Baskemölla

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Baskemölla
Siffrorna avser orten

Läge

55°35′30″N 14°18′50″O / 55.59167, 14.31389

Landskap

Skåne

Län

Skåne län

Kommun

Simrishamns kommun

Församling

Simrishamns församling

Folkmängd⁽²⁰⁰⁵⁾

238 invånare

Area⁽²⁰⁰⁵⁾

36 hektar

Befolknings- och arealfakta från SCB^[1] (uppdaterad 28 maj 2008)

Baskemölla är en tätort och ett fiskeläge i Simrishamns kommun i Skåne län, belägen på Österlen omkring 5 km norr om Simrishamn.

Namnet Baskemölla, som uttalas med betoning på "mölla", finns först nedtecknat 1525 i den danska Jordeboken. År 1612 bytte den danske amiralen Jacob Beck till sig Gladsax hus i Gladsax län, med tillhörande 119 hemman och 4 fiskelägen, varav ett var Basche Mölle.

Baskemölla tillhörde ursprungligen Gladsax kommun och blev municipalsamhälle år 1889. Vid kommunreformen 1952 inkorporerades Gladsax kommun av Simrishamns stad, samtidigt som municipalsamhället upplöstes.

Näringsverksamhet

Fisket har spelat ut sin roll i fiskeläget efter att ha haft sin storhetstid från 1900-talets början och fram till slutet av 1960-talet. Turismen har sedermera blivit samhällets huvudnäring. Den pittoreska bebyggelsen har gjort orten populär bland turister, och många hus har köpts av sommarboende. Under de senaste tio åren har det byggts många hus i Baskemölla, där nya kvarter och en ekoby har tillkommit.

Historisk bakgrund

I omlandet kring Baskemölla finns det spår av förhistoriska bosättningar från sten-, brons- och järnålder. Namnet Baske betyder torra kvistar eller grenar. Mölla betyder inget annat än kvarn där man maler sin säd till mjöl. En del påstår att Baskemölla skulle betyda - en kvarn mot norr, står i ett buskage, kanske i skydd av de hårda vindarna från havet.

Vid Baskemölla finns det många sandbackar där bönderna från tidig medeltid och fram emot 1800-talets slut odlade bovete.

”

...det satt en hop barn och torkade tobis uppspända på den magra gräsvallen och vände dem med en räfsa. Sandmarken eller sandbackarna var vitaktiga av bovete och marken pryddes överflödigt av den vackra Helichrysum arenarium, hedblomster som var blandad med Trifolium arvense subsp. arvense (syn. Trifolium lagopus), harklöver.

”

Fritt efter Anders Tidströms besök i Baskemölla den 22 augusti 1756.

På en karta över Skåne av Gerhard Buhrman 1675, beskrivs Baschemölle som "bysamhälle med gårdslägenheter" och byn som en "mjölqvarn" och inte ett fiskeläge. Lite märkligt kan man tycka när det ungefär 100 år tidigare fanns omkring 10 fiskare. Det kan tänkas att tillgången på fisk gått tillbaka under 1600-talets senare del.

Befolkningsutvecklingen

År 1756 finner man i kyrkoböckerna att det fanns 22 fiskare i Baskemölla. Mellan åren 1800 och 1860 växte Baskemölla mycket. År 1867 fanns det inte mindre än 60 yrkesutövande fiskare och invånarantalet var då 354 st fördelade på ett 80-tal hus och ett 10-tal gårdar. Fisk var en billig basföda. Till exempel kostade ett kilo tobis och ett kilo sill cirka 1,5 skilling vardera. I jämförelse kostade ett kilo korn 2,5 skilling. Tobis fiskades främst juni - september. Det var främst drängar som av sina husbönder från närbelägna gårdar sänts till fiskeläget för att byta till sig eller köpa fisk.

Fattigdomens utbredning i fiskeläget

Under 1600 - 1700-talet och en bit in på 1800-talet bodde många på ofri grund i samhället. Fiskarhusen i Baskemölla hörde till rusthållet Comsta vilket ägdes av Commisarie Petter Montan. Mellan åren 1719 och 1727 kunde inte fiskarna Hans Englasson och Sone Biörn erlägga landsgillet. Knut Löfberg, kronolänsman från Bräkneryd, hade varit i Baskemölla för att driva in skulderna, men han fick åka därifrån utan pengar.

