Asp (träd)
Från Rilpedia
| ?Asp | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Malpighiales |
| Familj: | Videväxter Salicaceae |
| Släkte: | Poppelsläktet Populus |
| Art: | Asp P. tremula |
|
|
|
| §Populus tremula Auktor: L., 1753 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Asp (Populus tremula) är ett snabbväxande träd i familjen videväxter. Det förekommer i tempererade Europa och österut till Kina och Japan, samt ett isolerat bestånd i Nordafrika, i Algeriet. Asp finns i hela Sverige upp till trädgränsen och är den enda arten i släktet som betraktas som naturligt förekommande. De övriga popplar som förekommer i Sverige behandlas i det närmaste som inkräktare av oönskat slag.
I Nordamerika finns en närbesläktad art, amerikansk asp (P. tremuloides), som skiljer sig bland annat på glesare tandning på löven. En korsning mellan P. tremula och P. tremuloides är det som kallas för hybridasp och denna anses växa snabbare, vara lättare att föryngra och härdigare mot vissa sjukdomar än den inhemska aspen.
Innehåll |
Beskrivning
Aspen bildar lövfällande, påfallande raka träd på upp till 30 meter eller mer. I utsatta lägen kan de dock bli relativt busklika. Aspen växer sällskapligt på torra platser, i hagar, på berg o. s. v. De långa, vågräta rötterna alstrar rotskott i mängd, som snabbt växer upp till täta dungar. Barken är slät och förblir länge grönaktigt gulgrå; för sin saftighets skull gnags den ofta av på unga aspar av många djur. På stammen av fullvuxna aspar förekommer ofta gul vägglav. Unga aspskott har hjärtformade, finsågade blad, men på adulta skott är bladskivan i det närmaste helt rund med buktad kant. Bladskivan blir 1,5 till 8 cm i diameter. Lövens höstfärger går från ljust klart gult till mörkt rött. Liksom övriga artern inom familjen är aspen en tvåbyggare. Men i motsats till till exempel Salix-arterna är den vindblommig och har både han- och honblommor i hängen (se plansch). Hanblommorna särskiljs på att hängena är ungefär dubbelt så långa som honhängena. Båda slagen blommor har en litet bägarlik kalk, samt handflikigt skärmblad, kantat av långa hår till vinterskydd för blommorna. Aspen blommar tidigt på våren, med början redan i april i Skåne fram till början av juni i Norrland. Veden är tämligen porös.
Eftersom aspen också sprider sig med rotskott kan man ofta se dungar med aspar där lövsprickningen "avslöjar" vilka rotskott som kommer ur samma rot. De nya skotten är ett och samma träd, om än med flera stammar. Den etablerar sig gärna på övergivna åkrar, och råkar man få ett bestånd i potatislandet är den enda metoden att bli av med dem, att ringbarka hela beståndet, eftersom det skjuter upp nya rotskott inom några veckor om man bara kapar dem.
Gamla aspar är populära boplatser för fåglar och andra djur. Det ganska mjuka träet är lätt för hackspettar att bearbeta och i de gamla hackspettsborna flyttar gärna ekorrar, fladdermöss, mårddjur och (i Finland och österut) flygekorrar in. Den stora lövmängden ger en god jordmån när de förmultnat.
Karaktärsdrag
Att darra som ett asplöv är bildspråk för att åskådliggöra rädsla.
Asplövens lättrörlighet och ständiga dallring förorsakas alltså av att bladskaftet är plattat från sidorna och av dess stora längd i förhållande till den fasta, styva och tunga bladskivan. Därmed faller skivan ständigt över åt höger eller vänster utan att kunna stanna i något av dessa lägen. Aspen har också kortskaftade blad, som inte är i ständig rörelse; dessa blad har vid skivans bas två små skålformiga honungskörtlar, extraflorala nektarier, som lockar myror upp i trädets krona, vilka håller växten fri från andra insekter. Man har därför velat förklara de vanliga bladens långa, tillplattade skaft som en ersättning för dessa nektarier.
Genom den ständiga dallringen hindras skadliga insekter från att fatta fäste på bladen. Däremot förekommer en svamp som angriper asplöven och äter upp bladmassan men lämnar alla nerver kvar. Följden blir genomskinliga löv som ger ett silverglänsande intryck, vilket blivit en allt vanligare syn i Mellansverige.
 Typiska asplöv till vänster, och löv från ung planta till höger |
 Aspar i olika fas. Ramsberg |
 Ett asplöv under hösten |
Användning
Veden är vit, lös och lätt och är svåranvänd som byggnadsvirke, varför den framför allt används som massaved, men även har stor betydelse som material till tändstickor tack vare dess raka fiberriktning och förmågan att spräckas.
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Asp (träd)
