Sveriges riksdag
Från Rilpedia
- redirect Rilpedia:AutoWikiBrowser
Sveriges riksdag, riksdagen, är Sveriges parlament. De folkvalda på riksnivå, riksdagsledamöterna, samlas i riksdagen, som har 349 ledamöter och leds av en talman. Riksdagsval i Sverige sker vart fjärde år, tredje söndagen i september. Riksmötet öppnar den tredje tisdagen i september varje år utom valår, då det öppnar några veckor senare. För att ett parti ska få plats i riksdagen krävs minst fyra procent av rösterna vid ett val, eller tolv procent av rösterna i någon valkrets.
Historiskt sett kan ordet riksdag ha tre betydelser; dels det beslutande och politiska organet, dels den tidsperiod under året då riksdagsarbetet pågår[1] och dels själva byggnaden, riksdagshuset.
Innehåll |
Organisation
Riksdagen är organiserad i sexton riksdagsutskott samt i EU-nämnden. Utrikesnämnden intar en särställning då den leds av statschefen, Konung Carl XVI Gustaf, och är ett samrådsorgan mellan regeringen och riksdagen. Det årliga riksdagsarbetet indelas i arbetsperioder som kallas sessioner. Riksdagen är representerad i internationella organ, till exempel Europarådet, Europeiska unionen, Nordiska rådet och Förenta nationerna. Riksdagens funktion, direktiv och bestämmelser, föreskrivs av Riksdagsordningen (RO).
Riksdagen har liksom regeringen myndigheter knutna till sig, vilka i flera fall har till funktion att verka för riksdagens kontrollmakt. För närvarande har riksdagen sju myndigheter:
- Justitieombudsmannen
- Riksrevisionen
- Riksbanken
- Valprövningsnämnden
- Riksdagens arvodesnämnd
- Statsrådsarvodesnämnden
- Riksdagens överklagandenämnd
- Riksdagsförvaltningen är en ytterligare myndighet som är knuten till riksdagen, som sköter den interna förvaltningen.
Uppgifter
Sveriges riksdag utgör landets lagstiftande makt. Den är Sveriges högsta beslutande organ, och den viktigaste demokratiska församlingen i landet. Riksdagen debatterar, formulerar och beslutar om alla lagar i Sverige.
Riksdagsarbetet består bland annat i att behandla förslag på nya lagar. Dessa finns i två varianter, dels propositioner som är förslag skrivna av regeringen. Dels motioner som är förslag som är författade av enskilda riksdagsledamöter. Dessa motioner och propositioner behandlas inom det utskott som har hand om förslagets ämnesområde och utskottets beslut skrivs ned i ett utskottsbetänkande. Riksdagsledamöterna arbetar även med att delta vid arbetsplena och bordläggningsplena, framställa spörsmål, interpellationer, till statsråd, och i att debattera. Riksdagsledamöternas arbete pågår i stor utsträckning inom de enskilda utskotten.
Riksdagen har även flera kontrolluppgifter, där den kontrollerar regeringens och myndigheternas arbete. Ett av riksdagens viktigaste beslut är att anta statens budget som lämnas som en proposition av regeringen till riksdagen två gånger per år.
Historia
| Sveriges statsskick | |
 |
|
| Grundlagarna | |
|---|---|
| Regeringsformen | |
| Tryckfrihetsförordningen | |
| Yttrandefrihetsgrundlagen | |
| Successionsordningen | |
| Lagstiftande makt | |
| Riksdagen | |
| Riksdagens talman | |
| Verkställande makt | |
| Regeringen | |
| Statsministern | |
| Monarkin | |
| Myndigheterna | |
| Dömande makt | |
| Domstolsväsen | |
| Administrativ indelning | |
| Län | |
| Kommuner |
- Huvudartikel: Riksdagens historia
Redan år 1435 kallade man till ett möte i Arboga för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte har därför ibland kallats Sveriges första riksdag. Men först vid Gustav Vasas två riksmöten i Västerås 1527 och 1544 kan man tala om en riksdag med representation av de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. Själva termen riksdag kom i bruk under 1540-talet. På 1600-talet skapades fastare regler för riksdagen. Utskottsväsendet växte fram. Bestämmelser infördes om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen riksdagen skulle inkallas. Det karolinska enväldet, vars införande skedde i samverkan med riksdagen, försvagade riksdagens ställning. Riksdagen blev ett lydigt redskap i kungens händer.