Kolera

Minnesstenen över de döda i kolera i Baskemölla

Åren 1834, 1853, 1856 och 1857 gick den dödliga sjukdomen kolera genom Sverige. De många dödsfallen medförde att särskilda kolerakyrkogårdar inrättades på avsides belägna platser. 1855 slog koleran till i socknen. Enligt lokala källor antar man att smittan hade kommit via två kringvandrande försäljare från Västergötland. Dessa ligger begravda på "Store Måse" i Gladsax. På en månad vid den tilltänkta kolerakyrkogården i norra delen av Baskemölla vid Oderbäcksravinen, grävdes 10 gravar.

År 1943 beslöt Kapellföreningen att resa en minnessten designad av konstnären Edvin Ollers på kolerakyrkogården och den avtäcktes den 26 september samma år.

Sjöfararna

Mellan 1850 och 1930 växte det upp rederier längs Österlenkusten, då främst i Brantevik, Simrishamn, Skillinge, Vitemölla och Kivik. I Baskemölla placerades tidigt en tillsyningsman med uppgift att utfärda fraktsedlar mot avgift, vilket tyder på att en viss kustseglation har förekommit. Rederiverksamheten under senare delen av 1800-talet var inte särskilt omfattande, men däremot var det många från Baskemölla som gick till sjöss. Många av dem blev senare skeppare eller sjökaptener.

Bränderna i Baskemölla

Tre stora bränder, 1889, 1894 och 1913, ödelade tillsammans nästan hela samhället. 1889 började branden i skolhuset och spred sig sedan snabbt på grund av den kraftiga blåsten från havet. 37 hus och 5 gårdar brann ner, och ett 50-tal familjer blev på några timmar hemlösa. Bostadsfrågan var till en början svårlöst, men många kringliggande byar ställde upp med hjälp så att familjerna fick tillfälliga bostäder. Den andra branden inträffade den 11 april 1894. Då brann nästan hela den norra delen av samhället ner till grunden. Därefter återstod knappt ett tiotal hus från sent 1700-tal. 20 år senare, den 19 april år 1913, brann nästan alla de äldsta husen ner till grunden. Endast två hus och en bondgård var kvar från tiden före år 1840.

När det gäller husens lägen och uppbyggnadsteknik, kan man utan vidare säga att de låg mycket tätt ihop. Gavlarna stötte i det närmaste ihop med varandra, vilket gjorde att brandsäkerheten blev undermålig. Några orsaker till att man byggde så tätt, var för det första det mycket karga landskap och för det andra den ständigt kommande nordanvinden från havet som man ville skydda sig från. Husen var byggda på ett traditionellt sätt, det vill säga i korsvirke. Mellan korsvirket murades lersten tillsammans med kodynga och halm. Taken var täckta med halm, allt detta sammantaget kom att få en förödande effekt för byn.

Baskemöllas livsnerv, "Möllekillorna"

Den bäck som rinner från Möllekillorna, det vill säga från det så kallade Nils Mårtenssons kärr, bidrog till Baskemöllas uppkomst från medeltiden. Från tidigt 1700-tal och framåt utnyttjades vattenkraften bland annat för kvarnar, vask- och stampverk.

År 1737 kom en fogde och tio arbetare från Tyskland. De byggde, tillsammans med ortsbefolkningen, en anläggning för att utvinna bly. Verksamheten omfattades av ett vaskverk och ett stampverk och samt en smältugn. Dess verksamhet upphörde 1746. Man hade då utvunnit ca 1,8 ton bly.

Vid Möllekillorna har det byggts två vattenkvarnar, nämligen nr 2 och nr 9. Utöver kvarnverksamheten har kvarnägarna bedrivit krogverksamhet, vilket utgjort en viktig inkomstkälla för dessa. En stor del av samhällets historia är känd tack vare dessa krogar där många händelser står att läsa om i domböckerna från Järrestads häradsrätt.

