Nickel

Från Rilpedia

Version från den 7 maj 2009 kl. 06.26 av Jotterbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
kobolt - nickel - koppar

Ni
Pd 
 
Ni-TableImage.png
Periodiska systemet
Allmänt
Namn, kemiskt tecken, nummer nickel, Ni, 28
Ämnesklass övergångsmetaller
Grupp, period, block 10, 4, d
Densitet 8908 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 4,0
Utseende Glänsande metallisk
Ni,28.jpg
Atomens egenskaper
Atommassa 58,6934 u
Atomradie (beräknad) 135 (149) pm
Kovalent radie 121 pm
van der Waalsradie 163 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d84s2
e per skal 2, 8, 16, 2
Oxidationstillstånd (oxid) 3, 2 (svag bas)
Kristallstruktur kubisk (ccp)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd solid
Smältpunkt 1728 K (1455 °C)
Kokpunkt 3186 K (2913 °C)
Molvolym 6,59 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 370,4 kJ/mol
Smältvärme 17,47 kJ/mol
Ångtryck 237 Pa vid 1726 K
Ljudhastighet 4970 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,91 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 440 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 14,3×106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 90,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential 737,1 kJ/mol
2a jonisationspotential 1753 kJ/mol
3e jonisationspotential 3395 kJ/mol
4e jonisationspotential 5300 kJ/mol
Mest stabila isotoper
Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
56Ni syntetisk 6,077 dagar ε 2,136 56Co
58Ni 68,077 % 58Ni, stabil isotop med 30 neutron(er)
59Ni syntetisk 76000 år ε 1,072 59Co
60Ni 26,233 % 60Ni, stabil isotop med 32 neutron(er)
61Ni 1,14 % 61Ni, stabil isotop med 33 neutron(er)
62Ni 3,634 % 62Ni, stabil isotop med 34 neutron(er)
63Ni syntetisk 100,1 år β- 2,137 63Cu
64Ni 0,926 % 64Ni, stabil isotop med 36 neutron(er)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Nickel är ett metalliskt grundämne med det kemiska tecknet Ni och atomnummer 28.

Innehåll

Kännetecken

Nickel är en silvervit högglänsande metall. Den är en övergångsmetall som tillsammans med järn och kobolt kan räknas till gruppen järnmetaller. Den är hård. Den förekommer i förening med svavel i millerit, med arsenik i mineralerna nickelin och skutterudit, och med arsenik och svavel i nickelglans.

På grund av att den är motståndskraftig mot oxidering används den bland annat i mynt. Dess viktigaste användning är i legeringar. Nickel är magnetisk och ett av de fem ferromagnetiska grundämnena.

Nickels vanligaste oxidationstillstånd är +2.

Användning

Omkring 65 procent av det nickel som konsumeras i västvärlden används för att framställa rostfritt stål. Ytterligare 12 procent används i superlegeringar. De kvarstående 23% av nickelkonsumtionen delas mellan stållegeringar, uppladdningsbara batterier, katalysatorer och andra kemikalier, myntning, gjuteriprodukter och ytbehandling. Den största nickelkonsumenten är Japan, som använder 169 600 ton om året (2005).[1]

Några av tillämpningarna är:

Historia

Nickel har använts under lång tid och kan spåras så långt tillbaka som till 3500 f.Kr. Bronser från nuvarande Syrien hade nickelinslag på upp till två procent. Dessutom finns kinesiska handskrifter som antyder att "vit koppar" användes i Asien mellan 1400 och 1700 f.Kr. Eftersom nickelmalm lätt misstas för silvermalm är förståelsen av metallen nickel och dess användning av betydligt senare datum. Mineral som innehåller nickel (till exempel kopparnickel, tyska Kupfernickel, egentligen ungefär "förtrollad koppar") var värdefulla för att färga glas grönt.

Den förste som fastställde att nickel är ett eget grundämne var Axel Frederik Cronstedt, som år 1751 försökte utvinna koppar från kopparnickel (nickelin), men istället fick fram en vit metall som han kallade nickel. Detta gjorde han i Los gruva i nordvästra Hälsingland. I gruvan, som nu är ett turistmål, bröts även kobolt.

Det första myntet av ren nickel tillverkades 1881.

Biologisk roll

Många men inte alla hydrogenaser innehåller nickel förutom järn-svavelkluster. Nickelcentrer är vanliga i de hydrogenaser vilkas funktion är att oxidera snarare än att utveckla väte.

För vissa växter är nickel nödvändigt. Studier på kycklingar och råttor tyder på att nickel är viktigt för leverns funktion.

I stora koncentrationer är nickel giftigt för de flesta livsformer. Nickel kan också orsaka allergi.

Förekomst

Större delen av den nickel som utvinns kommer från två sorters malmfyndigheter. De ena är lateriter där de främsta malmmineralerna är nickelhaltig limonit: (Fe,Ni)O(OH) och garnierit : (Ni,Mg)3Si2O5(OH). De andra är magmatiska svavelfyndigheter där det främsta malmmineralet är pentlandit: (Ni,Fe)9S8.

Det mesta av jordens nickel antas vara koncenterat till jordens kärna.

Utvinning och rening

Nickel kan utvinnas med extraktiv metallurgi. Den största producenten av nickel är Ryssland som utvinner 267 000 ton nickel per år. Australien och Kanada är de andra och tredje största producenterna, med 207 och 189,3 tusen ton per år. Bland nya producenter i Kanada utmärker sig Liberty Mines, med ticker LBE.V på Venturelistan.[1]

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. 1,0 1,1 Produktions- och konsumtionssiffror från The Economist: Pocket World in Figures 2005, Profile Books (2005), ISBN 1-86197-799-9

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg