Parisfördraget (1951)
Från Rilpedia
| Parisfördraget | |
 Signatärländernas ställningstaganden |
|
| Typ av fördrag | Grundfördrag |
|---|---|
| Utkast | 9 maj 1951 |
| Signerat | 18 april 1951 |
| Ikraftträdande | 23 juli 1952 |
| Upphörande | 23 juli 2002 |
| Signaturer | EKSG:s 6 medlemsstater |
| Språk | Franska |
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-fördraget) eller Parisfördraget var ett fördrag mellan Europeiska kol- och stålgemenskapens medlemsstater som signerades den 18 april 1951 i Paris och trädde i kraft den 23 juli 1952. Fördraget upprättade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Fördraget ingicks för en period om 50 år och upphörde följaktligen att gälla den 23 juli 2002, exakt 50 år efter dess att det trätt i kraft.
Fördraget sågs som ett grundläggande steg för att få till stånd fred i Europa efter andra världskriget. Några av huvudfienderna under kriget inledde nu samarbete kring produktionen av kol och stål, nyckelresurserna för att kunna bedriva krig. Syftet var att inrätta en gemensam marknad för bland annat stål. Ett antal institutioner bildades för att ta hand om frågor som rörde EKSG, däribland Höga myndigheten och ministerrådet.
I samarbetet ingick Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland. Storbritannien valde att inte delta i samarbetet.
Fördraget och samtliga tillhörande dokument deponerades i Paris hos den franska regeringen, till skillnad från senare EU-fördrag, som deponerades i Rom hos den italienska regeringen.
Innehåll |
Historia
Efter andra världskrigets slut hade Tyskland splittrats i fyra olika ockupationszoner. Den 24 maj 1949 bildades Förbundsrepubliken Tyskland, Västtyskland, genom att de tre västallierade makterna slog ihop sina ockupationszoner. Västtysklands framtid och integrering i Västeuropa var en viktig men kontroversiell fråga. I oktober 1949 bildades Östtyskland ur den sovjetiska ockupationszonen, vilket ökade trycket på Västeuropa att bygga upp Västtyskland. Frankrike motsatte sig dock att Västtyskland skulle få fria händer att bygga upp sin industri och militärmakt med hänsyn till vad som hade skett under första världskriget och andra världskriget.[1]
Jean Monnet, chef för Frankrikes planeringsmyndighet, kom då med idén att fransk och tysk kol- och stålproduktion skulle underställas en internationell organisation för att säkerställa bland annat så att inte något av länderna i hemlighet ökade sin produktion och på så sätt kunde rusta upp sin militärmakt. Idén framfördes till Frankrikes utrikesminister Robert Schuman, som i sin tur framförde den under en presskonferens den 9 maj 1950 efter att ha samtalat med den franska respektive tyska regeringen. Europadagen firas sedan dess den 9 maj varje år till minne av Schumans tal. Schuman blev senare den första talmannen för den parlamentariska församlingen inom EKSG och Monnet blev den första ordföranden för Höga myndigheten.[1]
Flera andra länder anslöt sig till idén om att medverka i det som skulle bli Europeiska kol- och stålgemenskapen, men Storbritannien tackade nej till att delta. Efter förhandlingar mellan regeringarna för Frankrike, Västtyskland, Benelux-länderna och Italien undertecknades fördraget den 18 april 1951 i Paris. Först efter att fördraget hade godkänts i samtliga medlemsstater enligt deras respektive konstitutionella bestämmelser kunde fördraget träda i kraft den 23 juli 1952. Parisfördraget innebar påbörjan av den europeiska integrationen, som slutligen resulterade i bildandet av Europeiska unionen (EU) 1993. Fördraget upphörde att gälla 50 år efter dess ikraftträdande, det vill säga den 23 juli 2002.[1]
Innehåll
Viktiga ändringar
- EKSG upprättas
- — Europeiska kol- och stålgemenskapen upprättas med fyra institutioner till hjälp.
