Bulgarien
Från Rilpedia
| Република България Republika Bălgarija Republiken Bulgarien |
|||||
|
|||||
| Valspråk: Съединението прави силата (bulgariska för "Enhet ger styrka") |
|||||
| Nationalsång: Mila Rodino | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Sofia |
||||
| Största stad | Sofia (cirka 1 400 000 inv.) | ||||
| Officiellt språk | bulgariska | ||||
| Statsskick President Premiärminister |
republik Georgi Părvanov Sergej Stanisjev |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Osmanska riket 3 mars 1878 (autonomi) 5 oktober 1908 (deklarerad) |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
110 910 km² (103:e) 0,3 % |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
7 527 000 (2009, IMF)[1] (95:e) 67,4 inv/km² (102:a) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2009) $99 536 miljoner (2009, IMF) [2] (66:a) $13 200 (2009, IMF) [3] |
||||
| Valuta | bulgarisk lev (BGN) |
||||
| Tidszon | EET (UTC+2) | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Musala 2 925 m ö.h. Burgassjön 27,5 km² Donau 2 850 km |
||||
| Nationaldag | 3 mars | ||||
| Landskod | BG, BGR | ||||
| Landsnummer | 359 | ||||
Bulgarien (bulgariska: България, Bălgarija), officiellt Republiken Bulgarien (Република България, Republika Bălgarija, uttalas [rɛˈpubliˌkə bɤlˈgarijə]), är en republik i sydöstra Europa som gränsar till Grekland, Serbien, Makedonien, Rumänien och Turkiet och har kust mot Svarta havet.
Landet har bibehållit samma traditioner, språk och alfabet sedan det första bulgariska riket 681–1018 e.Kr. Under långa tider utgjorde dåtidens bulgariska imperium större delen av Balkan, därmed spreds deras alfabet, litteratur och kultur bland de slaviska folken och de närliggande länderna i östeuropa. Århundraden senare med nedgången av det andra bulgariska riket (1186–1322 e.Kr.) kom landet under det ottomanska rikets styre under nästa 500 år. Det rysk-turkiska kriget (1877–1878) bidrog till ett återetablerande av en bulgarisk stat som en konstitutionell monarki år 1878, med San Stefanofördraget som födde den tredje bulgariska staten. Efter andra världskriget blev Bulgarien en kommunistisk stat och en del av östblocket. År 1990, efter revolutionen 1989, gav kommunistpartiet upp sitt maktmonopol och Bulgarien blev en kapitalistisk stat med fri marknad.
Dagens Bulgarien överlappar regionerna från Antikens Rom; Moesia, Trakien och Makedonien. Bulgarien började redan att tillverka gyllene föremål 500 år f.Kr.[4]
Bulgarien ligger på nordöstra delen av Balkanhalvön och har en yta på 110 910 kvadratkilometer. Bulgarien har cirka 7,3 miljoner invånare. Största stad och huvudstad är Sofia med 1,4 miljoner invånare. Därefter kommer Plovdiv med cirka 382 000 invånare och hamnstaden Varna med 326 000 invånare.[5] Det nuvarande statsskicket är demokratisk republik. Bulgarien är medlem i både Nato och EU sedan 2004 respektive 2007.
Historia
Det "första bulgariska riket" bildades när ett östligt folk, bulgarerna eller protobulgarerna, flyttade in i området i slutet av 600-talet och med tiden blandades med de slaver som sedan tidigare levde där. Under khanen Boris I antogs officiellt kristendomen år 864.
En till bulgarisk fornslaviska närstående språkform, fornkyrkoslaviskan, användes som liturgiskt språk hos olika slaviska folk och utvecklades till de varianter av kyrkslaviska som fortfarande används i liturgin i östligt ortodoxa kyrkor i slaviska länder. Städerna Preslav och Ohrid i det bulgariska imperiet blev viktiga lärosäten, där troligen det kyrilliska alfabetet utvecklades.
Bulgarien blev självständigt
Det första bulgariska rikets tid präglades till stor del av konflikter med Bysantinska riket, och från slutet av 900-talet till slutet av 1100-talet var Bulgarien mestadels integrerat i detta.
