Ambrosius av Milano

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sankt Ambrosius av Milano
Ambrosius av Milano mosaik i Basilica di Sant'Ambrogio, Milano
Biskop, Bekännare, Kyrkolärare
Född	cirka 340, Trier
Död	4 april 397, Milano
Vördas inom	Katolska kyrkan Ortodoxa kyrkan Anglikanska kyrkan
Förklarad kyrkolärare	20 september 1298 av Bonifatius VIII
Helgedom	Basilica di Sant'Ambrogio, Milano
Helgondag:	7 december
Attribut:	Mitra, kräkla; bikupa
Skyddshelgon för	Biodlare, ljusstöpare; Milano

Ambrosius av Milano (Aurelius Ambrosius, italienska Sant'Ambrogio), född cirka 340 i Trier i södra Gallien (nuvarande Tyskland), död 4 april 397 i Milano, Italien, var biskop av Milano 374. Han räknas som kyrkofader och kyrkolärare. Han vördas som helgon inom Katolska kyrkan med festdag 7 december.

Biografi

Ambrosius föddes kort före år 340 i Trier och var son av en kristen romersk överståthållare i Gallien som också hette Ambrosius. Fadern avled när Ambrsius var 14 år och modern tog då sina barn till Rom, där han började studera latinsk och grekisk klassisk litteratur och juridik.

År 369 utnämndes han till konsulär (landshövding) över Norditalien, med säte i Milano, en stad som länge plågats av svåra religionsstrider. Då den arianske biskopen därstädes avled, korades nicenaren Ambrosius, ehuru med huvudsakligen juridisk utbildning, år 374 till biskop. Detta kom till stånd genom att när Ambrosius sökte stilla oroligheter i samband med detta biskopsval i Milano, skall ett barn ha ropat ”Ambrosius är biskop” och fått folkhopen med sig. Ambrosius var dock inte döpt, och den 7 december 374 döptes, prästvigdes och biskopvigdes han. Han mottog utnämningen med att försöka bevisa sin ovärdighet, men föll slutligen till föga. Till sin hjälp fick han sin bror Satyrus som flyttade till Milano. Systern Marcellina var för övrigt nunna och är helgonförklarad.

Med nit uppgick Ambrosius i denna sin verksamhet i enlighet med sin person, som präglades av hierarkiskt makt- och pliktmedvetande, och ingrep organiserande och befästande på flera kyrkliga områden. Han ledde mässan varje dag och var outtröttlig i självuppoffrande hjälpsamhet mot nödlidande. Det var genom att lyssna till Ambrosius, som var en framstående predikant, som Augustinus leddes till sin omvändelse och till försoning med sin moder Monica. Augustinus berättar att Ambrosius levde i celibat, något som ännu inte blivit tvång i den västliga kristenheten.

Med kraft och allvar uppträdde han till försvar för ortodox troslära inte bara mot kvarlevande hedniska element, utan även mot arianer, apollinarister och priscillianer och vakade jämväl med omutlig stränghet över upprätthållandet av kyrkotukten.

Själve kejsar Theodosius den store fick erfara hans oförskräckthet, när denne på kapplöpningsbanan i Thessaloniki låtit hugga ner 7 000 människor, därför att några kejserliga ämbetsmän fått sätta livet till under ett folkupplopp i den staden. Ambrosius förmådde kejsaren att göra offentlig kyrkobot, en tilldragelse som medeltidskyrkan i hierarkiskt intresse legendariskt utsmyckat.

Ambrosius avled långfredagen år 397 och ligger begraven i Milanos katedral.

Verk och teologi

Ambrosius lade även om kyrkans liturgi och kult inlade Ambrosius synnerligen stora förtjänster. Införandet av den ambrosianska sången, som var en rytmisk-melodisk församlingssång, har skaffat honom namnet ”den västerländska kyrkosångens fader”. Själv är han författare till flera kristna hymner av oskattbart värde, såsom Veni redemptor gentium, vilken redan av Olaus Petri översattes till svenska ("Werldenes frelsare kom här"). Mest berömd är lovsången Te Deum, som dock somliga hävar kommer från grekiska kyrkan.

Ambrosius skriftställarverksamhet, som röjer en djup påverkan från den grekiska teologin, särskilt Origenes och Basileios den store, liksom även från Filo, är av exegetiskt, dogmatiskt, homiletiskt och asketisk-etiskt innehåll. Mest berömda är hans Hexaëmeron, en utläggning om skapelsehistorien, De officiis ministrorum, behandlande kyrkotjänarnas plikter, hans mot arianerna riktade skrift De fide (om tron), samt hans De virginibus, en hyllning av jungfrudomen vilken givit honom en framträdande position inom mariologin.

Ambrosius skrifter utgavs av benediktinerna i Paris 1686-90. Om sakramenten och Om mysterierna finns i svensk översättning.

Under Ambrosius namn gick länge en utmärkt kommentar över Paulus’ brev, vilken dock snarare härrör från en med honom samtidig romersk diakon, Hilarius, vanligen benämnd Ambrosiaster eller Pseudo-Ambrosius.

Psalmer

• Kom, Skaparande, Herre god (1695 nr 180, 1986 nr 50)
• O Gud vi love dig, o Herre (1695 nr 6) Te Deum laudamus
• Tack, Fader, för den dag du gav (1986 nr 500)
• Världens Frälsare kom här (1695 nr 121, 1819 nr 58, 1986 nr 112) översatt av Olaus Petri

På engelska finns i The Church Hymn book 1872 de tre texterna O Jesus, Lord of heavenly grace (nr 13/1872) översättning av Splendor paternae Gloriae utförd av John Chandler 1837, Thee, thee we praise, o Good (nr 133/1872) en översättning av Te Deum laudamus gjord 1871 av Edwin F. Hatfield och Jesu! nostra Redemptio i psalmen O Christ, our hope, our heart's desire (521/1872).

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Övriga källor

• Catholic Library, biografi om Ambrosius
• The Church Hymn Book, ed. Edwin F. Hatfield, New York and Chicago, USA, 1872.
• Farmer, David Hugh, The Oxford Dictionary of Saints. 3rd ed. Oxford: Oxford University Press 1992. ISBN 0-19-283069-4
• Rengers, Christopher, The 33 Doctors of the Church. Rockford, Illinois: Tan Books & Publishers 2000. ISBN 0895554402
• The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9

Externa länkar