Billesholm

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Billesholm
Siffrorna avser orten

Läge

56°03′N 12°58′O / 56.05, 12.967

Landskap

Skåne

Län

Skåne län

Kommun

Bjuvs kommun

Folkmängd⁽²⁰⁰⁵⁾

2 794 invånare

Area⁽²⁰⁰⁵⁾

291 hektar

Befolknings- och arealfakta från SCB^[1] (uppdaterad 29 maj 2008)

Billesholm är en tätort i Bjuvs kommun i Skåne län.

Billesholm, beläget i Luggude härad, dåvarande Malmöhus län, låg ursprungligen delvis i Södra Vrams, delvis i Risekatslösa kommun. Planerna på att bilda ett municipalsamhälle skrotades år 1947, varefter Billesholms kommun bildades år 1952 genom sammanslagning av de två nämnda samt Norra Vrams kommun. Billesholms kommun uppgick år 1974 i Bjuvs kommun.

Historia

Namnet Billesholm kommer från grundaren av Billesholms kungsgård, Jens Bille (1531-1575). Han uppförde en gård 1571 omgiven av en vallgrav och gården kom då att ligga på en holme, eller rättare sagt fem holmar omgivna av vatten (Billes-holmar).

Jens Bille, ståthållare på Gotland under åren 1560 till 1570, kom efter denna tid hem till fädernesgården Ljungsgård. Eftersom stor otrygghet hade rått under Billes ståthållartid, ville han ha en boning som var lättare att försvara. Efter att ha suttit på starka Visborgs slott i Visby när Nordiska sjuårskriget rasade, måste Ljungsgård ha förefallit torftigt och framför allt osäkert. Ljungsgård hade då en gång under hans fader Claus Billes tid satts i brand av fientligt sinnade bönder och brunnit ner till grunden. Den nya bostaden Billesholm uppfyllde bättre säkerhetskraven, då den var omgiven av vallgravar som skulle försena ett eventuellt fientligt angrepp.

Efter Jens Billes död 1575, företogs inget skifte utan änkan Karen satt kvar i orubbat bo till sin död 1592. Jens och Karen hade två söner och den yngre utav dessa Steen Bille, kom till att ta över gården efter moderns frånfälle, dock kom han inte till Billeshom förrän 1613. Steen Bille dog 1629 och då var dödsboet efter honom på obestånd. Sonen Jens Bille d.y. fick då överta gården, inklusive skulderna. Han var gift med Sofie Tott men äktenskapet var barnlöst. På hösten 1630 var Jens Bille den yngre tvungen till att lämna gården till fordringsägarna. Han blev den sista i ätten Bille på Billesholm. Dessa vallgravar som omgärdade Billesholms kungsgård, kunde man så sent som i början av nittonhundratalet ännu skönja i terrängen runt Kungsgården. Denna gård finns ännu kvar, men av Jens Billes boning som revs 1955 återstår bara källaren. Hans namn har, förutom att ge namn åt samhället, hållits levande genom att även en skola och en gata är uppkallade efter honom. Jens Bille var morbror till Tycho Brahe (1546-1601).

Stenkolsbrytningen

Starten

Redan 1744 fann man och började bryta stenkol vid Lunnom på Boserups ägor. Denna brytning pågick i cirka 50 år. Dessutom började stenkolsbrytning på det som benämndes Boserupsfältet. Detta skedde i Adolf-Fredriks stenkolsgruvor 1746-1796. Vid denna tidpunkt fanns det vid Kalmarmöllan, intill mölledammen i Boserup, en lerkärlsfabrik som anlades 1741. Kolet kom väl till pass här för att elda denna lerkärlsfabriks brännugn. Denna lerkärlsfabrik som anlades av Bergmästare Anton von Swab (1702-1768), fanns här i knappt tio år.

Under nästföljande århundrade kom det att brytas kol under dagbrottsliknande former i Drottning Sofias och Drottning Lovisas dagorter 1866-1888. Det var Wallåkra gruvbolag som startade det hela, men 1895 slogs detta bolag samman med Kropps (Bjuv) gruvbolag till Billesholms-Bjuvs Aktiebolag. År 1903 bildade Billesholms-Bjuvs AB och Höganäsbolaget ett nytt bolag, Höganäs-Billesholms AB, med runt tio miljoner i aktiekapital.

Från 1860-talet fram till 1932 bröts det i Billesholm stenkol ur en rad schakt, Teodor 1860-talet, Mattis 1865-1866, Kristoffer 1870-1871, schakt 6 1868-1884, Kapten Berg 1874-1902, Brohult 1891-1895, Sonnadam 1882-1931, Ljungsgård 1889-1895, Albert 1901-1932, Ivar 1909-1932, Knut 1896-1909, Viktor 1899-1924 och Oscar 1903-1926. Schakt Ljungsgård benämndes även Millars schakt efter sin första ägare, grosshandlare John Millar (????-1904) från Göteborg. I vissa av dessa schakt bröts även lera till det tegelbruk som under några år fanns i Billesholm. Efter denna tid såldes leran till Höganäs, eftersom denna Billesholmslera höll högre kvalitet än den lera som fanns i Höganäs.