1186 blev Bulgarien åter självständigt under det "andra bulgariska riket", som blev en stormakt som härskade över väsentliga delar av Balkanhalvön. I slutet av 1300-talet erövrades Bulgarien av det Osmanska riket, som landet sedan kom att tillhöra i nästan 500 år till 1878.
Munken Paisij Chilendarski var den första som skrev på modern bulgariska med sin Den slavisk-bulgariska historien från 1762. Detta historieverk har blivit något av ett nationalepos, och satte i gång en nationell kulturell och politisk rörelse, den bulgariska renässansen. Ryssland var en aktiv part i Bulgariens självständighetskamp under andra hälften av 1800-talet.
Furst Alexander
I september 1879 hölls de första allmänna valen till parlamentet. Parlamentet dominerades av liberaler, som furst Alexander hade svårt att samarbeta med. Han lät upplösa parlamentet och utlyste nyval till tidigt 1879.
Furst Ferdinand
När fursten hade lämnat landet togs styret över av ett regentskapsråd, lett av talmannen Stambolov. En nationalkongress samlades för att välja ny regent, medan förhållandet till Ryssland blev allt sämre. I mars 1887 skedde flera revolter vid olika militärregementen och Stambolov slog ned dessa brutalt - som straff avrättades var tjugonde soldat vid dessa regementen. Nationalförsamlingens sökande efter en ny regent kunde avslutas när prins Ferdinand av Sachsen-Coburg-Gotha i juli 1887 valdes till ny regent.
Balkankrigen
När Ivan Gesjov tillträdde som premiärminister 1911 ville han förbättra relationerna med Ryssland. Ryssland ville att Bulgarien och Serbien skulle ingå en allians. I Albanien skedde upplopp och revolter och Ryssland fruktade att någon av stormakterna skulle välja att intervenera militärt. Både Serbien och Bulgarien var intresserade av att erövra territorium från Osmanska riket och den 13 mars 1912 kom man överens om att Makedonien skulle delas. I maj slöts ett liknande avtal med Grekland och tillsammans med Montenegro bildade länderna en hemlig pakt, Balkanförbundet, riktad mot Osmanska riket. I oktober anföll de allierade och första balkankriget inleddes. Det blev en stor framgång för Bulgarien. Landet erhöll 1913 kust vid joniska havet och Adrianopel. Oenighet med de andra segrarmakterna ledde snabbt till andra balkankriget där Bulgarien besegrades och tvingades avträda en stor del av landvinsterna i första kriget.
Första världskriget
Efter Balkankrigen behövde landet pengar för att kunna börja betala av krigsskadeståndet och i juli 1914 fick Bulgarien låna 500 miljoner leva av tyska banker. När första världskriget bröt ut uppvaktades både Ferdinand och premiärminister Vasil Radoslavov från både ententen och centralmakterna men kungen förklarade att landet var strikt neutralt. Landet hade en strategisk placering mellan Turkiet och Österrike nära Bosporen och hade trots nederlaget kvar en betydande armé. I oktober 1915 gick Bulgarien med i kriget på centralmakternas sida och deltog i det lyckade fälttåget mot Serbien.
Medverkan i kriget skapade dock stora problem med matförsörjningen. Livsmedel och hästar köptes upp eller beslagtogs av militära myndigheter och hungersnöden utmynnade i krav på att Bulgarien skulle dra sig ur kriget. När Frankrike och Storbritannien anföll den 15 september 1918 hade de bulgariska trupperna inte mycket att sätta emot och den 29 september undertecknades ett avtal om eldupphör. Ferdinand abdikerade och lämnade Bulgarien den 3 oktober. Han efterträddes av sin son Boris III.
Mellankrigstiden
Efter världskriget tog Agrarpartiet under Aleksandăr Stambolijski makten i landet efter en inledande kamp med socialisterna och ett tveksamt val 1920. En jordreform genomfördes och i valet 1923 vann Agrarpartiet en storseger. Dock genomfördes en statskupp i juli 1923 och Stambolijski dödades. Den nya regeringen under Aleksandăr Tsankov förföljde agrarer och kommunister. Efter ett kort demokratiskt mellanspel i början av 1930-talet inträffade flera statskupper och från 1935 var makten hos kung Boris, som förbjöd de politiska partierna.