Fisket

Fiskerinäringen i Baskemölla från 1600-talets början och fram till 1800-talets slut var problematisk. Många tvister mellan åbor och fiskare slutade i rätten. Fiskelagen bestod av fyra till fem personer och de flesta båtarna ägdes av åborna. Ålfisket låg under Kronan med olika regementen som arrendetagare och för Baskemöllas ålfiskare var det Skånska dragonregementet och rusthållet på Svabesholm. Storleken eller bredden på fiskena mättes i alnar. Sillfisket bedrevs dels som sätterfiske och dels som vrakfiske. Torsk- och flundrefisket (spättor, slättor och piggvar) bedrevs enbart som krokfiske. Lax och laxöring hade en mindre betydelse för åborna och fiskarna. Däremot har fiskarna haft tumlegarn, även kallade "marsvin" (tumlare). Av fiskens fett kunde man koka tran som användes som bränsle i tranlampor.

Krogverksamheten i Baskemölla

Under 1700-1800-talet fanns det ett flertal krogar samtidigt i Baskemölla.

När Cristopher Plåth, Baskemölla nr 7, dog 1756 efterlämnade han hustrun Maria Elisabeth Fröling som efter makens död övertog krogverksamheten.

Madame Plagman utarrenderade 1756 sin krog på ett år till Johan Fredrik Zimmerberg från Simrishamn för 60 daler silvermynt. Senare framkom att Zimmerberg fått i uppdrag av Christian Cronland att arrendera krogen. Bakgrunden till detta var en ägartvist mellan Madame Plagman och Christian Cronland om Baskemölla 7 1/8-dels mantal. Då arrendet löpt ut lät Zimmerberg sin dotter Qlivia, tillsammans med handelsmannen Rask från Lund, flytta in. Efter en kort tids uppehåll kom utskänkningsverksamheten åter igång.

Madame Plagman försökte att med alla medel stoppa krogverksamheten. Hon lyckades få utskänkningstillståndet indraget, men trots detta fortsatte Zimmerberg att sälja alkohol. Plagman anmälde då Zimmerberg till landsfiskal Mandorf för olaglig utskänkning av alkohol och andra oegentligheter. Vid rättegången stod bland andra pigorna Anna Regnersdotter och Bengta Nilsdotter anklagade för hor.

Den 16 oktober 1758 föll domen. Rask och Cronlund hävdade båda att man var oskyldiga, men dömdes mot sitt nekande. Rätten dömde Rask att betala 10 daler i böter, 20 daler i rättegångskostnader och förlorade krognäringen. Cronlund frikändes. Anna Regnersdotter och Bengta Nilsdotter inställde sig inte till rättegången och dömdes till böter. Vid rättegången framkom att kronolänsman Gudmund Schmitt hade gjort Bengta Nilsdotter gravid. Eftersom Schmitt hade försvunnit från orten beslöt rätten att han skulle efterlysas och fängslas.

Brandväsendet

Då kyrkoherden Olof Bergklint vid sockenstämman i Gladsax 1791 yrkade på att den troligen ganska nyinrättade "väktarinrättningen" skulle utökas och förbättras, var det säkerligen en av de allra första gångerna som brandskyddet inom socknen debatterades och började ta form. Väktarinrättningen var tillkommen för att tjänstgöra som brandvaktsorgan. I Baskemölla var det i likhet med övriga fiskelägen utmed kusten, hamnlaget som stod för brandväkteriet. På alla "fiskelägen lydde man blint under hamnordningen, som också föreskrev vad som skulle göras för att i görligaste mån skydda sig mot bränder". Ingen hamnordning för Baskemölla har man funnit, men i ordningen för Vik, som antogs i september 1849, står i paragraf 14 att "Hamnfogden med sina bisittjare skall det åligga årligen så nödigt det aktas syna och besigtiga tak å hus, skorstenar och eldstäder, att icke eldsvåda tima må". Även om det gick långsamt, utökades och förbättrades brandskyddet med åren. År 1879 behandlar man på stämma i Gladsax ett reglemente för "sprutelaget". I Baskemölla har man också uppfört ett spruthus för den enkla handdrivna sprutan som anskaffats. Spruthuset har även användes som bårhus vid dödsfall. Huset revs i början av 1930-talet.