Namnen på gruvorna och sedermera på gatorna

Dessa mansnamn som fanns på en del gruvor kom många gånger från prominenta personer i landet, oftast personer som ingick i ledningen för Höganäs-Billesholms AB. Bland annat hade Vallåkrabolagets ledare Christoffer Billow satt namn till schakt Christoffer och konsul Oscar Trapp (1847-1916) styrelseledamot i bolaget fick låna ut sitt namn till Oscarschaktet. En annan styrelseledamot och Kapten tillika vid namn Albert Oldenberg fick sätta namn på Albertschaktet, Ivarschaktet hade fått sitt namn efter överingenjör Ivar Svedberg (1866-1949) platschef för samtliga Höganäs-Billesholm AB:s gruvor och Viktorschaktet efter Viktor Schwartz (1843-1912), verkställande direktör och chef för Vallåkra stenkolsaktiebolag. Schakt Knut hade fått sitt namn efter vice häradshövding Knut Tillberg (1860-1946). Den enda som fick en gruva uppkallad efter sig utan att vare sig vara en prominent person eller en chefsperson vid bolaget, var smeden Mattis och det har kanske sin förklaring i att det var han som först stötte på dessa koltillgångar i denna del av kolfältet. Några av dessa herrar har även kommit till att sätta namn på en del gator i Billesholm. Vi kan bland gatorna i detta samhälle hitta: Alberts-, Oskars-, Viktors-, och Knutsgatan. Några gator associerar också med sina namn till gruvtiden, genom att de heter Kolgatan, Malmgatan, Gruvgatan, Sonnadamsgatan och Schaktsvägen. Överingenjör Ivar Svedberg har blivit ordentligt ihågkommen med två gator som är uppkallade efter honom, Ivarsgatan och Svedbergsgatan.

De olika kategorier av gruvarbetare som fanns var följande

Förman.
Påhäktare.
Gamsare.
Hackesmed.
Hackepojkar.
Kolhökar.
Lastare.
Gruvfogde.
Extra fogde.
Dragare.
Leidhuggare.
Huggare.
Sprängare.
Sprängardragare.
Bergskjutare.
Pumpskötare.
Lådpågar.
Vännestins.
Stämpagubbar.
Vägläggare.

Nedläggningen

Gruvdriften hade legat nere under 1920-talet, men under början av 1930-talet steg efterfrågan och priser på stenkol och en rad investerare prövade lyckan i Billesholm, som låg nära bland annat den tyska marknaden. En "kolrusch" med många kortvariga brytningsprojekt och investeringar, fick orten att blomstra under ett par år. Men den 1 mars 1932, ansågs det inte längre vara lönsamt med kolbrytningen och nästan all gruvdrift lades ner.

Svälten står för dörren

Detta var en katastrof för denna trakt och det gav också eko i medierna över hela landet. Situationen bedömdes så allvarlig, att det föranledde ett besök den 11 april 1932, av dåvarande statsminister Carl Gustaf Ekman och socialminister Sam Larsson. Året efter, 1933 i februari fick Billesholm ett nytt ministerbesök, i form av den nytillträdde socialministern Gustav Möller. Detta resulterade inte i någon hjälp för Billesholmsborna.

Nu följde några svåra år med stor arbetslöshet, som höll i sig tills andra världskriget startade. Under dessa år anordnades nödhjälpsarbeten för att säkra någon form av inkomst, för de människor som helt stod utan försörjning. Dessa nödhjälpsarbeten var många gånger vägarbeten, som låg långt från hemorten. Med dåtidens kommunikationsmedel betydde det ofta, att familjeförsörjaren var skild från sin familj tills det påbörjade arbetet var färdigt.

För att på något sätt bereda arbete till alla arbetslösa, drogs det igång en hemstickningsindustri som närmast riktade sig till den kvinnliga delen av kommuninnevånarna. Detta visade sig högst otillräckligt, man får betänka att det var i stort sett alla i kommunen som hade blivit arbetslösa i samband med gruvnedläggelsen. Även en glasullsfabrik startades och den hade efter några år ca. 300 personer anställda. Denna industri skulle i framtiden visa sig bli den dominerande arbetsplatsen på orten.

Klondyketiden

Under krigsåren 1939-1945 blomstrade den gruvdrift som populärt fått namnet "Klondyketiden". Under denna tid hade många privatpersoner gruvor och en del av dessa gruvor var hemma i den egna trädgården. Under krigsåren sänktes cirka 140 gruvschakt med djup varierande mellan tre och femtio meter och bara under år 1942 bröts i dessa privatschakt 97 000 ton stenkol. 1943 bröts 70 000 ton och detta endast med hjälp av hacka, spett och kampjärn. En hel del av dessa gruvor var belägna i dalgången mellan Kungahus och nerströms längs gruvbäcken mot Billesholm.

