Ask (träd)
Från Rilpedia
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
Ask (Fraxinus excelsior) är ett stort lövträd i familjen syrenväxter, som räknas till de ädla träden. Dess löv slår ut med en skir grönska sist av alla träd och fälls först.
Innehåll |
Utseende
Asken kan bli ett ståtligt träd på 30 x 8 meter i höjd respektive omkrets, med en tillväxt på 30 x 10 cm per år. Den har yvig, rundad krona, buren av en högrest kronstam med upp till 1,2 meters diameter. Stammen är rak och når nästan ända upp till toppen. Barkens färg skiftar från gröngrå på unga plantor över ljusgrå till mörkt grå på vuxna träd.
Bladen är, liksom rönnens, parbladiga med omkring 5 par cirka 8 cm långa blad och ett ensamt toppblad i yttersta spetsen, alla med sågtandformade kanter.
I bladlöst tillstånd känns asken igen på tjocka kvistar och stora svarta knoppar, som något påminner om änden på en tändsticka. Grenarnas uppåtsträvande välvda form, med spetsig ände, gör att vintersiluetten skiljer sig från andra träd, möjligen med viss likhet till aspen med dess spetsiga grenar. Skillnaden dem emellan är för ett otränat öga hårfin, men askens form ger ett kraftigare intryck även på en ung planta och dess grenar är mer välvda till formen.
Utbredning
Asken förekommer i Europa, Mindre Asien och Kaukasus. I Alperna förekommer den upp till en höjd av mellan 1400 och 1600 meter över havet, beroende på breddgrad. I Sverige går den så långt norrut som Värmland och Hälsingland, i Norge till Trondheimstrakten, men i Finland endast till de sydligaste trakterna. Asken växer framför allt på platser med riklig nederbörd och näringsrik kalkhaltig jord (med högt pH-värde), där den kan bilda frodiga skogar. Dess löv förmultnar till mycket och näringsrikt humusmaterial och bidrar till frodig undervegetation. Den goda växtligheten i marken som fordras för att asken ska etablera sig och som ökar med det humusmaterial lövmassan bidrar till, har lett till att just dess marker blivit uppodlade för andra ändamål, varpå asken har trängts undan.
De i Sverige växande askarnas stammar hade år 1994 en sammanlagd volym på 3,6 miljoner kubikmeter, vilket placerar den på plats 13 bland Sveriges vanligaste träd.
Fortplantning
Asken är vanligtvis tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I enstaka fall förekommer att den är mångbyggare, med honblommor, hanblommor och tvåkönade blommor på samma träd, dock företrädesvis på olika grenar. Träden med enbart hanblommor blir som regel större än träd med honblommor.
Blommorna utvecklas tidigare än bladen, liksom hos hassel, eftersom blomknopparna anlagts mot slutet av föregående vegetationsperiod. Pollenen sprids med vinden, utan hjälp av pollinerande insekter. Därför är det viktigt att det inte finns ett lövverk som hindrar spridningen.
Bland våra vanliga lövträd har asken den senaste lövsprickningen och den tidigaste lövfällningen. Dess löv är känsliga för frost. Löven har också den ljusaste gröna färgen om våren och ljusa höstfärger i gul färgskala.
Blommorna saknar såväl kronblad som foderblad och sitter samlade i vippor som får sin färg av de violettbruna ståndarknapparna och fruktämnena. Det kan vara intressant att jämföra med den nära släktingen syren, som har en mycket iögonfallande blomma, med väl utvecklade kronblad. Skillnaden kommer av anpassning till olika pollineringssätt, insekter för syrenen och endast vinden för asken.
Askens frukt är en nöt med en flera centimeter lång vinge. Frukterna hänger kvar efter lövfällningen, ibland över hela vintern. Det är också då det är enklast att se vilka träd som är hon- respektive hanblommande, och om enstaka grenar avviker från övriga trädet.
Fruktens vinge gör att den lossnar företrädesvis när vinden drar i den. När frukten har lösgjort sig gör vingen att den sakta singlar nedåt och så att vinden hinner föra den ett gott stycke bort från trädet innan den når marken.
Asken förökar sig också, liksom t.ex. asp, med rotskott och stubbskott.
Användning
Askens virke är hårt, segt och lätt, går lätt att böja och är ljust till färgen. Det används gärna till verktygshandtag och bandyklubbor och träskor. Det är också vanligt i parkettgolv och möbler. Fram till tidigt 1900-tal användes det också till spjut, skidor, stavar, yxskaft, hundslädar och hjulaxlar. Askvirkets egenskaper gör det också mycket väl lämpat till trädetaljerna i faltkajaker. Askträ var fram till 1980-talet det dominerande materialet i tennisracket-ramar.
Den brittiska biltillverkaren Morgan använder ännu askträ i stommarna till sina bilar.
Virket brinner bra, även när det är färskt, och är utmärkt som brasved.
Under tidigare århundraden var asken något av ett favoritträd i planteringar. Den är fortfarande ganska vanlig som vårdträd på enskilda gårdar samt i parker och alléer. Den är lämplig att kombinera med gräsmattor eftersom den släpper igenom ganska mycket ljus. Den är också ganska tålig för beskärning.
Frukterna sitter kvar länge och är bra vinterföda till fåglar. På våren blir de stora knopparna mat till harar och hjortar.
Dess bark användes för att skriva meddelanden med runor och i dekokter mot problem med njurarna.
I England användes asken för att förutspå vädret.
Mytologi och etymologi
I Eddan i nordisk mytologi var Yggdrasil ett träd som bar upp och omgav hela världen, en ask, under vilken gudarna höll ting. Nornorna skyddade trädet genom att ösa sand och vatten över dess grenar.
Den förste mannen: Ask, skapade Oden av trä från en ask.
I Fornnordiskan hade ”askr”, ett ord som associerades med runan med samma namn, flera betydelser: ask (bytta), båt, spjut och krigare.
Hot
I norra Europa hotas asken av askskottsjukan. Svampen Chalara fraxinea angriper först de unga skotten och sprider sig sedan ned längs grenarna så att trädet till sist dör. Svampens sporer sprids med hjälp av vinden.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Ask (träd)