Frihetstiden
Desto större dominans fick riksdagen under frihetstiden på 1700-talet, då i stort sett all makt koncentrerades till ständerna. Ett partisystem, hattar och mössor, och en parlamentarism, som företer vissa likheter med nutidens, växte fram. Traditionerna i det nuvarande riksdagsarbetet, särskilt inom utskotten, går tillbaka till denna tid (för exempel på riksdagsutskott under frihetstiden, se Riksdagen 1760-62). Detta ständervälde, slutligen försvagat av ekonomiska kriser, ståndsmotsättningar och korruption, föll samman när Gustav III genomförde sin oblodiga statsvälvning år 1772. Makten gled sedan undan för undan över i kungens händer.
1809 års författning
År 1809 fick Sverige en ny författning. Den föreskrev en delning av makten mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden. Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och JO-ämbetet inrättades. Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform som, låt vara med stora ändringar, kom att gälla till och med år 1974. Riksdagsordningen tillkom år 1810.
Tvåkammarsystem
Under åren 1809–1974 gjordes viktiga förändringar i författningen för att även de framväxande nya samhällsklasserna skulle bli representerade. År 1865 avskaffades ståndsriksdagen och ersattes med ett tvåkammarsystem. Efter tvåkammarriksdagens införande 1867 valdes första kammaren indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Den ansågs representera ”bildningen och förmögenheten”. Endast män var dock valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor. För valbarhet till första kammaren krävdes att man
- hade fyllt 35 år
- samt
- a) ägde en fastighet taxerad till minst 80 000 riksdaler eller
- b) hade en skattepliktig inkomst på minst 4 000 riksdaler.
Endast 6 000 personer i hela landet uppfyllde dessa krav; de 125 ledamöterna i första kammaren hade inte heller något arvode för sitt arbete i riksdagen. Ledamöterna i första kammaren fördelade sig 1867 yrkesvis som 40 procent högre ämbetsmän, 35 procent godsägare och 25 procent storföretagare. [2] Jämsides med den allmänna rösträtten utvecklades och accepterades allmänt det parlamentariska styrelseskicket, som innebär att regeringen för sin existens är beroende av riksdagens stöd.
Rösträtten
Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860-talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt (men ej lika rösträtt) för män vid val till andra kammaren genomfördes år 1909. År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och år 1921 för kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket. Rösträtt till första kammaren 1867-1911 berodde på förmögenhet och inkomst och även bolag och juridiska personer kunde ha rösträtt. Även kvinnor som betalade skatt hade rösträtt. Mer än hälften av alla män hade kommunal rösträtt men eftersom rösträtten var graderad (ju större förmögenhet/inkomst desto fler röster hade väljaren) var det för de allra flesta meningslöst att delta i valen. Ledamöterna i första kammaren hade mandatperioder på nio år; en niondedel av kammaren byttes ut årligen.
Rösträtt vid val till andra kammaren var mellan 1867 och 1911 begränsad på följande sätt: Rösträtt hade svenska medborgare,
- som var män
- 21 år fyllda
- samt
- a) innehade fastighet taxerad till minst 1 000 riksdaler (senare kronor) eller
- b) arrende av jordbruksfastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler eller
- c) uppbärande av skattepliktig inkomst på minst 800 riksdaler.
- Dessutom krävdes att man hade betalat sina skulder (kommunalskatten) till kommunen.
Reglerna om rösträtt gjorde att kammaren knappast valdes på ett demokratiskt sätt: 5,5 procent av befolkningen och 21 procent av alla myndiga män hade rösträtt. För att vara valbar måste man vara 25 år fyllda samt ha rösträtt.
Rösträttsreformen 1909 innebar att andra kammarens väljarkår ökade från 9,5 procent till 19 procent av den totala folkmängden. Rösträttsåldern höjdes från 21 till 24 år. Män som levde av fattigvården, ej hade fullgjort värnplikt och kvinnor saknade generellt rösträtt. För val till första kammaren infördes en 40-gradig skala. År 1918 infördes kvinnlig rösträtt och kraven på betalda skulder till kommunen togs bort. Rösträttsåldern för val till andra kammaren sänktes till 23 år. Rösträttsåldern för val till första kammaren höjdes från 21 till 27 år (sänkt till 23 år 1937, 21 år 1941 och 20 år 1965). Den som var varaktigt försörjd av fattigvården eller satt i konkurs saknade fortfarande rösträtt. Kravet på fullgjord värnplikt togs bort 1922. Rösträttsreformerna innebar att 54 procent av hela befolkningen hade rösträtt 1921.[2]
Enkammarsystem
År 1971 övergavs tvåkammarsystemet och en kammare med 350 ledamöter infördes. Samtidigt gjordes utskottsväsendet om. Systemet med olika utskott för lagfrågor respektive budgetfrågor övergavs och 16 utskott för olika ämnesområden, fackutskott, inrättades. Tre år senare, 1974, fick Sverige en ny regeringsform. Parlamentarismens principer skrevs in i regeringsformen och talmannen tilldelades en central roll vid bildandet av regeringar. Till valet 1976 sänktes rösträttsåldern från 20 år till 18 år.
