Från Rilpedia

Erik Nilsson (Oxenstierna), till Djursholm, riksråd, son till Nils Jönsson (Oxenstierna), var en av 1400-talets oroliga andar, en förkämpe för unionen och aristokratiskt självsvåld. Han deltog i sin kusin ärkebiskop Jöns’ uppresning 1457 och likaså i biskop Kettil Karlssons 1464, då han blev belönad med Västerås slottslän, som han dock 1466 åter måste lämna. 1467 måste han avstå även från de under de inre oroligheterna vunna Stäkeborg och Örebro, sedan han blivit av Nils Sture tillfångatagen och överlämnad åt Karl Knutsson. Efter den av Erik Karlsson (Vasa), hans svåger, anstiftade uppresningen, 1469, flydde han till Danmark, men återkom snart och uppträdde i de inre striderna före slaget på Brunkeberg. Under Kristian I inkallades han i rådet. Hans dödsår är obekant.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).