Så småningom bildades det föreningar med frivilligkårer både i Gladsax och Baskemölla, vilka försågs med motorsprutor, även om dessa fick förflyttas för hand. Man försökte anskaffa ekonomiska medel på alla sätt, bland annat anordnade Baskemölla frivilliga brandkår fester på Tallåsens dåvarande dansbana, som låg någon kilometer upp mot Gladsax. Kårerna understöddes också av brandförsäkringsbolagen. Mycket frivilligt arbete utfördes under alla de år som frivilligkårerna svarade för brandskyddet, men särskilt satte "Ernst smè" sin prägel på kåren i sin egenskap av materialförvaltare under nästan hela kårens verksamhetstid. Albin-sprutan var hans skötebarn och sköttes som ett levande väsen.

Under många år var "brandstationen" inrymd i Anders Wingårds glashytta, men sedan man anskaffat tankbil inrättades brandstation i Lars Mårtenssons nedlagda gård, belägen strax intill Axel Siverssons gård.

1948 planerade "frivillian" byggandet av brandstationen. Ritningar och kostnadsberäkningar uppgjordes och sändes till myndigheterna tillsammans med ansökan om bidrag. En ny brandbil fick man från Dalby. När brandkåren upphörde revs byggnaderna och brandskyddet övertogs av Simrishamns kommun. Flera kårchefer kom att tjänstgöra under kårens tid: Anders Persson, Adolf Kraaft, Allan Palmér, Nils Ohlander och Jan Hällje.

Hopptornet vid hamnen

Baskemölla simsällskap engagerade 1938 byggmästare Nordin & Söner i Rörum för att bygga dels ett hopptorn med plattformar på 3 och 5 meters höjd, dels en omklädningshytt, "simmarboen", vid hamnen. Hopptornet finns inte kvar, däremot finns den så kallade "simmarboen" kvar, numera flyttad till fritidsområdet där den fungerar som stuga med dusch/toalett och matlagningsplats för campinggästerna.

Simsällskapet

Baskemölla Simsällskap fick år 1938 i uppdrag att arrangera Skånska Juniormästerskapen i simning. Söndagen den 17 juli 1938 gick Juniormästerskapen började mästerskapet. Förutom hopptorn och simmarbod behövde man en tävlingsbassäng. Eftersom simsträckorna var 100, 200 och 400 meter måste banlängden vara 33 1/3 meter. Det visade sig att fiskarna hade behov av en kortare brygga vid landsidan. Den nuvarande lastkajen fanns inte, utan det var en sluttande glacin, som man inte kunde lägga till vid. Genom att parallellt med land placera en brygga med en liten bro in till land var fiskarna nöjda. Den nya bryggan placerades på avståndet 33 1/3 m från yttre kajen och Simsällskapet var nöjda.

Goda arrangemanget vid 1938 års tävlingar ledde till att även 1939 års mästerskap förlades till Baskes hamn, söndagen den 16 juli 1939. Mästare i de olika grenarna var hemmahörande i Malmö Simsällskap, Simklubben Ran i Malmö samt från Helsingborg och Landskrona. Träningsmöjligheterna för simmare från Österlenkusten var obefintliga utan simhallar.

Söndagen den 13 aug 1939 höll Simsällskapet sina årliga avslutningar med tävlingar i hamnen och promovering av magistrar och kandidater. Promotor var major Alfred Eklund från Ing 2 i Eksjö, som var chef för den bataljon som påbörjat byggnationen av värnen i den försvarslinje som fick namnet Per-Albin linjen (se vidare krigsminnen här nedan).

1949 var simmarvärldsmästaren Arne Borg från Stockholm i Baskemölla och demostrerade livräddning och visade upp sitt program "Från groda till crawl-kung."

Kapellet

I norra delen av fiskeläget ligger ett mindre kapell, Baskemölla kapell. Byinvånarna i Baskemölla ville ha en egen kyrkogård för att slippa åka hela vägen till Gladsax över Bräknaryd, en sträcka om ca 4 km. Efter ett tag ville man också ha ett eget gravkapell. Detta motsatte sig församlingen i Gladsax. Baskemöllaborna bildade då, under ledning av skollärare Frans Löfström, en kapellförening. Byggandet av kapellet påbörjades efter insamlande av pengar och den 20 oktober 1927 kunde kapellet invigas. I kapellet finns bland annat 2 skeppsmodeller.

