Nöteborg
Från Rilpedia
Nöteborg (ryska Шлиссельбург efter tyskan Schlüsselburg, finska Pähkinälinna eller Lyyssinä) är en rysk stad vid floden Nevas utflöde ur Ladoga i Ryssland. Invånarantal är 12 600 (1 januari 2008).[1]
Staden har bytt namn vid flera tillfällen. Den hette till 1702 Nöteborg eller på finska Pähkinälinna. Det ryska namnet var Орешек, Oresjek till 1612 och därefter 1612-1702 Нотебург, Noteburg. Från 1702 var namnet Schlüsselburg ("nyckelborgen", ryska Шлиссельбург). Perioden 1944-1992 hette staden Петрокрепость, Petrokrepost. Sedan 1992 heter staden återigen Schlüsselburg.
Idag finns det bland annat ett skeppsvarv i staden. Delar av den gamla staden samt fästningen finns kvar och ingår i UNESCOs världsarvslista. Fästningen skadades svårt under kriget 1941-43 men delar, däribland en del av muren och tre torn, har restaurerats efter 1966. Enligt en turistbroschyr krävs skyddhjälm för att besöka fästningen, på grund av risken med nedfallande tegelstenar.
Innehåll |
Tidig historia
Den första befästningen på platsen anses ha varit anlagd av svenskarna under Torgils Knutsson 1299, men redan 1301 gått förlorad till novgoroderna. I rysk historieskrivning sägs den ha anlagts av knjaz (prins) Juri Danilovitj av Novgorod. Namnet Nöteborg är härlett från ryskans orjeh som betyder nöt eller kärna, och kan ha inspirerats av att hasselbuskar var vanliga på ön.
Den 12 augusti 1323 undertecknades den så kallade Nöteborgstraktaten i Nöteborgs slottsön, ett traktat som fastställde den första kända gränsen mellan Sverige och stadsrepubliken Novgorod, som småningom blev till Ryssland. Nöteborg som tillhörde Novgorod blev säte för Narimont, en novgorodisk lydfurste av litauisk ätt som 1333 fått Kexholms, Nöteborgs och Ladoga-området samt hälften av Koporie län i Ingermanland som ärftlig förläning. Narimont och hans son Alexander förtryckte invånarna så att dessa redan 1337 gjorde uppror med stöd från Viborg. Året efter intog den svenske kungen Magnus Eriksson Nöteborg sjövägen, men förlorade den inom ett år. 1352 byggdes de första stenmurarna runt fästningen. I slutet av 1400-talet hade den tio torn, ett citadell och en inbyggd kanalhamn. Narimont och hans arvingar härskade över området fram till 1478, då landet efter den novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva.
År 1555 belägrade Gustav Vasa fortet under två veckor, med en flotta under Jakob Bagges ledning tillsammans med landtrupp. Försöket att erövra fästningen lyckades dock inte, liksom kung Johan III:s erövringsförsök 1581 och 1582.
Svensk stormaktstid
I maj 1612, under Ingermanländska kriget, intogs fästningen i Nöteborg av svenska hären under Klas Slang efter en nio månader lång belägring. Vid fredsslutet fick Sverige behålla Nöteborg, och staden blev snart huvudort i ett eget län. Detta län omfattade Nyens stad och skans samt socknarna Kuivas, Jeroselskj, Loppis, Kieltis, Korboselskj, Ingris (Ingerskoj) och Spaskoj.
Svenskarna förstärkte det erövrade Nöteborgs befästningar. Ryssarna belägrade fästningen från juni till 17 november 1656, men lyckades inte erövra den. Vid de reparationer som behövdes efter striden gjorde även tillbyggnader, däribland den så kallade "svarta rundeln" på sjösidan. Arbetet med befästning av fastlandet fick avbrytas under det Stora nordiska kriget, när ryska styrkor anföll befästningen under befäl av Boris Sjeremetiev (med den blivande tsaren Peter den store som artillerikapten). Den svenske befälhavaren överstelöjtnant G.V. Schlippenbach försvarade fästningen med cirka 250 man under tio dagars beskjutning av ryssarna, som förlorade 6 000 man. Den 13 oktober 1702 tvingades svenskarna kapitulera, då antalet försvarare nere i 40 man och fästningen förstörts alltför mycket varför 116 svenskar avtågade från fästningen med fyra kanoner.
Staden åter under Ryssland
Peter den store döpte om Nöteborg till Schlüsselburg ("nyckelborgen") efter tyskans schlüssel = nyckel, som en "nyckel i försvaret mot väster". Snart anlades också staden med samma namn på floden Nevas östra strand.
När Ryssland flyttade sin gräns västerut förlorade fästningen sin betydelse som gränsförsvar. Det användes då som fängelse för politiska fångar, däribland medlemmar av tsarfamiljen. Detta fängelse brändes ned under Oktoberrevolutionen 1917. 1928 inrättades Proletära Revolutionsmuseet i den gamla fästningen. Under andra världskriget blev staden den 8 september 1941 efter hårda strider intagen av tyskarna. Den återtogs dock av Röda armén den 18 januari 1943. Året efter byttes det gamla tyska namnet ut mot Petrokrepost ("Petersfort") efter Peter den store.
Källor
- ↑ Publikation Tjislennost naselenija rossijskoj federatsii, po gorodam, poselkam gorodskogo tipa i rajonam, na 1 janvarja 2008 goda (utgiven av ROSSTAT), invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2008.
Externa länkar
- Крепость Орешек, rysk turistsajt med bild av fästningen
- Alex Goss: Presentation med nästan 100 foton av borgen och staden
(ryska) (engelska)
