Belägringen av Narva
Från Rilpedia
- Se även Slaget vid Narva.
| Belägringen av Narva (1704) | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av stora nordiska kriget | |||||||
 Peter den store stoppar plundrande soldater efter blägringen av Narva. Målning av Nikolai Sauerweid, 1859. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Sverige | Ryssland | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Henning Rudolf Horn # | Georg Benedict Ogilvy Peter den store (var på plats) |
||||||
| Styrka | |||||||
| över 4 500 man | 45 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| 2 700 döda 1 800 fångar |
Okänt | ||||||
Reinbeck – Freden i Traventhal – Pühhajoggi pass – Narva – Düna – Rauge – Errafster – Kliszów – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – Pułtusk – Nyenskans – Systerbäck – Peipus II – Wesenberg – Dorpat – Jakobstadt - Poznań - Narva – Punitz - Gemäuerthof – Rakowitz – Freden i Warszawa – Grodno – Fraustadt – Kleczk – Freden i Altranstädt – Kalisch – Holowczyn – Malatitze – Rajovka – Lesna – Borgå – Veprik – Poltava – Perevolotjna – Helsingborg – Viborgs fästning – Riga – Köge bukt – Fladestrand – Mön – Gadebusch – Pälkäne – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Storkyro – Hangöudd – Femer bält – Rügen – Stresow – Kristiania – Gjellebekk – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – Stäket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – Selånger – Freden i Nystad
Belägringen av Narva och erövringen av staden genomfördes av en rysk armé (45 000 man) under general-fältmarskalk Georg Benedict Ogilvys ledning och varade mellan 27 juni och 9 augusti 1704. Fästningen försvarades av en svensk garnison under general Henning Rudolf Horns kommando (över 4 500 man).
Innehåll |
Bakgrund
För att påskynda intagningen av fästningen anlände efter erövringen av Dorpat (ryska: Jurjev) självaste tsar Peter den store. Inför hans ankomst hade belägringsartilleri dragits fram till staden. Efter 9 dagars beskjutning hade ett enormt hål bildats i fästningens mur, och svenskarnas artilleri hade praktiskt taget kvästs (av 70 kanoner var det bara en som sköt). För att undvika onödig blodspillan föreslog Peter den store att garnisonen skulle lägga ner sina vapen. Horn svarade på detta meddelande genom ett fräckt brev, i vilket han påminde de belägrande om deras förra misslyckande vid Narva (1700). Detta överlägsna svar lät Peter den store läsa upp inför sin armé innan stormningen.
Intagningen
Huvudstormningen av staden, i vilken även Peter den store deltog, ägde rum den 9 augusti. Den varade endast 45 minuter, men kännetecknades av stor grymhet. Utan order om kapitulation gav sig inte svenskarna tillfånga utan fortsatte att kämpa desperat. Det blev en av orsakerna till den skoningslösa slakt på fästningens försvarare som följde från de anfallandes sida. Tsar Peter ansåg att Horn var den skyldige till detta, eftersom denne inte i tid hade stoppat det meningslösa motståndet från sina soldater. För att stoppa våldet blev Peter den store tvungen att själv ingripa, genom att sticka ihjäl en av sina soldater med sin värja. När han sedan visade upp sin nerblodade värja för den tillfångatagne Horn förklarade tsaren: "Se, detta blod är inte svenskt, utan ryskt. Jag stack ihjäl de egna, för att hålla tillbaka det raseri, till vilket du hade drivit mina soldater."[1]
Följder
Under stormningen förlorade ryssarna 1 800 soldater. Svenskarna förlorade 2 700 döda och över 1 800 fångar. Åren 1701-1704 hade ryssarna rensat området kring floden Neva från svenskarna, intog Dorpat, Narva, Nöteborg (ry. Oresjek) och tog tillbaka praktiskt taget alla områden som Ryssland hade förlorat under 1600-talet. Samtidigt började man besätta dessa områden. 1703 anlades fästningarna i Sankt Petersburg och Kronstadt, på varven vid Ladoga påbörjades skapandet av den ryska östersjöflottan.
Efter freden i Nystad (1721) blev Narva en del av det ryska imperiet. Till minnet av intagningen av Narva präglades i Ryssland en särskild medalj.
Litteratur
- Nikolaj A. Sjefov, "Samyje znamenityje vojny Rossii", Moskva, förlaget Vetje, 1999. ISBN 5-7838-0539-4
- Nikolaj A. Sjefov, "Bitvy Rossii", Moskva, förlaget AST, 2002, ISBN 5-17-010649-1
- E.V. Tarle, "Severnaja vojna i sjvedskoje nasjestvije na Rossiju", Moskva, förlaget AST, 2002, ISBN 5-17-014249-8
Referenser
- ↑ *Nikolaj A. Sjefov, "Samyje znamenityje vojny Rossii", Moskva, förlaget Vetje, 1999, sid. 171, ISBN 5-7838-0539-4
