Apokryferna
Från Rilpedia
| Denna artikel är en del i serien Kristendom |
|
 |
|
|
Skrifter |
|
|
Personer |
|
|
Tro |
|
|
Sakrament |
|
|
Dagligt liv |
|
|
Helgdagar |
|
|
Reformationen |
|
|
Riktningar |
|
|
Övriga |
|
 Kristendom |
|
Apokryfer från grekiskans απόκρυφος (apokryphos), som betyder gömd, fördold, svårbegriplig, betecknar en samling böcker till Gamla testamentet vars ställning som heliga skrifter är omstridd.
De första grekisktalande kristna använde dåtidens grekiska översättning av judarnas heliga skrifter, Septuaginta. När judarna fastställde sin kanon omkring år 90 e.Kr. vid synoden i Jabne beslutade man att inte räkna med de yngsta av skrifterna som fanns med i Septuaginta. Detta har orsakat att Gamla testamentets omfång är något olika i de kristna kyrkorna.
Den Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna använder fortfarande de flesta av Septuagintas skrifter. Martin Luther menade däremot att dessa böcker visserligen var bibelböcker och god och nyttig läsning, men inte sådan "helig Skrift" med vilken bindande kyrkolära kan fastslås. Både lutheraner och anglikaner läser apokryferna i den offentliga gudstjänsten. De senare menar att syftet med apokryferna är att undervisa i etik, men inte att fastslå bindande kyrkolära. Jean Calvin avvisade dessa skrifter helt.
De böcker som är omtvistade kallas deuterokanoniska eller ibland "apokryfer". Att kalla dem "apokryfer" leder dock till missuppfattningar, då det för tankarna till Nya Testamentets apokryfer, böcker som aldrig i någon kyrka räknats som bibliska.
Innehåll |
Omfattningen av Deuterokanon
Den romersk-katolska kyrkan fastslog vid det Tridentinska mötet att följande skrifter, och inga andra, ingick bland de deutero-kanoniska skrifterna:
- Tobit
- Judit
- Ester enligt den grekiska texten
- Första Mackabeerboken
- Andra Mackabeerboken
- Salomos vishet
- Jesus Syraks vishet
- Baruk
- Jeremias brev
- Tillägg till Daniel
Omfattningen av evangelisk-lutherska apokryfer
I Martin Luthers kyrkobibel 1534 ingick ovanstående deutero-kanoniska böcker, men också följande, som hade varit en del av den latinska bibelöversättningen Vulgata. Den romersk-katolska kyrkan räknar inte Manasses bön till de deutero-kanoniska skrifterna. Svenska kyrkobiblar har följt Luthers omfattning av apokryferna, eftersom Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka.
Omfattningen av anglikanska apokryfer
I anglikanska kyrkobiblar ingår alla ovanstående skrifter, men även följande, som hade varit en del av den latinska bibelöversättningen Vulgata. Den romersk-katolska kyrkan räknar inte dessa till de deutero-kanoniska skrifterna.
Pseudepigrafer
Utöver de omtvistade skrifterna i Septuaginta finns ytterligare några skrifter som brukar kallas pseudepigrafer av protestanter och apokryfer av katoliker. Några av dessa ingår i den Etiopisk-ortodoxa kyrkans kanon. Exempel på några gammaltestamentliga pseudepigrafer:
- Aristeasbrevet
- Henoksböckerna
- Jesajas himmelsfärd
- Jubileerboken
- Tredje Mackabeerboken
- Fjärde Mackabeerboken
- Psalm 151
- Salomos psalmer
Skriftfynden i Nag Hammadi
Nya testamentets apokryfer är kristna (ofta gnostiskt inspirerade) skrifter som inte räknas som kanoniska inom de kristna kyrkorna. De är skrivna från 100-talet och framåt. Skriftfynden i Nag Hammadi har dramatiskt ökat vår kunskap om dessa skrifter. De utgörs av bland annat:
- Ebjoniterevangeliet
- Egypterevangeliet
- Filippusevangeliet
- Hebréerevangeliet
- Jakobs protevangelium
- Johannesakterna
- Judasevangeliet
- Nasaréerevangeliet
- Oxyrhynchus
- Paulus brev till Ladiocea
- Paulus och Thekla
- Petrusakterna
- Petrusapokalypsen
- Petrusevangeliet
- Sanningens evangelium
- Thomasakterna
- Thomas Athletens bok
- Thomas barndomsevangelium
- Tomasevangeliet