Uppskattningsvis 700 personer var under denna "Klondyketid" sysselsatta med sådan privatbrytning. Förtjänsterna var synnerligen goda och att man i dessa smågruvor tjänade fyra gånger så mycket som på ett vanligt arbete var inte ovanligt. Ryktet om de goda förtjänsterna vid Billesholmsgruvorna brandskattade en tid bl.a. Nyvångs gruva på gruvarbetare. Denna gruva som hade varit i drift sedan 1911 hade många vana gruvarbetare, som kom att fungera bra i Billesholm.

Höganäsbolaget hade koncessionrätt på all kol i detta område och var till början med inte så pigga på att tillåta denna privatbrytning. De fick dock så småningom på grund av bristen på bränsle ge med sig, men fick några av sina krav tillgodosedda för att denna brytning skulle kunna komma igång. Ett krav var att det skulle alltid finnas en vand gruvarbetare med vid varje gruva. Ett annat krav var att Höganäsbolaget skulle ha 50 öre per M3 kol som togs upp. För att kunna kontrollera detta, byggdes en våg vid järnvägen där alla kollass skulle passera. Där passerade också de flesta av lassen, men ett och annat letade sig om nätterna förbi denna våg, s.k. svartlass. Vågmästare vid denna våg var en tid en herre som hette Nils Welander.

Trots att Billesholmskolen internationellt sett var av dålig kvalitet gick den att sälja, eftersom det inte gick att få tillräckiga volymer importkol.

Nystarten av schakt Ivar

Under dessa krigsår startades det gamla bolagsschaktet Ivar igen i privat regi och drevs under ett antal år av ett par entreprenörer vid namn Ernst Ström och Bengt Nyholm. Schakt Ivar hade då under några år tjänat som "soptipp" för en nystartad industri för framställning av isolering, gjord av glasull. Schaktet var vid nystarten fullt av kasserad glasull som först fick rensas bort innan det gick att bryta någon kol.

Problemen

Stenkolsbrytningen i dessa privatschakt utfördes väldigt primitivt och på en del ställen var det stora problem med grundvatten som läckte in i ortsystemen och hela tiden måste pumpas bort. På många ställen kunde vattnet komma i sådana mängder att det inte gick att hålla undan, det fanns inte pumpar som var stora nog. Då fick denna brytningsplats överges, med de ekonomiska konsekvenser detta innebar för ägaren. Förutom problemet med vatten som måste hållas borta fanns förkastningar, vilket betydde att flötsen helt plötsligt tog slut och fortsatte på ett annat okänt djup. Den största kända förkastningen finns i den norra delen av kolfältet, vid Höganäs. Här finns en förkastning som är 160 meter. På en brytningsplats fanns en underjordisk sjö, där kolen fick skeppas över på pråmar.

Att folk genom olyckshändelser både skadade sig och omkom i dessa gruvor var inget ovanligt. En del av dessa olyckshändelser var rasolyckor, som många gånger berodde på ett inte alltid alltför väl utfört stämpningsarbete. Att stämpa innebar att stötta upp taket i gruvorterna och denna stöttning utfördes med granslanor som benämndes props. Sprängolyckor var också vanliga, eftersom det för att få loss stenkolen fick användas dynamit. Runt ett tiotal människor fick sätta livet till i gruvolyckor, under de åren som denna privata gruvdrift förekom.

Slutet på Klondykeperioden

Efter denna "Klondyketid" var det sagt att gruvägarna skulle återställa marken där de hade haft sina gruvor. För ändamålet hade det satts undan pengar i en fond som skulle finansiera detta. När det var dags att använda denna fond visade den sig vara alldeles för snålt tilltagen, därför lämnades det mesta som det var. En del gruvor stod till och med öppna utan några särskilda skyddsanordningar ett par år in på 1960-talet.

I dag

Det finns i dag en hel del slagghögar i skogarna runt Billesholm som påminner om denna gruvtid. Bolagsschakten Oskar, Albert, Ivar, Ljungsgård, Sonnadam, Brohult, Viktor, Kapten Berg, Malmros och i viss mån Knut, går att identifiera i terrängen, än att så många år förflutit sedan driften upphörde. Det är just p.g.a. dessa kvarvarande slagghögar som det går att hitta dessa platser. Övriga slagghögar man stöter på, har hört till privatgruvor och med tanke på att det fanns ca. 140 privatschakt under krigsåren, är det idag nästan omöjligt att fastställa vem som ägde vilken gruva, på den tid det begav sig. En del av dessa slagghögar har också blivit utplånade p.g.a. att man använt detta bergmaterial, till att bättra på beläggningen på en del skogsvägar med. Det börjar också bli glest i leden efter de människor som var med på denna tid och som skulle kunnat berätta. Det finns idag inga öppna gruvschakt längre, med undantag för schakt Malmros, där det gjutits ett rejält lock i betong över gruvschaktet och schakt 6 pumpschakt, som finns inne på Isovers fabriksområde och är skyddat med ett låst lock. Schakt 6 pumpschakt, används i dag för att ta kylvatten till nämnda industris process.