Skolan

Det första skolhuset byggdes 1847 och låg på samma tomt där den nuvarande skolbyggnaden ligger. Dessförinnan hade undervisningen skett i hemmen och senare hos skomakaren Jöns Löfdahl, som höll småskola i sitt hem. Man beslöt 1879 att inrätta en särskild småskola. Vid den tiden fanns det uppemot 100-talet barn som läraren hade att undervisa. Den befintliga byggnaden förlängdes med en tillbyggnad österut och den första som anställdes var småskolelärarinnan Maria Jakobsson Roos.

1890 beslöts att bygga en ny, större skolbyggnad. Byggmästaren och handlanden Christian Wedberg, bosatt i samhället, lade ett anbud på 5 000 kr, vilket antogs. Den nya skolan inrymde salar för storskola och småskola samt en lärarbostad åt öster.

Åt småskollärarinnan uppfördes ett mindre fristående hus väster om själva skolbyggnaden. Det revs när skolverksamheten upphörde. Skolbyggnaden står annars idag fortfarande kvar, i stort sett oförändrad till det yttre.

Antalet skolpliktiga barn i Baskemölla var stort, och det visade 1931 nödvändigt att inrätta en mellanskola. Till att börja med hyrde man lokal i f d missionshuset på söder. Efter ett par år beslöt man inrätta lokal för mellanskolan i lärarbostaden.

I början av 1950-talet var barnantalet i sjunkande, och det beslöts att skolverksamheten i Baskemölla skulle läggas ner. Storskolan och mellanskolan upphörde, sist småskolan. Från år 1964 existerade inte längre Baskemölla skola.

Idag drivs skolan som galleri och café under påsk och sommarmånaderna.

Affärerna

Jöns Pehrsson 1873-1887 kom från Göingebygden för att sälja träskor, men upptäckte att det bara fanns en handlare i samhället. Därför startade han en diversehandel vid Gamla Baskevägen 12. Efter några år hade det kommit ytterligare fyra handlare till i samhället (och dessutom åtta kakförsäljare!). Jöns Pehrsson lade led sin affär efter 14 år och blev istället samhällets hantverkare.

Johanna Henrikssons affär 1928 -1957. Johanna hade specialiserat sig på fotogen och bröd. Detta något udda sortiment gjorde att, när det berömda och vitsordat goda brödet legat några dagar på disken, började det av förklarliga skäl lukta fotogen. För att undvika detta, beställde man i förväg och hämtade när det var klart. Affären låg nere vid hamnen. Om man idag, går vägen bort mot fritidsområdet passerar man huset där affären var inredd. Emaljskyltarna sitter fortfarande kvar på väggen.

Nils och Svea Ohlanders 1936 - 1967 köpte Hilma Lindqvist affär 1936. De sålde förutom specerier, glas, porslin, manufaktur och leksaker. Sveas egetbakade "herrgårdsbröd" var också en mycket uppskattad av befolkningen.

Mjölkaffären 1929 - 1967. 1929 startade Signe Anderssons mormor att sälja mjölk från källaren efter det att hon blivit änka. 1939 tog Signes mor över, flyttade upp till gatuplanet och utökade sortimentet med bland annat "Erik Lundblads Kaffe". 1949 tog sen Signe och hennes man John Andersson över affären.

Jacobssons affär 1923 - 1974, tidigare ägare var Josef Persson. 1967 köpte Filip Jacobsson upp både Ohlanders affär och Mjölkaffären. Ortsbefolkningen åkte till Simrishamn för att handla och kundunderlaget räckte inte till för tre butiker längre. Svea Ohlander och Signe Andersson följde däremot med till Jacobssons butik och där fanns som mest 5 biträden. Karl-Olof och Karin Wiege köpte sedan affären av Jacobsson 1974 och drev den fram till 1996. Nu drivs affären som café och bed and breakfast av Stefan Hallgren med familj.

Krigsminnen 1939 - 1945

Under andra världskriget byggdes en skyddslinje, kallad Per Albin-linjen, för att skydda Skånes och Blekinges kuster mot angrepp från sjön. Under kriget störtade i Sverige sju raketer från de tyska raketanläggningarna i Peenemünde. Dessa raketer omhändertogs av den svenska armén. En av dessa raketer, av typ V1, störtade den 1 november 1944 strax utanför Baskemölla.

