Från Rilpedia

Biträdande utrikesminister kallas det statsåd i Utrikesdepartementet som inte samtidigt är departementschef. När den nya författningen trädde i kraft 1974 försvann officiellt de sk. konsultativa statsråden och ersattes av benämningen statsråd. Det eller de statsråd i socialdepartementet som inte samtidigt är departementschefer kallas inofficiellt biträdande utrikesminister.

Bakom titeln biträdande utrikesminister döljer sig flera varianter av ministertitlar, såsom biståndsminister, nedrustningsminister, migrationsminister, handelsminister, utrikeshandelsminister, europaminister etc. Gemensamt för de flesta är att de inte täcker in hela ministerns verksamhetsområden utan bara en del, oftast det dominerande ansvarsfältet.

Den förste som utnämndes till biträdande utrikesminister var socialdemokraten Gertrud Sigurdsen som 1973 blev biståndsminister. Dessförinnan hade Alva Myrdal varit statsråd med ansvar för bl.a. nedrustningsfrågor och biståndsfrågor. Även Ulla Lindström handlade ärenden som löd under utrikesdepartementet. Även Dag Hammarskjöld ansvarade båda för ärenden inom utrikesdepartementet.