Jämviktsriksdag
Olägenheterna med ett jämnt antal ledamöter visade sig ganska snart. Vid riksdagsvalet 1973 fick de socialistiska och borgerliga blocken 175 riksdagsplatser var. Det ledde till att flera omröstningar i riksdagen fick avgöras med hjälp av lotten. Den 10 januari 1975 hölls riksdagens högtidliga öppnande som från och med detta år kallades riksmötets öppnande, i det provisoriska riksdagshuset vid Sergels torg. 1975 års riksmöte varade endast under vårsessionen eftersom riksdagens arbetsår ändrades från att tidigare ha omfattat en vår- och en höstsession till att omfatta en höst- och en vårsession. Den 15 oktober 1975 öppnades således 1975/1976 års riksmöte och från och med 1976/1977 års riksmöte har kammaren 349 ledamöter.
Fyraårig valperiod
År 1994 fattade riksdagen två beslut som förändrade riksdagens arbete: dels att valperioden skulle förlängas från tre till fyra år, dels att budgetarbetet skulle effektiviseras. Det senare innebär att budgetåret numera löper på kalenderår samt att budgetpropositionen läggs fram och behandlas under hösten.
Grafisk presentation av gamla valresultat
| Valår | M | C | FP | KD | NYD | MP | S | V | Grafisk presentation | Röstande: | |||||||
| 1970 | 41 | 71 | 58 | 163 | 17 |
|
88,33% | ||||||||||
| 1973 | 51 | 90 | 34 | 156 | 19 |
|
90,84% | ||||||||||
| 1976 | 55 | 86 | 39 | 152 | 17 |
|
91,76% | ||||||||||
| 1979 | 73 | 64 | 38 | 154 | 20 |
|
90,72% | ||||||||||
| 1982 | 86 | 56 | 21 | 166 | 20 |
|
91,44% | ||||||||||
| 1985 | 76 | 44 | 51 | 159 | 19 |
|
85,96% | ||||||||||
| 1988 | 66 | 42 | 44 | 20 | 156 | 21 |
|
85,96% | |||||||||
| 1991 | 80 | 31 | 33 | 26 | 25 | 138 | 16 |
|
86,73% | ||||||||
| 1994 | 80 | 27 | 26 | 15 | 18 | 161 | 22 |
|
86,82% | ||||||||
| 1998 | 82 | 18 | 17 | 42 | 16 | 131 | 43 |
|
81,39% | ||||||||
| 2002 | 55 | 22 | 48 | 33 | 17 | 144 | 30 |
|
80,11% | ||||||||
| 2006 | 97 | 29 | 28 | 24 | 19 | 130 | 22 |
|
81,99% |
Riksdagen i dag
Riksdagspartier
Partier representerade i Sveriges riksdag idag (med resultat i riksdagsvalet i Sverige 2006) är
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (34,99 %),
- Moderata samlingspartiet (26,23 %),
- Centerpartiet (7,88 %),
- Folkpartiet liberalerna (7,54 %),
- Kristdemokraterna (6,59 %),
- Vänsterpartiet (5,85 %) samt
- Miljöpartiet de Gröna (5,24 %).
Småpartispärrar
Det finns en begränsning om att politiska partier måste erhålla minst fyra procent av de avlagda rösterna för att komma in i riksdagen – denna gräns brukar kallas ”fyraprocentsspärren”. Om partiet får minst tolv procent av rösterna i en valkrets så kan det dock få del av valkretsens fasta mandat. Det har dock aldrig hänt att ett parti kommit in i riksdagen på det sättet.
Mandat per parti
| Sveriges socialdemokratiska arbetareparti: 130 | |
| Moderata samlingspartiet: 97 | |
| Centerpartiet: 29 | |
| Folkpartiet liberalerna: 28 | |
| Kristdemokraterna: 24 | |
| Vänsterpartiet: 22 | |
| Miljöpartiet de gröna: 19 |
Se även
- Riksdag
- Riksdagshuset i Stockholm
- Gamla riksdagshuset
- Betänkanden
- Proposition
- Motioner
- Sveriges statsskick
- Svensk politik
- Lista över talmän i Sveriges riksdag
- Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 2006-2010
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sveriges riksdag
- Riksdagen
Referenser
- ↑ (sedan införandet av nuvarande regeringsform 1975 formellt kallat riksmöte)
- ↑ 2,0 2,1 Carlsson, Sten. "Partiväsendet i den svenska tvåkammarriksdagen 1867-1970". I Norberg, Anders m.fl (red.) (1988). Tvåkammarriksdagen 1867-1970. Stockholm: Sveriges riksdag. ISBN 91-22-01286-9
