Linköpings blodbad
Från Rilpedia
Linköpings blodbad var en avrättning skärtorsdagen 20 mars 1600 i Linköping.
"Efter slaget vid Stångebro i september 1598 hade vid fredsförhandlingarna till hertig Karl överlämnats rådsherrar som stått på kung Sigismunds sida. Skärtorsdagen år 1600 avrättades fem av dem vid Linköpings blodbad, en händelse som gått till historien som en rättsskandal utan like." --(Lars Malmbjörk ur boken Linköpings blodbad 1600)
Innehåll |
Tiden mellan fältslaget och avrättningarna
De anklagade var:
- bröderna Gustav och Sten Banér
- Hogenskild Bielke
- Klas Bielke
- Ture Bielke
- Bengt Falk, hövitsman i Finland
- Krister Klasson Horn
- Axel Kurck
- Axel Stensson Leijonhufvud
- Göran Knutsson Posse
- Erik Larsson Sparre
- Karl Stenbock
- Arvid Eriksson Stålarm
- En fågelskytt hos Ture Bielke.
Hertig Karl tillsatte 3 mars 1600 en domstol på 153 personer, bestående av 36 adelsmän, 46 krigsbefäl, 24 borgare, 24 allmoge och 23 fogdar och lagläsare. Hertig Karl agerade själv åklagare och hade 25 anklagelsepunkter och han lär under rättegången ha rutit "De äro förstockade av högfärd. Sjutusand djävlar haver jag lovat dem, och det skall jag hålla. Jag lovade dem fyra månaders uppskov med domen, och nu stå de här efter ett och ett halvt år ännu med friska lemmar!".
De anklagade herrarna, varav de flesta hade varit fängslade sedan slaget vid Stångebro, erkände sig skyldiga till vissa personliga förseelser mot hertigen, men förnekade anklagelsen om förräderi.
Den 17 mars föll domen: Hogenskild Bielke och Karl Stenbock skulle hållas i fängelse, medan Gustav och Sten Banér, Erik Larsson Sparre, Ture Bielke och Klas Bielke, Göran Knutsson Posse, Krister Klasson Horn och Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.ä. dömdes att mista liv, ära och gods.
Dagen därpå återkallades domen för Klas Bielke, Göran Posse, Krister Horn och Erik Abrahamsson Leijonhufvud. De hade knäfallit och bett om förlåtelse inför ständerna och hertigen.
De avrättade
Befälhavaren Otto Helmer Mörner hade fått order att föra fram tolv dömda, men det blev fem avrättade, nämligen:
- Erik Larsson Sparre
- Ture Bielke
- Gustav Banér
- Sten Banér
- Bengt Falk - Enligt informationsskylt på Stora torget i Linköping blev han förvisad till Finland där han sedan avled.
- Arvid Eriksson Stålarm fördes till avrättningsplatsen, men benådades sedan han åsett de andras avrättningar.
Historieskrivningen
Fram till 1936 var uppfattningen i Linköping att blodbadet utspelade sig på Järntorget precis utanför Linköpings slott. 1936 ställdes den uppfattningen över ända sedan forskaren Sven Ulric Palme gjort ett "fynd"; en avskrift av Anna Banérs dramatiska brev från händelsen. Brevet avslutas med "de gingo emellan destarche wachtarna gatan nedföre till Stadens Torg därest det ådömda dödsstraffet på dem exeqverades". Den gata som de då ska ha vandrat längs var den äldre Storgatan, som det finns kvar en bit av idag. Det ledde till att "storgatsanhängare" som Bengt Cnattingius och Bengt Lundberg slog fast att avrättningen skett på Stora torget. Det finns dock inga belägg för att ordet dödsstraff använts i tryckt skrift i Sverige före 1720 - mer än hundra år efter händelsen. Detta tyder på att den avslutade meningen i brevet kan ha lagts till senare för att runda av historien.[1]
Enligt historiska dokument såg också Gustav Banér avrättningsplatsen iordningställas, därför kan avrättningen inte ha skett på Stora torget. Gustav Banér satt fängslad i ett rum i slottets sydvästra hörn med fönster ut mot yttre Borggården (nuvarande Borggården) och kan därför inte ha haft någon möjlighet att se en avrättningsplats iordningställas på Stora torget eftersom den platsen inte ligger vid slottet. [2]
Litteratur
- Banér, Anne: Fasans tider - historia och öden kring Linköpings blodbad (2000) ISBN 91-630-9269-7
Se även
Referenser
- ↑ http://archive.corren.se/archive/2006/9/8/iup92w77qcxuqv0.xml
- ↑ http://archive.corren.se/archive/2006/9/8/iup92w77qcxuqv0.xml