Andra världskriget
När andra världskriget bröt ut i september 1939 förklarade sig Bulgarien neutralt. Kung Boris sade nej till propåer om att ingå i pakter med andra länder och tackade nej till en biståndspakt med Sovjetunionen i oktober 1939, erbjudande att ingå i Balkanpakten i februari 1940 och ett nytt förslag i november 1940 om en biståndspakt med Sovjetunionen som skulle ge Sovjet en flottbas i Bulgarien. Frankrikes fall sommaren 1940 innebar att det tyska trycket på balkanstaterna ökade och i Wien tilldelades den 7 september 1940 Bulgarien södra Dobrudzja, vilket tyskarna tvingade Rumänien att släppa.
I december 1940 inleddes dock samtal med Tyskland eftersom tyskarna planerade att anfalla Grekland. Den 1 mars 1941 undertecknade premiärminister Bogdan Filov Tremaktspakten med Tyskland i Wien och därefter kunde tyska trupper transporteras genom Bulgarien på väg till Grekland. Därmed hade Bulgarien anslutit sig till axelmakterna.
Den 17 augusti 1944 förklarade sig Bulgarien vara neutralt och krävde den 25 augusti att alla tyska trupper skulle lämna landet. Då fanns Röda armén redan i Rumänien och den 30 augusti förklarade Sovjetunionen att de tänkte strunta i Bulgariens neutralitetsförklaring. Den 5 september förklarade Sovjetunionen krig mot Bulgarien. Den 7 september hade alla tyska trupper lämnat landet och samma dag förklarade Bulgarien krig mot Tyskland från följande dag.
Kommunismen
Kommunisterna grep makten i Bulgarien 1946, efter ett år av samregerande med de kapitalistiska krafterna. Förändringarna i Östeuropa i slutet av 1980-talet nådde även Bulgarien; 1990 valdes den förste ickekommunistiske presidenten, och 1991 infördes en demokratisk grundlag i landet.
Bulgarien blev medlem av Nato 2004 och av EU 1 januari 2007.
Modern historia
I juni 2009 kommer Bulgarien ställa upp för första gången i EU-parlamentsvalet tillsammans med Rumänien, det bidrar till att valet kommer att bli det största EU-parlamentsvalet i EU:s historia, världens största transnationella val och världens näst största demokratiska val efter Indien. Detta kommer att bli det första Europaparlamentsval som Bulgarien och Rumänien deltar i samtidigt som de övriga medlemsstaterna. När Bulgarien och Rumänien anslöt sig till unionen 2007 medförde då att antalet mandat i parlamentet ökade till 785. Efter valet 2009 måste antalet mandat minskas ner igen, till 736 som det ska vara enligt Nicefördraget. Med Lissabonfördraget skulle antalet mandat vara 751.
Geografi
_(2007-07-25).jpg)
Bulgarien består av delar av de klassiska regionerna Thrakien, Moesia och Makedonien. Den sydvästliga delen av landet är bergig med två alpina bergskedjor, Rilabergen och Pirinbergen. Längre österut ligger den lägre men mer extensiva bergskedjan Rodopibergen. Rilabergen inkluderar Balkans högsta topp, Musala som når 2 925 meters höjd. Balkanbergen går igenom hela landet från väst till öst, norr om den välkända Rosendalen. Området söder om bergskedjan kallas Östrumelien. I sydöst, öst vid Svarta havet samt norr vid floden Donau finns kuperad slättmark. Andra större floder är Struma och Maritsa i söder.
- Berg: Rodopibergen, Pirinbergen, Rilabergen, Balkanbergen (Stara Planina).
- Floder: Maritsa, Iskăr, Jantra, Mesta, Struma, Tundzja.
- Annat: Burgaski Zaliv, Sjipkapasset.
