SKF
Från Rilpedia
| AB SKF | |
| Typ | Aktiebolag |
|---|---|
| Huvudkontor | Göteborg, Sverige |
| Nyckelpersoner | Tom Johnstone, koncernchef och VD |
| Bransch | Tillverkning |
| Antal anställda | 42 888 |
| Historia | |
| Grundat | 1907 |
| Ekonomi | |
| Omsättning | 58,559 miljoner kronor |
| Övrigt | |
| Webbplats | www.skf.com |
| Fotnoter | Siffror från 2007 års bokslut |
- För Sveriges Kyrkosångsförbund (SKf), se Sveriges Kyrkosångsförbund.
SKF (ursprungligen Svenska Kullagerfabriken), ett svenskt industriföretag med huvudanläggningen i Gamlestaden, norra Göteborg. Företaget startades 16 februari 1907.[1]
SKF är världens ledande leverantör av produkter, kundanpassade lösningar och tjänster inom området lager och tätningar. Koncernens kompetens omfattar också tekniskt stöd, underhållsservice, tillståndsövervakning och utbildning. SKF har också fått en allt starkare position på områdena linjär rörelse samt högprecisionslager, spindlar och tjänster för verktygsmaskinindustrin. SKF var fram till 2005 också tillverkare av stål av högsta kvalitet för rullningslager.
SKF är organiserat i tre divisioner: Industrial, Automotive samt Service. Varje division servar en global marknad med fokus på sina specifika kundsegment.
SKF har tillverkning på mer än 80 platser i världen. Företaget har även egna försäljningsbolag i 70 länder, 10 000 distributörer och återförsäljare som servar kunder i hela världen.
Innehåll |
Historia
Kullagerindustrin startade på 1880-talet, främst för tillverkning av lager till cyklar. I Tyskland kring sekelskiftet, tog man upp problemet med att framställa kullager, som kunde ingå som komponenter i maskiner, vilket löstes 1901 genom professor Richard Stribecks insats. En mycket snabb utveckling skedde därefter på kullagerområdet, framför allt i Tyskland. Såväl det enradiga som det 1905 introducerade dubbelspåriga kullagret hade dock den svagheten, att de var stela och därigenom utsattes för stora påfrestningar vid böjning eller skevställning av den lagrade maskinaxeln. Det var på denna punkt i den tekniska utvecklingen som maskiningenjören Sven Wingquist gjorde sin geniala uppfinning.[2]
SKF grundades 1907 som ett resultat av Sven Wingquist arbeten inom lagertekniken med hjälp av kapital från Gamlestadens Fabrikers AB, där Wingquist varit driftsingenjör. Det var på Gamlestadens Fabrikers kontor den 16 februari 1907 som AB Svenska Kullagerfabriken bildades. Av aktiekapitalet på 110 000 kronor tecknade Gamlestadens Fabriker 80 000 kronor, Knut J:son Mark 4 000 kronor, Christoffer Carlander 2 000 kronor, Axel Carlander 2 000 kronor, Johannes J: son Mark 2 000 kronor och Sven Wingquist 10 000 kronor. Utöver det erhöll Wingquist 10 000 kronor i aktier som kompensation för sina kullageruppfinningar. Ordförande i styrelsen blev Axel Carlander och verkställande direktör Sven Wingquist. Ordinarie styrelseledamot blev Knut J:son Mark och suppleant Christoffer Carlander. Det var alltså ledningen för Gamlestadens Fabriker som skapade den finansiella förutsättningen för Sven Wingquists nya företag. Axel Carlander och Knut Mark hade i spetsen för Gamlestadens Fabriker skaffat sig ett enastående förtroende, vilket kom det nya SKF till godo, bland annat genom deras bankförbindelser med Skandinaviska Kredit AB.[3]
Sven Wingquists första stora uppfinning var det flerradiga självreglerande radialkullagret med sfärisk form på ytterringens löpbana, senare allmänt kallat sfäriskt kullager, svenskt patent nr. 25406, beviljat den 6 juni 1907. Det sensationella med Wingquist banbrytande uppfinning, som hade föregåtts av många andra varianter, var att lagret bestod av 2- eller 3- kulrader med speciella geometriska förhållanden, där man tidigare i huvudsak hade arbetat med 1-radiga lager och att den yttre lagerringens löpbana hade en sfärisk form som gör att den inre lagerringen inte bara kan rotera runt sin egen axel, utan också kan ställa in sig snett i lagret och därigenom kunde ta upp avvikelser i uppriktningen av axlar utan några tillkommande krafter och även uppta avsevärda axiella krafter. De tidigare kullagren var styva utan någon flexibiltet utom det interna glappet och en liten avvikelse i uppriktning kunde medföra stora lagerkrafter som ledde till att lagret lätt havererade. En internationalisering tog tidigt vid där företaget i snabb takt etablerade försäljningskontor och fabriker utomlands. Den första fabriken utomlands öppnade i engelska Luton 1911.
Den första ordern på kullager kom från ASEA i Västerås, daterad den 16 mars 1907.
