Ola Ullsten
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 18 oktober 1978 – 12 oktober 1979 |
|
| Företrädare: | Thorbjörn Fälldin |
| Efterträdare: | Thorbjörn Fälldin |
| Födelsedatum: | 23 juni 1931 |
| Födelseplats: | Teg, Västerbotten |
| Maka: | Louise Beaudoin |
| Politiskt parti: | Folkpartiet |
| Ministärer: | Regeringen Ullsten |
Ola Ullsten, egentligen Stig Kjell Olof Ullstén, född 23 juni 1931 på Teg, sedermera en del av Umeå, är en svensk politiker (folkpartist), ambassadör och före detta statsminister.
Ullsten var riksdagsledamot 1965-84 (andra kammaren för Stockholms stads valkrets till 1970), biträdande utrikesminister (biståndsminister) 1976-78, från 1977 även invandrarminister, partiledare för Folkpartiet 1978-1983, vice statsminister 1978 och 1980-82, statsminister 1978-79, utrikesminister 1979-82.
Gift 1961-81 med Evi Esko och sedan 1989 med Louise Beaudoin. Fyra barn.
Biografi
Ola Ullsten föddes på Teg, Umeå landskommun, Västerbottens län, som son till skogsinspektören Carl Ullsten och småskollärarinnan Stina Råström. Efter socionomexamen i Stockholm blev han sekreterare i Folkpartiets riksdagsgrupp. Ullsten arbetade även i den amerikanske republikanen Nelson Rockefellers framgångsrika guvernörskampanj i New York. 1962–64 var han ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund. I riksdagsvalet 1964 kandiderade han med halmhatt i Rösta ungt-kampanjen och invaldes i andra kammaren.
Vid den borgerliga regeringens tillträde 1976 blev han biståndsminister. När Per Ahlmark på våren 1978 överraskande avgick som partiledare var Ullsten självskriven som efterträdare. I denna roll fick han redan hösten samma år hantera den svåra politiska kris som följde på oenigheten inom regeringen om laddningen av kärnkraftverket Ringhals 3. Han stod på den kärnkraftspositiva sidan och var trots sin pragmatiska läggning obenägen till kompromisser, vilket bidrog till trepartiregeringens fall i oktober 1978.
Regeringskrisen som följde fick en överraskande upplösning genom att Ullsten bildade en ren folkpartiregering, trots att fler riksdagsledamöter röstade emot talmannens förslag än för detsamma. Då socialdemokraterna lade ned sina röster var detta i praktiken ett stöd för regeringen eftersom regeringsformen är formulerad på ett sådant sätt att en majoritet i riksdagen måste rösta nej för att föreslagen statsminister ska avvisas.
Ullstens statsministertid blev till en början framgångsrik, men närmare valet 1979 blev situationen i riksdagen svårhanterlig genom att oppositionspartierna bildade "oheliga" allianser mot regeringen. Efter valet 1979, som gav riksdagen en knapp borgerlig majoritet, övervägde Ullsten till en början att försöka sitta kvar som statsminister med stöd av regeringsformen, men han övertalades att avgå. I stället bildades en ny borgerlig trepartiregering, i vilken Ullsten blev utrikesminister, och fr.o.m. augusti 1980 även vice statsminister. Regeringen sprack på skattefrågan 1981 och i den mittenregering som bildades behöll han samma poster. Efter valnederlaget 1982 avgick regeringen. Folkpartiet gjorde svåra förluster och krav restes inom partiet på att Ullsten skulle avgå som partiledare, vilket han gjorde 1983.
Han utsågs 1984 till ambassadör i Kanada vilket han var fram till 1989, däräven Bahamas (1985-89), Italien (1989-96) och Albanien (1992-96).
Ullsten är numera bosatt i Havdhem på Gotland.
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Ola Ullsten
| Företrädare: Per Ahlmark |
Förbundsordförande för Folkpartiets ungdomsförbund 1962–1964 |
Efterträdare: Gustaf Lindencrona |
| Företrädare: Per Ahlmark |
Folkpartiets partiledare 1978–1983 |
Efterträdare: Bengt Westerberg |
| Företrädare: Gertrud Sigurdsen biståndsminister Per Ahlmark invandrarminister |
Sveriges bitr. utrikesminister biståndsminister även invandrarminister 1977–1978 1976–1978 |
Efterträdare: Eva Winther biståndsminister Rolf Wirtén |
| Företrädare: Per Ahlmark |
Sveriges vice statsminister 1978 |
Efterträdare: Sven Romanus |
| Företrädare: Thorbjörn Fälldin |
Sveriges statsminister 1978–1979 |
Efterträdare: Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare: Hans Blix |
Sveriges utrikesminister 1979–1982 |
Efterträdare: Lennart Bodström |
| Företrädare: Ingemar Mundebo |
Sveriges vice statsminister 1980–1982 |
Efterträdare: Ingvar Carlsson |
| Företrädare: Sven Fredrik Hedin |
Sveriges ambassadör i Rom 1989–1995 |
Efterträdare: Torsten Örn |
|
|||||||