Höganäs-Billesholms AB vill vara med igen, sänker nytt schakt

1943 sänktes schakt Malmros i Höganäs-Billesholms AB s regi och bolaget ansåg det då lönsamt igen med kolbrytning. Att det ansågs lönsamt från Höganäs-Billesholms AB berodde nog till viss del på att denna schaktsänkning subventionerades med statliga pengar och detta för att det skulle bereda jobb till en del av de arbetslösa i kommunen. Meningen med brytningen i schakt Malmros var då främst att bearbeta *B-flötsen som här låg på cirka 60 meters djup. Driften var här igång i ca.10 år och lades ner 1954. I detta schakt bröts kolen med moderna metoder. Här hade hackan, spettet och kampjärnet byts ut mot tryckluftsdrivna förskrämnings- och bergborrmaskiner och transporterna av gruvvagnarna skedde med ett vajersystem, där vagnarna hakades på en vajer som löpte i taket i huvudorterna. På detta sätt transporterades gruvvagnarna med det material som brutits fram till schaktet, där en hissanordning tog hand om det för vidare befordran upp till marknivå. På marknivå sorterades detta material i stenkol, lera och sten. Det var naturligtvis bara stenkolen och leran som togs till vara, stenen eller bergmassorna hamnade i en hög som med åren växte sig rätt så stor och ännu finns orörd kvar.

Tidningsredaktören Josef Nilsson (1901-1976) gjorde 1946 i samarbete med Hembygdsföreningen en film som fick titeln, Billesholm I Helg & Söcken, där det finns en hel del tagningar från just Schakt Malmros, både över och under jord.

Detta schakt fick med tiden underjordisk förbindelse med schakt III i Bjuv. Schakt III, som även kallades Greve Strömfeldts schakt, hade förbindelse med schakt Gustav Tornérhjelm i Gunnarstorp och med schakt Carl Cervin i Nyvång, som var Sveriges genom tiderna största stenkolsgruva. Det var alltså möjligt att på denna tid transportera sig under jord från Billesholm via Bjuv och Gunnarstorp till Nyvång. Dessa transporter under jord utfördes på senare tid oftast medelst cykel, och det var för att transportera gruvarbetarna till de olika brytningsplatserna som kunde ligga långt från schaktet, där de kom ner.

Schakt Malmros har också fått förbindelse med schakt 6, trots att det skiljer nära sextio år mellan dessa båda schakts brytningsperioder. Detta har konstaterats därigenom att vid låg vattennivå i schakt 6 går det att känna ett vinddrag i schaktet. Detta vinddrag kan bara komma från schakt Malmros, eftersom inget annat schakt i närheten är öppet. Dessa båda schakt ligger cirka en och en halv kilometer från varandra och troligtvis har man av misstag vid brytningen i schakt Malmros brutit sig in i schakt 6 gamla ortsystem och på så vis upprättat denna underjordiska förbindelse. I dag kan man intill Söderåsens golfklubbs banor beskåda schakt Malmros enorma slagghög, som reser sig som ett monument över en era som denna trakt aldrig mera kommer att återuppleva.

Den definitiva nerläggningen

Efter krigsslutet 1945 när gränserna öppnades och det var fritt fram för importerad kol kunde inte den dåliga Billesholmskolen konkurrera längre. En del kolgruvor hölls i gång en bit in på 1950-talet, främst för att vissa gruvägare hade varit så förutseende att de skrivit långtidskontrakt med sina kunder.

En av få stenkolsfyndigheter

Den kolkropp som bearbetades i Billesholm sträcker sig från Höganäs i norr till Ekeby och Simmelsberga i söder. Den består av två flötser med som mest cirka 25 meters mellanrum, varav det som benämnes A-flöts^[2] på en del ställen ligger väldigt ytligt. Detta utnyttjades under privatgruvetiden eftersom denna kol var förhållandevis enkel att få upp, då man inte alltid behövde gräva så djupt för att nå den. I någon del av gruvfältet låg kolflötserna så nära varandra så att brytning av båda samtidigt var möjlig och i någon del fanns endast en kolflöts.

Andra orter i denna trakt där gruvdrift bedrevs var Höganäs, Nyvång, Gunnarstorp, Olstorp, Bjuv, Hyllinge, Ekeby och Simmelsberga. Denna stenkolsfyndighet är förutom en fyndighet i Fyledalen norr om Ystad och en i Stabbarpsområdet norr om Eslöv, de enda som hittats i landet och under de år som det bröts kol uppskattas det att det bröts cirka 30 miljoner ton ur dessa flötser. Gemensamt har dessa kolfyndigheter det, att de alla är belägna i Skåne.

Lerbrytningen

Förutom att lerbrytning förekom tillsammans med kolbrytningen i en del av gruvorna kom denna lerbrytning att fortsätta långt in på sextiotalet. Detta skedde då på en plats en bit utanför Billesholm som kallas Hultet och den sista lergruvan stängdes 1968. Efter denna tid har endast brytning av lera skett i dagbrott. Två stora dagbrott finns, ett mellan Lunnom och Hagaslätt och ett som benämnes Albert 2, eller nya Albert. Det sistnämnda är beläget i Södra Vram.

