Johan Bergman (professor)
Från Rilpedia
Johan Bergman (i riksdagen kallad Bergman i Stockholm), född 6 februari 1864 i Tydje, död 18 augusti 1951 i Stockholm, var en svensk professor och politiker (folkpartist). Far till Sten Bergman och Gösta Bergman.
Johan Bergman, som kom från en bondefamilj, blev filosofie doktor vid Uppsala universitet 1889 på en avhandling i latin. Han studerade även arkeologi i Grekland och Italien 1895-1896. År 1891 grundade han Djursholms samskola, vars rektor han var 1891-1892 för att därefter vara läroverkslärare i Vänersborg, Norrköping och Stockholm 1892-1908. Åren 1919-1923 var han professor i latin och klassisk arkeologi vid universitetet i Dorpat. Han fick professors namn i Sverige 1930.
Bergman var riksdagsledamot i första kammaren för Värmlands läns valkrets 1918-1919 samt 1923-1941. I riksdagen tillhörde han frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp liberala samlingspartiet, efter den liberala partisplittringen frisinnade folkpartiet, och från 1935 det återförenade folkpartiet. I riksdagen var han bland annat vice ordförande i första kammarens första tillfälliga utskott vid lagtima riksmötet 1919 soamt ledamot i bevillningsutskottet 1925-1933. Han var även ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp 1933-1941. Som riksdagsledamot var han särskilt engagerad i alkoholpolitik samt i utbildningsfrågor.
Johan Bergman var en av sin tids främsta företrädare för nykterhetsrörelsen; han var en av stiftarna av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund 1888, blev 1911 superintendent för världslogen av Godtemplarorden och var 1907-1937 styrelseordförande i den Lausannebaserade Internationella byrån mot alkoholism. Han utgav också ett stort antal nykterhetspolitiska skrifter.
Innehåll |
Bibliografi
Psalmer
Johan Bergman verkade också som översättare, bland annat av Nicolaus Hermannis Birgittahymn Rosa rorans bonitatem från latinet till svenska under titeln
- Ros, den himmelsk dagg bestänker. Han bearbetade också den svenska översättningen av psalmen
- Dies Irae 1920.
Böcker
- Världshistorien berättad för svenska folket, 8 band (1901-1907). Medförfattare Emil Svensén.
Källor
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 387-388
|
||||||||