Se vidare Skyddsvärnen i Baskemölla

"Syndafloden"

Mellan söndagen den 19 och tisdagen den 29 september 1949 noterade SMHI att det fallit omkring 155 mm regn. Det var som ett vattenfall. Det porlade och brusade, när vattenmassorna kom störtande rakt mot befolkningen nedför backsluttningen. Och med vattnet följde sten, grus, trädgrenar, brädor och rotkubbar. Ibland kom en hönsbur dansande utför, flöt tvärs över byvägen och hamnade inne i trädgården. Vattnet steg högt på gatorna, fyllde källarna och steg över golven inne i husen. Några var rädda för att vattenmassorna skulle ta med sig delar av husen, men lyckligtvis blev de stående till trots.

Konstnärerna

Många konstnärer har besökt och uppehållit sig i Baskemölla under sommarmånaderna. Bland de mest kända var Gösta Adrian Nilsson, det vill säga GAN, (1884–1965), August Hagborg (1852–1921), Edvin Ollers (1888–1959), Svante Bergh (1885–1946) och Gottfrid Olsson (1890 – 1979). Idag bor i Baskemölla bland andra Rolf Ahlberg, Jenny Ahlner, Börje Lindberg och Anders Wingård.

Ekobyn eller "Baskemölla ängar"

Ekobyn i Baskemölla

I slutet av 1980-talet fick Owe Thörnqvist idén att bygga upp en en ekoby i Baskemölla. Han hade tänkt sig att förlägga ekobyn mittemot vandrarhemmet invid Tjörnedalagården som ligger i norra delen av Baskemölla. Thörnqvist drog sig sedan ur projektet och andra eldsjälar tog vid. Simrishamns kommun ställde sig positiv till tanken att tillåta en ekologisk bebyggelse i Baskemölla. Det blev stora protester från Baskemöllaborna och därför förordade Simrishamns kommun 22 hektar mark väster om byn på en plats som idag kallas Baskemölla ängar. Det första spadtaget togs 2001 och idag, hösten 07, står 15 hus där i mer eller mindre färdigt skick. Byn intention är att ha plats för ungefär 25 hus – både en- och flerfamiljsbyggen.

Ekobyn drivs av en ekonomisk förening och medlemmarna äger marken tillsammans. Den tomt man bygger sitt hus på arrenderar man sedan av föreningen som har månatliga möten om alla gemensamma spörsmål.

Ekobyns mål är att så långt som möjligt vara självförsörjande. Det man odlar skall användas av de boende i ekobyn. Man skall hålla sig med djur, fruktbärande träd och buskar, rotfrukter och säd. Odlingen skall uteslutande byggas på permakulturens principer och ekologisk / biodynamisk odling. Man bygger husen av lecablock, lera, kogödsel och jord samt trä. Isoleringsmaterial skall även vara ekologiskt nedbrytbara. Grundprincipen för Baskemölla ekoby är att man skall använda "resurs- och energisnålt byggmaterial som är kretsloppsanpassat".

Tankar finns om att driva handelsträdgårdar,(finns redan en - "Ninnis trädgård" - 07) driva riktad social verksamhet, starta butik för grönsaker och hantverk och att ha viss kursverksamhet. I byn finns en Waldorfförskola, arkitektbyråer, Yoga och kurscenter, keramikverkstad, energiutvecklingsföretag och man hoppas att flera verksamheter ska starta upp. Det finns planer på att bygga eget vindkraftverk, starta ett eget försäkringsbolag samt starta caféverksamhet. Förhoppningar finns även att kunna erbjuda plats för kollektivhus eller flerbostadshus.

Hembygdsföreningen

Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att återuppliva och vårda gamla traditioner, att värna om samhällets miljö och att främja gemenskapen mellan samhällsborna. Föreningen äger 2 fastigheter, en ålabod det vill säga Kråsebo som ligger i södra delen av fiskeläget och en fiskarlänga vid Kullagatan, som kommer att bli Baskemöllas hembygdsmuseum.

Tjörnedalagården

Tjörnedalagården är en fyrlängad gård med stenlagd gårdsplan, är byggd omkring 1850 och ersatte en tidigare gård från 1700-talet. Carl von Linné besökte under våren 1749 Baskemölla och Tjörnedala som han sedamera beskriver i sin bok; Skånska resan 1749. Efter att jordbruket lagts ned under 1950-talet bytte gården ägare ett antal gånger. Idag drivs gården av Stiftelsen Tjörnedalas vänner och Östra Skånes Konstnärsgilles (ÖSKG) hyr i sin tur större delen av gården för utställningsverksamhet.