Fackföreningarna

Under denna första gruvtid var fackföreningarna, såväl de syndikalistiska, kommunistiska som socialdemokratiska, aktiva i Billesholm, Bjuv och Ekeby. En rad strejker och konflikter påverkade relationerna mellan gruvägare och arbetare, men även mellan arbetarna. Den 17 maj 1890 bildades det i Billesholm, mitt under en av dessa ständigt återkommande konflikter, Sveriges kolgruvearbetares förbund. Detta förbund bestod av föreningarna i Billesholm, Ljungsgård och Bjuv.

Folkets Hus

Folkets Hus byggdes i slutet på 1800-talet och invigdes i januari 1901. Första maj talare 1908 var ingen mindre än Per Albin Hansson (1885-1946), vår kommande statsminister och landsfader. Den största anledning till uppförandet av Folkets Hus var, att gruvarbetarna skulle få någonstans att ha sina sammankomster. Arbetsgivaren gruvbolaget ägde praktiskt taget hela bygden, så gruvarbetarnas möten blev ofta avbrutna och mötesdeltagarna skingrade, en del gånger med rätt bryska metoder. Med Folkets Hus fick de äntligen en plats där de kunde samlas utan att bli bortkörda. Folkets Hus, eller Folkets Park som det oftast kallas, hade sin storhetstid på trettio-, fyrtio- och femtiotalen. Först under ledning av Ernst Södergren tills 1945 och sedan under en femtonårsperiod av Arne Nykvist. Arne Nykvist var också en duktig fotbollsspelare, först i Ljungsgårds IF och sedan i Billesholms GIF, där Arne spelade över 300 matcher. Bland annat de lokalrevyer som här gick av stapeln under dessa decennier drog mycket folk till Folkets Park. Textförfattare till 30-talsversionerna av dessa revyer var Sven "Herris" Jönsson och 40-talsversionerna, Knut de la Motte, fotbollsspelare i BGIF, tjänsteman vid Billesholms järnvägsstation och en välkänd Billesholmsprofil. Bygdens son Hasse HP Persson har skrivit en del om Billesholms Folkets Park som går att läsa i skriften, Folkets Park en hundraårskrönika.

Kolmilorna

Under en period på 1940 talet tillverkades träkol i två kolmilor i Boserups gods regi. Det fanns under krigsåren ett konstant behov av träkol då bensinen var ransonerad och fordonen drevs med gengas, som man bland annat utvann från träkol.

Järnvägen

Billesholm hade under en tid, förutom den järnväglinje som ännu det finns kvar en bit av och som anlades 1876 (Ängelholm-Billesholm-Landskrona), även en järnväglinje (1874-1940) mellan Billesholm och Bjuv. Denna linje gick den första tiden även bort till Hyllinge. Järnvägsstationen som betjänade denna tåglinje hette på denna tid Billesholm och benämndes även "Lille station". Efter nerläggningen av järnvägslinjen Billesholm-Bjuv övergick stationsnamnet Billesholm 1943 till den station som finns i dag och som tidigare hetat Billesholms Grufva. Vidareutbyggnaden av västkustbanan från Billesholm via Teckomatorp till Malmö hade då blivit färdigställd redan 1886.

Billesholms järnvägsstation var tidigare en järnvägsknutpunkt och hade även tågförbindelse med Landskrona. Denna järnväg hade sträckningen Billesholm-Ekeby-Kingelstad-Ottarp-Vadensjö-Säby-Landskrona. Järnvägslinjen till Landskrona som inte var elektrifierad trafikerades till en början av ånglok. Ångloken ersattes så småningom av dieseldrivna rälsbussar och dessa användes tills järnvägen från Billesholm till Landskrona lades ner 1960. Man kan ännu i dag se fragment av denna järnväg. Vid Tjutebro finns de gamla fundamenten för järnvägsbron kvar och i Vadensjö kan man se resterna av den gamla banvallen.

Förutom detta spårnät, hade gruvorna Oskar, Albert, Viktor, Knut och Ivar spårförbindelse med Billesholms Grufva och schakten Malmros och Sonnadam hade spårförbindelse med Billesholms station (Lille station). Spåret som gick från Billesholms Grufva upp till Ivarschaktet, passerade på sträckan dit upp, både Viktorschaktet och schakt Knut. Schakt Albert var knutet till detta spår med en växel, ungefär mitt emellan Billesholms Grufva och schakt Viktor. Där detta stickspår till schakt Albert en gång gick, kan man ännu idag hitta brofundamenten där spåret gick över gruvbäcken. Detta spår gick från bangården över Järnvägsgatan mitt för Torngatan, vidare emellan där brandammen ligger och Bäckstigen. Spåren gick över Ängsgatan som precis som Bäckstigen inte fanns på denna tid och fortsatte på det som idag är en promenadstig, vilken utmynnar vid Charkprodukters fabrik. Dock gick dessa spår rakt fram mot shakt Knut, istället för att följa vägen ner för backen mot bäcken och "Fäladen".

