Fjällräv
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om djuret fjällräv. För företaget uppkallat efter detta djur se Fjällräven.
| ?Fjällräv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Fjällräv i sommarpäls
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Hunddjur Canidae |
| Släkte: | Alopex Kaup, 1829 |
| Art: | Fjällräv A. lagopus |
|
|
|
| §Alopex lagopus Auktor: Linné |
|
 Utbredningskarta (cirkumpolär utbredning)
|
|
|
|
|
|
|
 Blåräv
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Fjällräven (Alopex lagopus) är en art i familjen hunddjur som förekommer i Arktis och angränsande områden.
Innehåll |
Utseende
Djuret har en kroppslängd på mellan 50 till 85 cm och väger från 3 till 8 kg; en 28–55 cm lång svans tillkommer.[2] Öronen, nosen, benen och svansen är kortare än hos rödräven, och vinterpälsen är tjockare[3]. Hos fjällräven finns åtminstone två färgvarianter. Den ena är sommartid brungrå på huvud, rygg och benens utsidor, medan sidor, buk, benens insidor och det mesta av svansen är gråaktigt vit. Vinterpälsen är helvit. Den andra färgtypen är ljusgrå eller stålblå, och är även känd som blåräv. Den senare färgtypen är recessiv. En tredje, sällsynt färgform har setts, där individerna är blekgula, mer eller mindre sandfärgade.[2]
Utbredning
Fjällräven förekommer cirkumpolärt i arktiska Skandinavien, Sibirien, Kanada, Alaska och på Grönland, Svalbard och andra arktiska öar.[4] Fjällrävens miljö är tundran. Några djur lever också på isflaken av Norra ishavet. I Skandinavien förekommer den främst i fjällvärlden, men speciellt ungdjuren kan under näringssök vandra över långa avstånd, upp till 1 000 km har konstaterats.[5]
Levnadssätt
Fjällräven äter främst smågnagare, speciellt lämlar. I områden med regelbunden tillgång på fjällämmel är fjällräven i hög grad beroende av tillgången på denna. Men den äter också växter, bär, insekter och as.[2] Den livär sig ofta på kadaver som större rovdjur lämnat efter sig[6]; på Norra ishavet följer den exempelvis ofta isbjörnen på ett säkert avstånd och äter resterna av björnens måltider[7].
Fjällrävar bygger en lya i en kulle av sand eller lera. Om detta inte är möjligt tar de en liten bergsskreva istället. Boet är stort, i medeltal 277 m2, och kan användas i hundratals år. Det kan ha flera ingångar, vanligtvis ett 40-tal upp till 150 (Curry-Lindahl anger 172 som maxantal[7]).[5]
Fortplantning
Fjällräven parar sig i mars till april, men endast goda gnagarår. I områden med riklig tillgång på föda, fortplantar den sig dock varje år.[3] Kullstorleken är starkt beroende av tillgången på föda, med stora antal under så kallade lämmelår, men ligger vanligtvis mellan 5 och 10 ungar; goda år kan den gå upp till 25. Dräktigheten varar i 49–57 dagar. Det händer, när näringstillgången är mycket god, att en andra kull föds i juli till augusti.[2][8]
Fjällräven blir könsmogen vid 9 månaders ålder, men parar sig i regel inte första gången förrän den är 1 till 2 år gammal. Den kan nå en ålder av 7–8 år.[5]
Det förekommer att fjolårsungar stannar kvar och hjälper till med uppfödningen av nästa kull.[6] Fjällräven lever med stor sannolikhet i livslånga parförhållanden[6][8], även om vissa experter begränsar sig till att konstatera att de är monogama under parningssäsongen[7].
Hotbild
Fjällrävspäls är eftertraktad, så fjällrävarna blev tidigare ofta jagade. I Sverige fridlystes den 1928, men beståndet har trots det inte hämtat sig[5]. I Norge fridlystes den 1930 och i Finland 1940[4]. Den jagas fortfarande på Island, eftersom den betraktas som ett hot mot fårnäringen.[8] Även på Svalbard jagas den, men varken där eller på Island förefaller den hotad, utan tycks snarast vara stadd i viss ökning[4].
Tidigare lades förgiftade beten ut till varg, något som anses ha biddragit till nedgången för fjällräven. Både kungsörn och rödräv (som har ökat i fjällområdena och hela Arktis[5]) tar fjällräv, den senare är även en konkurrent om födan. Den minskande populationen leder dels till inavel och genetisk utarmning, dels att paren får svårt att hitta varandra.[4]
Fjällräven är också hotad av rävskabb, som troligtvis har spritts med rödräv, och på sina håll rabies[5].
Beståndet i Skandinavien och på Island är ganska litet men i Nordamerika, Sibirien och Grönland finns det fortfarande ett stort antal individer och fjällräven som art anses inte hotad. I Sverige och Norge är däremot fjällräven upptagen på respektive lands förteckning av rödlistade arter som akut hotad.[5][9]
Naturvårdsverkets åtgärdsprogram
För att försöka rädda arten i Sverige togs ett åtgärdsprogram fram av Naturvårdsverket 1998. Det har sedan förnyats 2005.[5] Förutom informationsinhämtning och -förmedling, är de åtgärder man vidtar följande:
- Stödutfodring
- Jakt på rödräv i särskilt drabbade områden
- Generellt jaktförbud i vissa områden för att hindra störningar (bland annat från hundar) och för att hindra avskjutning av föda (framför allt ripor)
Man försöker också samordna åtgärderna framför allt i Sverige och Finland, men även Norge.[5][10]
Referenser
- ↑ Angerbjörn, A., Hersteinsson , P. & Tannerfeldt, M. 2004. Alopex lagopus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan: Däggdjur: alla Europas arter, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1995, sid. 148-151. ISBN 91-46-16576-2.
- ↑ 3,0 3,1 Jensen, Birger: Nordens däggdjur, Norstedts, Stockholm 1993, sid. 182-187. ISBN 91-1-933262-9.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Löfgren, Susanna; Angerbjörn, Anders (1999). ”Åtgärdsprogram för bevarande av fjällräv” (PDF, 994 kB). Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-6235-2.pdf. Läst 2009-05-24.
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 5,8 Angerbjörn, Anders (2006-05-25). ”Alopex lagopus - fjällräv” (PDF, 35 kB). Artdatabanken. http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/alop_lag.PDF. Läst 2009-05-24.
- ↑ 6,0 6,1 6,2 ”Fjällräv (Svenska Rovdjursföreningens faktablad” (PDF). Svenska Rovdjursföreningen. http://www.rovdjur.se/IziDocument/IziDownload/index.asp?DID=526. Läst 2009-05-23.
- ↑ 7,0 7,1 7,2 Curry-Lindahl, Kai: Däggdjur, groddjur & kräldjur, Norstedts, Stockholm 1988, sid. 323-324. ISBN 91-1-864142-3.
- ↑ 8,0 8,1 8,2 Dewey, Tanya; Middlebrook, Candice (2007). ”Vulpes lagopus - Arctic fox” (på en). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Vulpes_lagopus.html. Läst 2009-05-24.
- ↑ ”Artsdatabanken Fjellrev” (på no). http://www2.artsdatabanken.no/rodlistesok/Artsinformasjon.aspx?artsID=9601.
- ↑ ”Projekt fjällräv”. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. http://www.bioresurs.uu.se/myller/biomangfald/projekt_fjallrav.htm. Läst 2009-05-25.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Fjällräv