Klimat
Bulgarien har i sina norra och nordvästra delar ett inlandsklimat, medan klimatet i sydöst är av medelhavstyp, och i bergsområdena av övergångstyp. Medeltemperaturen är -1 °C på vintern och 21 °C på sommaren, med några graders variation.
Nederbörden håller sig mellan 530 och 685 millimeter per år, utom i bergsområdena där det faller omkring 1 200 millimeter. Den har sommarmaximum i norra delen och vintermaximum i söder. Snö faller mest i bergstrakterna, men även låglandsområdena i norr kan under några veckor ha snötäcke.[6]
Växt- och djurliv
Flera olika biogeografiska provinser möts i Bulgarien, det innebär att både flora och fauna är förhållandevis artrika. Landet hyser även ett flertal endemiska arter.
Mycket av den ursprungliga vegetationen är ödelagd. I dag är en tredjedel av landet skogklädd, varav nästan en tredjedel utgörs av sentida planteringar. Stora områden, som ursprungligen hyste sommargröna lövskogar, har numera ersatts av buskmarker, så kallade sjibljak, med bland annat hassel, ullek, berberis, judasträd och syren. På Balkanbergens (Stara planina) lägre delar samt i hela norra och västra Bulgarien är floran av centraleuropeisk typ. Skogarna domineras av ekar (ungersk, turkisk, skogs- och bergek) och avenbok, med inslag av bok och lönnar. På högre nivåer dominerar bokskog, på vissa ställen finns även barrskog med silvergran, gran, tall och makedonisk tall. Rodopibergens lägre delar är bevuxna med lövskog av bok, avenbokarter, ekarter, europeisk humlebok och mannaask. På högre höjd ersätts dessa av barrskog med svarttall, tall och silvergran. I nordöstra Bulgarien är vegetationen ursprungligen stäppartad med gräs och ettåriga örter, men området är numera till stora delar uppodlat. I sydöst består skogarna av flera ekarter och orientalisk bok.
Däggdjursfaunan i skogs- och bergsområdena är typiskt centraleuropeisk med dovhjort, rådjur, vildsvin, vildkatt, gems, brunbjörn och varg. På stäppområdena i nordöst finns sisel, hamster, stäpp- och tigeriller. I landets södra delar finns också guldschakal. Gott och väl 350 fågelarter har påträffats, varav 240 är regelbundna häckare. Häribland finns många rovfågelarter, samtliga europeiska hackspettarter, vit resp. svart stork, härfågel och biätare. Bland kräldjuren kan särskilt nämnas kärrsköldpadda, smaragdödla, taurisk murödla (Podarcis taurica) och eskulapsnok.[7]
Städer
| Plats | Stad | Befolkning | Plats | Stad | Befolkning |
|---|---|---|---|---|---|
1.  |
Sofia | 1 393 565 | 6.  |
Stara Zagora | 152 619 |
2.  |
Plovdiv | 376 501 | 7.  |
Pleven | 122 989 |
| 3. 20px | Varna | 349 416 | 8. | Sliven | 104 304 |
4.  |
Burgas | 203 797 | 9.  |
Dobritj | 103 309 |
5.  |
Russe | 167 715 | 10. | Sjumen | 103 016 |
Se även Lista över städer i Bulgarien
- Sofia med strax under en och en halv miljon invånare är Bulgariens huvudstad sedan 1878. Staden ligger vid Vitosjabergen i landets västra del, 555 meter över havet. Det är Europas näst äldsta huvudstad efter Aten och har tidigare hetat Triaditsa och Sredets. Det nuvarande namnet kommer av kejsar Justinianus dotter Sofia som blev frisk av källvattnet. Det sägs även att staden fick sitt namn av Sofiakyrkan som är en av de äldsta kyrkorna i staden (och på hela Balkan). Sofia har många kyrkor och museer; det mest imponerande är kanske Alexander Nevskij-katedralen.
- Landets näst största stad Plovdiv ligger bara 15 mil sydost om Sofia vid Maritsafloden. På 1870-talet var staden större än Sofia men i dag finns där bara strax under 380 000 invånare. Den mest imponerande sevärdheten är kanske den gamla amfiteatern, som delvis förstördes av Attila på 400-talet.
