Sisel
Från Rilpedia
| ?Sisel Status i världen: Sårbar |
|
|---|---|
 Sisel i bomynningen
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Underordning: | Ekorrartade Sciuromorpha |
| Familj: | Sciuridae |
| Tribus: | Marmotini |
| Släkte: | Spermophilus |
| Art: | Sisel S. citellus |
|
|
|
| §Spermophilus citellus Auktor: Linné, 1766 |
|
 Ätande sisel
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Sisel, Spermophilus citellus, är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.
Innehåll |
Utseende
Siseln är gulgrå på ovansidan och blekgul på undersidan. Kroppslängden uppgår till 19-22 cm förutom svansen som är 5,5-7,5 cm lång. Vikten är mellan 240-340 g. Öronen är mycket små.[1]
Vanor
Siseln lever underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Den bildar kolonier. Den sover vintersömn från oktober - november till omkring mars, under vilken kroppstemperaturen kan sjunka så lågt som till 8°C. Parningstiden infaller kort efter vintersömnens slut, och i april till juni får den 3-11[2] (oftast 5-8) ungar.[1]
Föda
Siseln lever av fröer, gärna sädeskorn, samt örter, rötter, frukter och bär. Även animalisk föda, bland annat insekter, kan tas.[2] Maten transporteras i kindpåsar till underjordiska förråd[1].
Utbredning
Siseln finns i Östeuropa och Asien till Georgien, Turkiet och Israel[2]. Dess västligaste förekomst är östra Tyskland. Den föredrar stäpplandskap, även odlade sådana.[1]
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan: Däggdjur: alla Europas arter, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1995, sid. 86-88. ISBN 91-46-16576-2.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 Curry-Lindahl, Kai: Däggdjur i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm [1975] 1982, sid. 163-164. ISBN 91-20-06724-0.
