som 1508-1813 ägdes av ätten Banér. Det fungerar numera som kommunhus i Danderyds kommun.

I slottet ingår byggnadsdelar från senare delen av medeltiden. Vid en ombyggnad under 1600-talets förra hälft fick det sin nuvarande omfattning och form. På 1890-talet restaurerades slottet i barockstil. Fasadutformningen förenklades vid en ny restaurering 1959-1961. En ny entré med modern handikappanpassning tillbyggdes på slottets norra sida år 2003. I fyra salar finns stuckaturtak från 1600-talets senare del.

Innehåll

Historia

Slottets och godsets historia

Ekeby gård skänktes till S:ta Clara kloster av kung Magnus Ladulås 1288, och vid tidigt 1400-tal ingick i klostrets ägor även Ösby gård och den ö som numera kallas Gamla Djursholm och genom landhöjningen har blivit en halvö. Nils Jönsson (Oxenstierna) bytte till sig Djursholm 1418 och lät bygga det första slottet på Gamla Djursholm, som genom sitt läge hade en naturlig vallgrav och kontroll över en del av sjöfarten in till Stockholm och andra delar av inlandet. Uppgifter finns i gamla rimkrönikor att han ägnade sig åt "sjöröveri" och hyste sjörövare i sitt hus på holmen som bordade fartyg som skulle levererar varor in till Stockholm via den västra sidan av Lidingölandet, men kan också ha varit en rättighet att ta ut tullavgifter. Under nära 300 år, från slutet av 1400-talet fram till mitten av 1770-talet tillhörde hela Lidingön Djursholms gods. Lidingö kom att tillhöra Djursholm genom Ingeborg Larsdotter Tott, som i sitt andra äktenskap gifte sig med riksrådet Nils Eskilsson (Banér) (1480-1520). Lidingös historia och utveckling kom därför under lång tid att präglas av händelserna och innehavarna av Djurholms slott och omvänt kom också Djursholms utveckling i hög grad bli boeroende av Lidingö genom att ägarna tog ut skatt eller arrendeavgifter av Lidingös bönder. Det stora kapitaltillskottet från Lidingö kom när Banérs beroende på allvarliga ekonomiska problem började sälja ut Lidingös alla gårdar från omkring 1774-75. Lidingöegendomarna uppgavs i en lantmäteridokumentation från 1774 omfatta totalt 80% av Lidingös landareal, motsvarade 2400 ha, uppdelat på 25 större gårdar. Även om Lidingö vid den tiden uppgavs till största delen bestå av "magra skärgårdshemman" kom försäljningen, som främst skedde till högre ståndspersoner i Stockholm, att lägga grunden till att Djursholm överhuvudtaget kunde överleva som gods och i hög grad den händelse som lade grunden till släkten Banérs fortsatta innehav av stora förmögenheter.

Nils Eskilsson (Banér), som var herre till Djursholm 1508-1520, uppförde ett nytt slott på den plats där Djursholms slott fortfarande ligger. Förmodligen hade förhållandena nu ändrats, så att en plats uppe på en höjd och längre från stranden passade bättre för herresätet. 1540 blev Djursholmssläkten Banérs sätesgård och under 1600-talet får släkten patronatsrätt i Danderyds socken. Flera Banérare ligger begravda i Danderyds kyrka. 1599 konfiskeras godset av staten som ett led i de dåtida tronstriderna, men 1603 återlämnas delar av Djursholms gods till Kristina Sture, änka efter godsherren Gustav Axelsson Banér som hade blivit halshuggen vid Linköpings blodbad, eftersom det kunde bevisas att hon hade erhållit Djursholm som morgongåva av sin make. 1612 återgick de resterande delarna till sonen Svante Gustafsson Banér (1584-1628).

Djursholms slott omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna.

Vid mitten av 1600-talet fick slottet sin nuvarande storlek inklusive flyglar. Stora salen försågs vid den här tiden med gipstak, slottet fick trappor av kalksten och ek och väggarna behängdes med konstfulla tapeter av gyllenläder och andra material. Slottets bibliotek skall vid den här tiden ha innehållit över 1000 band och i rustkammaren fanns bland annat tre fullständiga rustningar samt vapen av olika slag.

När godset var som störst, omfattade dess ägor hela nuvarande Danderyds och Lidingö samt delar av Täby kommuner.

Efter en nedgångstid under 1700-talet, då Banérarna hellre uppehöll sig på sina gods i Östergötland, sålde Johan Gustaf Banér Djursholmsgodset 1813, efter att ha fått konungens tillstånd att överflytta fideikommissvillkoren till Sjöö i Uppland. Vid nästa försäljning, redan 1815, försåldes och skingrades även mycket av slottets inventarier. 1815-1827 ägdes godset av greve Gustaf Fredrik Wirsén, men han bodde inte på slottet utan på Svalnäs gård.

På 1870-talet började den dåvarande ägaren att sälja av de underlydade gårdarna som sommarställen till stockholmare och 1889 inköptes slutligen Djursholm av det för ändamålet skapade bolaget Djursholms Aktiebolag, som under ledning av Henrik Palme började anläggandet av villastaden.[1]

1891 startades Sveriges andra samskola i byggnaden. Djursholms samskolas förste inspektor var författaren Viktor Rydberg. Skolans förste rektor var den liberale politikern Johan Bergman[2]. En av hans efterträdare var teologen Natanael Beskow. Bland de tidigaste lärarna kan nämnas Erik Axel Karlfeldt, Alice Tegnér som musiklärare och Elsa Beskow som teckningslärare.[3]. Samskolan flyttade från slottet år 1910.

Se vidare Djursholm.

Herrar till Djursholm 1418-1888[4]

Årtalen anger när respektive person var ansvarig för Djursholms slott.

Externa länkar

Referenser

  1. ↑ K.E. Renqvist: Djursholm – vår hembygd, 2:a uppl., 1961
  2. ↑ Villastaden 100 år, Samfundet Djursholms Forntid och Framtid, årgång 1989, sid 173ff
  3. ↑ Staffan Bergsten: Karlfeldt - Dikt och liv, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005, ISBN 9146201670, s. 67
  4. ↑ K.E. Renqvist: Djursholm – vår hembygd, 2:a uppl., 1961

Koordinater: 59°24′05″N 18°05′21″O / 59.40139, 18.08917

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Djursholms_slott"
Personliga verktyg
På andra språk