- Varna med 350 000 invånare ligger i norr vid Svarta havets kust. Staden grundades som den grekiska kolonin Odessus 580 före vår tideräkning. I dag har hamnen och de närbelägna turistorterna stor betydelse för ekonomin.
- Burgas, med cirka 210 000 invånare, ligger längre söderut vid kusten och är bland annat en viktig fiskehamn. Söder om staden ligger viktig petrokemisk industri.
Statsskick och politik
Detta avsnitt är delvis hämtat från engelskspråkiga Wikipedia
Bulgariens nuvarande författning antogs 12 juli 1991. Enligt den är Bulgarien en parlamentarisk republik.
Verkställande makt
Bulgariens president (sedan 22 januari 2002 Georgi Părvanov) väljs i direkta val för en femårig mandatperiod med möjlighet till omval en gång. Presidenten är statschef och överbefälhavare och kan fördröja lagstiftning genom att återkalla lagförslag till parlamentet för ytterligare debatt. Parlamentet kan dock upphäva presidentens veto med ett enkelt majoritetsbeslut.
Ministerrådet (regeringen) leds av premiärministern (sedan 16 augusti 2005 Sergej Stanisjev) och är det viktigaste verkställande organet. För närvarande består det av 20 ministrar. Premiärministern nomineras av den största gruppen i parlamentet och ges mandat av presidenten att bilda regering.
Den nuvarande regeringskoalitionen består av Bulgariska socialistpartiet, Nationella rörelsen Simeon II och Rörelsen för rättigheter och friheter.
Lagstiftande makt
Bulgarien har ett enkammarparlament som kallas Nationalförsamlingen (Narodno Săbranie) och består av 240 ledamöter valda för en fyraårig mandatperiod i allmänna val. Väljarna röstar på partilistor eller koalitionslistor av flera partier. De 28 administrativa regionerna utgör valkretsar. Listorna måste komma över en spärr på fyra procent för att komma in i parlamentet.
Parlamentet ansvarar för att stifta lagar, godkänna budgeten, planera presidentval, välja och avsätta premiärministern och övriga ministrar, förklara krig, sätta in trupper i andra länder samt ratificera internationella fördrag och överenskommelser.
Det senaste valet skedde i juni 2005 och nästa parlamentsval är planerat till sommaren 2009.
Dömande makt
Det bulgariska rättssystemet består av regionala domstolar, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar samt en högsta kassationsdomstol. Dessutom finns en högsta förvaltningsdomstol och ett system av militärdomstolar. Ordförandena i högsta kassationsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt generalåklagaren väljs med två tredjedels majoritet av alla medlemmar av högsta rättsliga rådet. Det högsta rättsliga rådet ansvarar för förvaltning och organisering av rättsväsendet.
Författningsdomstolen ansvarar för att bedöma om de lagar och statuter som hänvisas till den är i enlighet med författningen och med internationella fördrag som regeringen har undertecknat. Parlamentet väljer de 12 medlemmarna i författningsdomstolen med två tredjedels majoritet för en period på nio år.
Partipolitik
Efter kommunismens fall har det politiska livet i Bulgarien dominerats av de två största partierna Bulgariska socialistpartiet (det gamla statsbärande kommunistpartiet) och Demokratiska krafters union.
I Europaparlamentsvalet 2007 fick Grazjdani za evropejsko razvitie na Bălgarija (Medborgare för Bulgariens europeiska utveckling) 21,7 % av rösterna och blev således det största partiet i Bulgarien. Partiet är ett center-högerpolitiskt parti och är medlem i Europeiska folkpartiet (EPP) och dess Europaparlamentariker ingår i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED).
Regional och lokal förvaltning
Republiken Bulgariens territorium är indelat i regioner och kommuner. Det finns 263 kommuner.
Bulgarien är sedan 1999 uppdelat i 28 regioner (oblasti), som var och en leds av en landshövding som utses av regeringen. Huvudstaden Sofia utgör en egen region.