Genom Parisfördraget inrättades Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) mellan de sex västeuropeiska staterna Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland. Fyra institutioner upprättades inom gemenskapen: Höga myndigheten, ministerrådet, församlingen och domstolen. Höga myndigheten bestod främst av tjänstemän, medan ministerrådet representerade medlemsstaternas regeringar och församlingen medlemsstaternas parlament.[1]
Resultaten av Parisfördraget och EKSG var till en början en gemensam marknad för kol och järnmalm, som öppnades i början av 1953. Denna marknad kompletterades i maj samma år med stålprodukter och senare även med specialstål.[1]
| Fördragsnamn | Bryssel- fördraget |
Paris- fördraget |
Rom- fördragen |
Fusions- fördraget |
Europeiska enhetsakten |
Maastricht- fördraget |
Amsterdam- fördraget |
Nice- fördraget |
Lissabon- fördraget |
|
| Signerat | 17 mars 1948 | 18 april 1951 | 25 mars 1957 | 8 april 1965 | 17 februari 1986 | 7 februari 1992 | 2 oktober 1997 | 26 februari 2001 | 13 december 2007 | |
| Ikraftträdande | 23 oktober 1954 | 23 juli 1952 | 1 januari 1958 | 1 juli 1967 | 1 juli 1987 | 1 november 1993 | 1 maj 1999 | 1 februari 2003 | Ej i kraft | |
| Upphörande | 23 juli 2002 | 1 maj 1999 | ||||||||
| Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM) | ||||||||||
| Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) | Europeiska unionen (EU) | |||||||||
| Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) | ||||||||||
| Europeiska gemenskapen (EG) | ||||||||||
| ↑Europeiska gemenskaperna↑ | Rättsliga och inrikes frågor (RIF) | |||||||||
| Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS) | ||||||||||
| Europeiska politiska samarbetet (EPS) | Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) | |||||||||
| Västeuropeiska unionen (VEU) | ||||||||||
Ratificering
██ Slutgiltig deposition avklarad
██ Ratificeringsförfarandet avklarat
██ Ratificeringsförfarandet ej klart
██ Ratificeringsförfarandet stoppat
För att kunna träda i kraft var Parisfördraget tvunget att bli godkänt i alla de sex signatärstaterna Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland. Samtliga sex stater valde att ratificera fördraget genom enbart parlamentariska omröstningar eftersom man inte ansåg det vara nödvändigt att hålla folkomröstningar om frågan.
Västtyskland och Nederländerna var först med att ratificera fördraget. Förbundsdagen i Tyskland godkände fördraget med överväldigande majoritet med 378 för och 143 emot. Även i de andra medlemsstaternas parlament godkändes fördraget utan några hinder. I Frankrike röstade nationalförsamlingen för fördraget med 377 röster för och 232 röster emot, medan den italienska deputeradekammaren godkände fördraget med 165 röster för och 98 röster emot. Belgien var det sista landet att rösta om fördraget i sitt parlament. Representanthuset godkände fördraget med röstsiffrorna 191 för och 13 emot.[2]
Fördraget och samtliga tillhörande dokument deponerades i Paris, där fördraget hade signerats, hos den franska regeringen. Parisfördraget var upprättat i ett enda original, som förvarades i den franska regeringens arkiv. Detta skilde sig från senare fördrag, som upprättades på samtliga officiella språk och deponerades istället i Rom hos den italienska regeringen. Den franska regeringen fick till uppgift att överlämna en bestyrkt kopia av originalet till varje annan medlemsstat. Efter att alla länderna hade deponerat sina fördrag i Paris, trädde fördraget i kraft den 23 juli 1952.
Ratificeringsförfarandet i detalj
I tabellen nedan visas vilka länder som ratificerat Parisfördraget.
| Stat/organisation | Signerat | Ratificerat | Deponerat | Status | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Se även
Källor
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 ”Kol- och stålgemenskapen”. EU-upplysningen. 2009-01-13. http://www.eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Historik/Kol--och-stalgemenskapen/. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”The Treaty of Paris - Ratification”. Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 ”Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-fördraget)”. SCADPlus. 2005-01-31. http://europa.eu/scadplus/treaties/ecsc_sv.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”Loi du 25 juin 1952 portant approbation du Traité constituant la Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier” (på franska). refLex. 1952-06-25. http://reflex.raadvst-consetat.be/reflex/index.reflex?page=chrono&c=detail_get&d=detail&docid=50590. Läst 2009-02-17.
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 Infoga källa här för samtliga depositionsdatum
- ↑ 6,0 6,1 ”The Ratification Process in Belgium” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_Belgium.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”Loi n°52-387 du 10 avril 1952 autorisant le Président de la République à ratifier le traité signé à Paris le 18 avril 1951” (på franska). Legifrance. 1952-04-10. http://www.legifrance.gouv.fr/jopdf/common/jo_pdf.jsp?numJO=0&dateJO=19520411&numTexte=&pageDebut=03795&pageFin=. Läst 2009-02-17.
- ↑ 8,0 8,1 ”The Ratification Process in France” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_France.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ 9,0 9,1 ”The Ratification Process in Italy” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_Italy.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”Loi du 23 juin 1952 portant approbation du Traité instituant la Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier et des actes complémentaires, signés à Paris, le 18 avril 1951” (på franska). Legilux. 1952-06-23. http://www.legilux.public.lu/leg/a/archives/1952/0041/index.html. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”The Ratification Process in Luxembourg” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_luxembourg.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ 12,0 12,1 ”The Ratification Process in the Netherlands” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_netherlands.htm. Läst 2009-02-17.
- ↑ ”Vertrag über die Gründung der Europäischen Gemeinschaft für Kohle und Stahl” (på tyska). Bundesministerium der Justiz. 1952-04-29. http://www.gesetze-im-internet.de/egksvtr/BJNR204470952.html. Läst 2009-02-17.
- ↑ 14,0 14,1 ”The Ratification Process in Germany” (på engelska). Universidad de Zaragoza. http://www.unizar.es/euroconstitucion/Treaties/Treaty_Paris_Rat_germany.htm. Läst 2009-02-17.
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||
 |
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