Noter

↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005

Källor

Gerhard Buhrman, 1675, Karta över Skåne.
Rune Bunte, 1977, Fiskesamhällen i Sydsverige 1876-1960.
Göran Burenhult, 1982: Arkeologi i Sverige; Fångstfolk och herdar.
Göran Burenhult, 1983: Arkeologi i Sverige; Bönder och brongjutare.
Göran Burenhult, 1983: Arkeologi i Sverige; Samhällsbyggare och handelsmän.
Cimbrishamnsbladet, 1889, 1894 och 1923 - 1949 (valda artiklar inom årgångarna).
Domböckerna från Järrestads häradsrätt,1756, 1757, 1758.
Dödsboken över Gladsax socken 1855.
Jan Garpenhus, 1982, Bebyggelseutvecklingen under förhistorisk tid i Gladsax socken.
Jan Garpenhus, 1984 - 1986, Kulturtidsskriften Här Ostpå.
Eirik Hornborg, Oscar Bjurling, Hjalma Börjeson, 1950, Skånska Sjöfartens historia.
Husförhörslängd över Gladsax socken 1719, 1727, 1737, 1746, 1756, 1791, 1867 1889, 1894.
Leif Högberg. Skåne-linjen: (Per-Albin linjen): Det skånska kustförsvaret under andra världskriget.
Jordeboken, Köpenhamn, 1525.
Lars Jönsson, 2002, Gladsaxehus – en medeltida länsborg. Österlent Föreningen för Fornminnes- och Hembygdsvård i Sydöstra Skåne Medlemsblad 2002:2, Simrishamn.
Carl von Linné, Resan till Skåne 1749.
Kulturföreningen Sverige-Tyskland 1938-1945.
Frans Löfström, 1942, Här Ostpå, Lund.
Frans Löfström, 1940, Kring bårar och gravar i gamla tiders Baskemölla, Lund.
Inge & Maja Löfström, 1995, Baskemölla kapell och kyrkogårdar (en historisk beskrivning, baserad på artiklar av Frans Löfström).
Sture A Olsson, Tommy Larsson, Tage Nilsson, Jan Hällje, John Hallgren, Kent Henriksson, 1981, Återblick 1 Baskemölla 1925.
Sture A Olsson, Tommy Larsson, Tage Nilsson, Jan Hällje, John Hallgren, Kent Henriksson, 1984, Återblick 2 Baskemölla 1875.
Sture A Olsson, Tommy Larsson, Tage Nilsson, Jan Hällje, John Hallgren, Kent Henriksson, 1987, Återblick 3 Baskemölla 1825.
Sture A Olsson, Tommy Larsson, Tage Nilsson, Jan Hällje, John Hallgren, Kent Henriksson, 1991, Återblick 4 Baskemölla 1775.
Sture A Olsson, Tommy Larsson, Tage Nilsson, Jan Hällje, John Hallgren, Kent Henriksson, 2001, Återblick 5 Baskemölla mellan 1725 och 1775.
Anders Tidström, Reseskildring bl a av skåneresan 1756.
Viks hamnförordning 1849.
Curt Wallin, 1954, Ide Pedersdatter Falk till Gladsax. Ett bidrag till den nordiska senmedeltidens kultur- och personhistoria. Lund.
Curt Wallin, 1955-1962. Tommarps Urkundsbok 1085-1600 Klostret – Hospitalet – Staden – Socknen I 1085-1300 Lund.
G. W:son Cronqust, 1953, I Österlen.
Anders Ödman, 2002, Borgar i Skåne Historiska Media Lund.

Externa länkar

Stadskartan - Kartbild över Österlen.
Baskemölla förr och nu... - Baskemölla förr och nu, av Jan Garpenhus
Baskemölla, ett fiskeläge - Baskemölla, ett fiskeläge, av Lucas Larsson
Wikimedia Commons har media som rör Baskemölla
Bilder & media

Baskemölla på Wikibooks.

[0] Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005

[1]