Lille station var knuten med ett stickspår till Billesholms Grufva, och av detta spår finns det mesta kvar och det är det spår som idag går mellan Billesholms station och Isovers fabrik. Av spåret Lille station-Bjuv-Hyllinge, finns det en bit av järnvägen kvar och det är den mellan Findus och Bjuvs station. Där övriga spår till dessa schakt en gång gick, finns i dag på en del ställen populära promenadstråk. En bra bit in på sextiotalet kunde man på den sträckan där Bjuvsjärnvägen hade varit dragen mellan Billesholm och Olstorp, både promenera och cykla på den gamla banvallen. Dock har tidens tand gjort att delar av detta promenad- och cykelstråk växt igen och vissa delar av det som passerade odlad mark, har med tiden blivit upplöjt. En bit av det har försvunnit i och med byggandet av villakvarteret med adress Knutsgatan.

Hotellet

Hotellbyggnaden uppfördes runt sekelskiftet av Höganäsbolaget och fungerade i första hand som representationslokal med övernattningsmöjligheter åt företaget, men även som komplement till järnvägsstationen med dess ständiga ström av resenärer. Billesholms Hotells storhetstid slutade när gruvdriften lades ner. Trots att en hel del driftiga entreprenörer försökt hålla liv i denna rörelse, har det i modern tid inte gått att få någon större lönsamhet i den. Det som där var mest fart på var "trean", ett ölshapp som under ett antal år fanns i hotellets regi. Billesholms Hotell revs på mitten av 1980-talet för att lämna plats åt ett modernt hyreshus.

Handeln

Under krigsåren och in på 1950- och 60-talet blomstrade handeln i Billesholm. Förutom ett tiotal livsmedelsaffärer där Konsum var representerad både i Billesholm, på Ljungsgård och på Fäladen, fanns det skoaffär, herr- och damekiperingsaffärer, tobaksaffär, blomsteraffär, köttaffär, järnhandel, färgaffär, möbelaffär, konditori, café, med mera. Det fanns på femtiotalet också en del ambulerade verksamhet, då mjölk, bröd, kött, läsk- och fiskförsäljning skedde vid dörrarna till folks hem. Det hände också att ambulerande försäljare av korgar, trädgårdsmöbler, stegar och liknande kom på hembesök, dessa försäljare som ofta var från Göingebygden, benämndes i folkmun med namnet "stiagöingar". Denna ambulerande verksamhet sköttes när det gällde fiskförsäljning av en Alva Lundgren, läsk och pilsner av Gunnar Seth från Ljungsgård, mjölk av Erik Nordin, bröd av Ettans bageri och senare av "Pelles Brödbil" (Per Jakobsson) och kött såldes en tid, av en herre som hette Felbe och som kom från Strövelstorp.

Annan verksamhet

Det har också funnits åkeri- och taxiverksamhet, dam- och herrfrisör, begravningsbyrå, vvs-firmor, gatukök, byggnadsfirmor, snickeri, hotell, pub, banker, post, bageri, skrädderi, bensinstationer, bilverkstäder med mera. En del av dessa verksamheter finns ännu kvar.

Idrotten

Billesholm har genom åren haft fyra fotbollslag, Ljungsgårds IF (1920-1930-talet), Billesholms FF (1943-1946), Vrams IF (sedermera Billesholms IK), och Billesholms GIF. De två sistnämnda existerar ännu.

Den 19 september 1919 bildades Billesholms Gymnastik o Idrottsförening. Hemmaarenan var då den s.k. ”Blåsarbacken”. Denna fotbollsplan bebyggdes senare av Bolaget, som då istället upplät ny mark till BGIF. 1920 flyttades fotbollsplanen till de s.k. ”Dammarna” vid gamla tegelbruket. 1921 flyttades planen vidare ”till torget”. 1925 ansågs fotbollsplanen vid torget för liten för att bli kallad förstklassig, så 1927 inleddes bygget av ny idrottsplats ”vid forna grusgraven bakom Folkets Park”. Den 14 Juli 1929 invigdes planen vid Folkets Park (samma område som IP sedan byggdes), med match mot Landskrona BOIS. Den 11 februari 1935, köpte Höganäs-bolaget ytterligare mark till IP-bygget. Mellan 1936 och 1938 medan nuvarande IP byggdes, spelade BGIF hemmamatcherna på ”Skogsvallen”, belägen mellan Kyrkbacken och f d Schakt Viktor (Blå berg). Under denna tid fungerade f.d. hemvärnsgården på kyrkbacken som omklädningsrum, trots att den låg nästan en kilometer från fotbollsplanen. Den 26 juni 1938, invigdes Idrottsparken i Billesholm, som då tagit två år att färdigställa. Den invigdes av dåvarande prinsen, sedermera Kung Gustaf VI Adolf.

Billesholms GIF hade en gång i slutet av femtiotalet en sejour i division 2, det som i dag kallas superettan. Debutmatchen i division 2 var mot Åtvidaberg och gick av stapeln klockan 14.00 den 19 april 1959. BGIF vann denna match med 4-3. Detta resultat bidrog till att BGIF.s supportar blev helt övertygade, att deras lag skulle fortsätta i samma stil och gå upp i Allsvenskan. Så blev det dock inte, till mångas förtret blev det istället nerflyttning året därpå. På den tid BGIF spelade i division 2 kunde en del kända fotbollsspelare som gästade idrottsparken beskådas. Bland andra har fotbollslegenden Hasse Persson, Landskrona BOIS, spelat på denna arena.

