Viken, Bohuslän

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Vikvärjar)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Viken.

Viken (norska även Vigen, nynorska Vika, fornvästnordiska Vik) är ett äldre namn på i första hand norra Bohuslän, vilket dock under olika tider getts olika betydelse. Tidigast avsåg det hela kusten kring Oslofjorden och öster om Skagerrak, motsvarande dagens fylken Vestfold i nordväst; Akershus och Østfold samt dagens Bohuslän till Göta älv i sydöst, inklusive hela Hisingen. Invånarna i Viken benämndes vikvärjar (eller vikmän).

Innehåll

Administrativ historik

Omkring år 1200 bildade det som är dagens Bohuslän lagmansdömet (norska lagmannsdømme) Viken. Vid kung Sverre Sigurdssons (ca 1150-1202) indelning av Norge i sysslor (norska även sysla) under slutet av 1100-talet, delades det som idag är Bohuslän i Ranrikesyssel och Älvsyssel. Vid kung Håkon V Magnussons (1270- 1319) indelning i fehirdsler (uppbördsområde, fögderi) under början av 1300-talet sammanfördes dessa båda sysslor i Båhus fehirdsel. Från denna tid började Viken mer specifikt beteckna norra Bohuslän. Senare bildade Viken två fögderier (norska fogderi, nynorska futedømme): Nordviken (eller Norrviken) och Sunnerviken. Vad gäller historisk länsindelning har Viken vid olika tider lytt under antingen Borgarsyssel (norska även Borgarsysla, med säte i Sarpsborg), eller Bohus. Under vissa perioder bildade Viken eget län med säte dels i Karlsborg, dels i Olsborg.

Viken sträckte sig från Svinesund i norr till Havstensfjorden och Bäveån, vid Uddevalla i söder. Nordviken bestod av skeppsredorna (norska skipreide) Qville, Luderlag, Bullern (eller Jordherra) och Vettehärad; efter freden i Roskilde 1658 häraderna Kville, Tanum, Bullaren och Vette. Sunnerviken bestod av skeppsredorna Lane, Tunge, Sörbygden, Stangenäs och Sotenäs; sedermera häraderna med i stort samma namn: Lane, Tunge, Sörbygden, Stångenäs och Sotenäs.

Namnet Viken har i plural förekommit inom Svenska kyrkans organisation: Vikorne norra kontrakt och Vikorne södra kontrakt i Göteborgs stift, i huvudsak motsvarande Nordviken respektive Sunnerviken. 1658-1693 hörde Vikorne som ett kontrakt till Karlstads stift. Under den norska tiden utgjorde detta kontrakt prosteriet (norska prosti) Ranrike inom Oslo bispedømme.

Historia

Under Karl Knutsson (Bonde):s (1408 eller 1409 - 1470) utbrytning av Sverige ur Kalmarunionen 1448-1457 besatte han från 1455 Bohuslän utom Bohus fästning. I samband med detta uppfördes Karlsborg, vid Ranrikes traditionella tingsplats strax söder om nuvarande Hamburgsund, under befäl av marsken Tord Karlsson Bonde. Redan 1456 mördades Tord Bonde av sin slottsfogde och Bohuslän återgick till unionen.

Vid riksföreståndaren Sten Sture den äldres (ca 1440-1503) och Svante Nilsson Stures (1460-1512) uppror 1501 mot unionskungen Hans (1455-1513) blev Bohuslän på nytt arena. Den svensksinnade frälsemannen Nils Ragvaldsson (död 1505), kontrollerade större delen av landskapet och innehade bland annat Åby säteri och Kastelle kloster. 1503 fick han Dalsland i förläning av Svante Nilsson. Säte blev det nyuppförda Olsborg vid Södra Bullaresjön. Året därpå intogs dock Olsborg under ledning av Otte Rud (död 1510), hövitsman på Bohus.

I samband med tronskiftet mellan Kristian II (danska Christiern II, 1481-1559) och Fredrik I (1471-1533) besattes Viken 1523 av en svensk styrka under ledning av Ture Jönsson Tre rosor (död 1532) och Nils Olofsson Vinge (1486-1529). Vid Malmö recess 1524 erkändes Viken som svenskt. Till 1526 styrdes länet från Olsborg, därefter från Karlsborg. När Kristian II 1531 försökte återta den danska tronen, föll Karlsborg för hans angrepp. Då han besegrades och fängslades året därpå, återgick Viken till Danmark-Norge.

Se även

Källor

Personliga verktyg