Publikrekord: 3 785 betalande mot Landskrona BOIS i division 2 1959. 3 160 åskådare vid invigningen av Idrottsparken 26 juni 1938 då Helsingborgs IF stod för motståndet.

Rekordet flest spelade matcher i BGIF innehas av Lars "Sanny" Nilsson som under åren 1976 till 2005 spelade 793 matcher. "Sanny" är följd av Bertil Hägg som spelade 718 matcher i den röd-blåa dressen, tätt följd av Stig Sjöholm närmast en legend i BGIF som inte kom långt efter med 704 spelade matcher. Stig Sjöholms mångkunnighet som fotbollsspelare kom väl tillpass då någon blev skadad i laget. Då kunde Stig kastas in på vilken plats som helst, och det hände några gånger, att han även fick dra målvaktströjan på sig. Stig Sjöholm var aktiv spelare i Billesholms GIF under fyrtio-, femtio-, och sextiotalen. BGIF:s skyttekung är Otto Nordin, hans målrekord från trettio- och fyrtiotalen med 419 mål på 334 matcher är svårslaget och till dags dato är där ingen som ens kommit i närheten av detta målrekord. Otto Nordin provspelade en tid för HIF, men blev trots detta Billesholms GIF trogen.

Billesholms IK uppstod vid ett namnbyte 1970 från Vrams IF. Redan 1939 bildades Vrams IF, men inte förrän 1961 då en reorganisation gjordes lät det talas om klubben. Året därpå 1962 tog Vrams IF steget in i i A-lagsserien division 6 Skåneserien. Klubbhuset byggdes 1971 i Norra Vram och bidrog starkt till klubbens utveckling. Ett damlag startades 1973 och BIK var en av de första att presentera flickfotboll 1976. 1980-talet handlade mest om ett damlag som med raketfart avancerade i seriesystemet samt på herrsidan om Ronny Sörensen (HIF & Landskrona BOIS målvakt) som byggde upp ett lag av princip ingenting. 1990-talet förlöpte ganska lugnt förbi. 2005 blev BIK en ren tjej-förening. BIK policy "den gula tråden" genomsyrar föreningens verksamhet. Karl-Erik "Kalle" Ohlin, Vikingarnas Viking, är fortfarande engagerad i den förening han 1970 var med och bildade.

Under femtio- och sextiotalen fanns det en hel del duktiga tennisspelare i byn och de höll till på en tennisbana som låg där äldreboendet Ekhaga ligger i dag. Denna plats kallades förr kohagen och i förra seklets början, fanns här en poppulär dansbana.

Billesholm har i BBMK Billesholms Badmintonklubb, en livaktig klubb som startades för över 25 år sedan.

Det har under åren även funnits många duktiga brottare i Billesholms Brottarklubb, en klubb som på sin tid var mycket framgångsrik. Klubben vann sin serie 1961-62. Lagledare var en tid Allan Andersson, kanske mera känd som duktig bilförsäljare på Lindells Bil och initiativtagare till Billesholms Cykel Grand Prix. Allan är idag mycket engagerad i Billesholmstraktens Hembygdsförening.

Industrin

Från 1888 fanns ett tegelbruk på det område där Isover finns i dag. Tegelbruket låg strax söder om gruvschaktet Kapten Berg. Detta bruk lades ner efter en brand 1912. När denna tegelindustri körde för fullt, hade den en kapacitet på en och en halv million tegel per år.

Under många år drevs Billesholms tryckeri och det startades 1933 i Ljungsgårds f.d. skola av en herre som hette August Olsson, denna August Olssons son var ingen mindre än Ernst Olsson och han övertog denna verksamhet efter sin far. Han lämnade sedan efter en del år över verksamheten till sin son Lasse. Då hade företaget flyttat in i nya lokaler på Tryckerivägen, nära Nybrodal. Lasse Olsson hade ett mycket nära samarbete med Hasse HP Persson och var delaktig i att så mycket av Hasses verk kom på pränt. Billesholms tryckeri är idag nerlagt.

På femtiotalet fanns det en syltindustri i Åvarp en liten bit utanför Billesholm. Namnet på denna industri var, Skånska Saft och Syltfabriken och innehavare var Folke Holmberg, en välkänd Bjuvsprofil. Denna industri var inrymd i en byggnad som tidigare tjänat som mejeri.

Malte Rönnberg f.d gruvägare från Klondyketiden, drev under många år mekanisk verkstad i Billesholm. Denna verkstad utvecklades så småningom, till en industri för tillverkning av bl.a. traktorhyttar.

WI-TÖ Rostfria etablerades redan i början på sextiotalet, då det startades upp av ett par herrar vid namn Lennart Wiktorsson och Bertil Törnkvist. Företaget hette vid starten Wi-Tö Plåt & Svets och behöll detta namn tills 1982, då det bytte namn till Wi-Tö Rostfria. Verksamheten startade i schakt Oskars f.d. lokaler, men flyttade efter några år in i nya lokaler på Glasgatan, i närheten av Isovers fabrik. De båda innehavarna var även kända som duktiga brottare i Billesholms Brottarklubb. Företaget finns ännu kvar och drivs idag av Kenneth och Vibeke Törnkvist, son och dotter till en av de herrar som startade firman.

Charkuteriföretaget Billesholmskorv, startades på den första halvan av sextiotalet av en herre som hette Arne Madsen. Företaget existerar ännu i dag, dock med andra ägare och under namnet Charkprodukter AB.

Isover (före detta Gullfiber) har fabrik i Billesholm och är ortens största arbetsgivare. Denna fabrik startades 1933 av Höganäsbolaget, som en ersättningsindustri för gruvorna. Industrin startade i väldigt liten skala och hette från början Billesholms Glasulls AB. Fabriken började tillverka glasull för isoleringsändamål, enligt en metod som benämndes Hagermetoden och fabriken hade som mest tolv stycken Hagerugnar i drift. Denna metod användes fram till 1960 då man gick över till en fransk tillverkningsmetod som heter Telmetoden. Att tillverka glasull enligt denna franska metod hade då sedan 1957, provats på företagets dotterbolag i Söråker. Denna fabrik i Billesholm har med åren blivit Sveriges ledande industri för isoleringmaterial, dotterbolaget i Söråker har däremot blivit nerlagt. Malte Johansson var VD från 1959 och till början av 1976 och under dessa år skedde det stora förändringar på företaget. Företaget har förutom att vara ägt av Höganäsbolaget, även varit ägt av Gullhögens Bruk och Industrivärden. Företaget har haft den världsomspännande koncernen Saint-Gobain i Frankrike som delägare sedan 1963 och då med en 40 procentig andel, men sedan 1986 är Saint-Gobain ensam ägare. Företaget har under åren skiftat namn några gånger och förutom namnet Billesholms Glasulls AB har det hetat både Gullhögen och Gullfiber.Sedan år 2000 heter företaget Saint-Gobain Isover AB. Isover har också ett dotterbolag i Hyllinge, som heter Ecophone.

Billesholmstraktens Hembygdsförening

Billesholmstraktens Hembygdsförening grundad 1928, är en livaktig förening med ca. 600 medlemmar. Föreningen har sitt säte i Norra-Vrams prästgård, vilken de sedan 1993 även är ägare till. Här finns ett arkiv med mycket dokumentation, både i form av skrifter och fotografier, som sträcker sig långt tillbaka i tiden. En del eldsjälar i hembygdsföreningen, är i dagsläget fullt sysselsatta med att föra över detta enorma material, till digital form. Allt detta som idag fyller ett arkiv från golv till tak, kommer i framtiden att vara tillgängligt för allmänheten genom några knapptryckningar på en dator.

Vi Billesholmare var en tidning som gavs ut under en period på över 20 år och den kom ut med sitt första nummer 1954. Utgivare var Josef Nilsson (1901-1976) och från 1969 kom tidningen ut som medlemstidning för Billesholmstraktens Hembygdsförening och då fortfarande med Josef Nilsson som redaktör. Tidningen gavs ut fram till Josef Nilssons död 1976 och från 1977 till 2001 utgavs en medlemstidning under namnet Grufvan. Ernst Olsson var redaktör för tidningen Grufvan. Sedan 2002 utges en särskild årsskrift, som ingår i medlemsavgiften.

Källor

Sjölin, Walter, Jord och kol : bidrag till den skånska bondeklassens och kolbrytningens historia, Bjuv.
Ett flertal författare sammanställd av Ernst Olsson. Tre Skånska gruvorter Bjuvs kulturnämnd/Billesholmstraktens Hembygdsförening.
Hasse Persson, Utsikt från eken i Billesholm.
Hasse Persson, Billesholm det skånska Klondyke.
Hasse Persson/Lasse Olsson, Billesholm från svunnen tid Nr:1-10.
Hasse Persson/Staffan Nilsson/Billesholmstraktens Hembygdsförening, Billesholm i backspegeln.
Hasse Persson, Folkets Park, en hundraårskrönika.
Björn Olson/Curt Svensson, Wezäta Idé AB Göteborg, Gullfiber 1933-1983.
Allan Weinhagen, Meddelande från Lunds Geografiska Institution Nr:123 Billesholm en kolgruvas utveckling och stagnation.
Hembygdsföreningen/Josef Nilsson, Filmen Billesholm I Helg & Söcken.

Noter

↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
↑ Med A- och B-flöts menas de kolkroppar som finns i två skikt, varav det skikt som finns närmast jordytan benämndes A och det undre B. Dessa flötsar kunde variera i tjocklek, från någon decimeter upp till en meter.

Denna artikel om en plats i Skåne län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

Se även

Skånes stenkolsförande formation

Externa länkar

[0] Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005

[1] Med A- och B-flöts menas de kolkroppar som finns i två skikt, varav det skikt som finns närmast jordytan benämndes A och det undre B. Dessa flötsar kunde variera i tjocklek, från någon decimeter upp till en meter.

[1]

[2]