En viktig uppfinning var det sfäriska rullagret med svenskt patent nr. 53 856, som SKF patenterade den 29 november 1918.[4] Det har samma goda självjusterande egenskaper som det sfäriska kullagret men kan bära betydligt större axeltryck. Det blev exempelvis användbart för järnvägsvagnar, som fram till dess enbart hade kunnat använda glidlager. Matematiken bakom det sfäriska rullagret, som utarbetades av Arvid Palmgren, är avsevärt mer komplicerad än den för kullagret.
Ett speciellt kapitel i SKF:s historia är grundandet av automobilföretaget AB Volvo. SKF, under ledning av VD:n Björn Prytz, styrelsens ordförande Axel Carlander och Sven Wingquist grundade bilföretaget AB Volvo 1926 som ett helägt dotterbolag inom SKF. Idégivaren och drivande i projektet var Assar Gabrielsson, försäljningschef på SKF. När bolaget hade bildats tillsattes Assar Gabrielsson som VD och lämnade posten som försäljningschef för SKF. Den grundläggande idén bakom bildandet av ett bilföretag inom SKF-koncernen var att få konkurrensfördelar vid utveckling av nya lager och lagerinbyggnader för fordonsindustrin men också utvidga koncernen med ett nytt företag inom den snabbt växande och lönsamma fordonsindustrin och bättre utnyttja den verkstadskapacitet med relativt låga verkstadskostnader som fanns i Sverige på tidigt 1900-tal. Bilföretaget blev till en början ett stort bekymmer för SKF och man investerade stora belopp i omgångar för att hålla företaget igång. 1935 när Volvo AB introducerades på Stockholmsbörsen släppte SKF sin ägardominans i företaget.
Byggnader och produktion
SKF:s stora industrilänga mot Artillerigatan är kanske det mest dominerande inslaget i Gamlestadens stadsbild. Grundstenen till ursprungsbyggnaden lades den 26 mars 1907, i hörnet av Säve Strandgata och Hornsgatan,[5] och har sedan byggts ut mot öster i etapper, 1909 - 1910 - 1911 - 1912.[6] Den plåtinklädda delen var skadad av olja som trängt ut genom muren från produktionslokalerna. De äldsta delarna ritades av arkitekten Ernst Krüger och byggdes av Kruger & Son AB. Huvudporten mittemot Brahegatan byggdes 1912 med vackra jugenddetaljer och markeras symboliskt nog med en tornöverbyggnad med klocka. Det flesta produktionslokalerna byggdes som hallar i ett plan utefter gatorna, vinkelräta mot den stora fabrikslängan. Flera av dessa gator har med tiden byggts in.
SKF startade sin tillverkning av det självreglerande sfäriska kullagret 1907 i en tvåvåningsbygnad, kallad "råttboet", på Hornsgatan nära Säveån och inte långt ifrån Gamlestadens Fabriker där uppfinningen kom till. Tomten på 980 kvadratmeter hade tidigare förvärvats av Gamlestadens fabriker och kontraktet på den överläts 1907 på SKF. Marken tillhörde ursprungligen Mariedals landeri, som Gamlestaden också köpt, och vars huvudbyggnad senare blev SKF:s kontor. Redan i oktober kunde man börja flytta in och den 24 oktober var man definitivt inflyttad eftersom anmälan om adressändring då registrerades hos Posten. De som flyttade in var 4 tjänstemän och 12 arbetare, men byggnaden hade ritats med god marginal, den var 1 100 kvadratmeter stor, och avsedd för 150 arbetare. Vid slutet av 1907 bestod SKF:s maskinpark av:
3 avstickningsmaskiner, 5 vanliga svarvar, 4 snabbsvarvar, 19 revolversvarvar, 4 verktygsslipmaskiner, 5 borrmaskiner, 2 fräsmaskiner, 35 precisionsslipmaskiner och 11 poler- och putsmaskiner. De tyngre maskinerna stod i bottenvåningen, och i andra våningen fanns slipning, hopsättning, kontroll och lager. På den andra våningen fanns också kontoret, ett långsmalt rum som gick genom hela byggnaden och vid det stora fönstret mot Säveån hade Sven Wingquist sin arbetsplats.[7][8] Redan 1909 byggde man till på Hornsgatan, och när SKF var 10 år gammalt hade man 46 628 kvadratmeter golvyta.
Under 1907 tillverkades cirka 2 200 kullager och arbetsstyrkan var 30 personer vid årsskiftet 1907/1908. Vid det kommande årsskiftet hade arbetsstyrkan ökat till 100 personer och produktionen uppgick till cirka 45 000 lager. Ett år senare var produktionen uppe i 90 000 lager.[9]
Huvudkontoret
Arbetet med SKF:s huvudkontor påbörjades i augusti 1963, och huset stod klart 1967 till en kostnad av 35 miljoner kronor. Huset hade då 14 850 kvadratmeter kontorsyta, fördelat på 350 rum där 700 personer var verksamma.[10]
De första anställda
SKF:s första femton anställda (utöver VD Sven Wingquist), varav några började redan 1906 när tillverkningen bedrevs hos Gamlestadens fabriker, var: ingenjör B. W. Fjellman, A. W. Sjögren, Gustaf Sjögren, Oscar Olsson, Edward Andersson, C. J. Grundberg, Aron Olsson, Ernst Thorén, Konrad Österström, Fritz A. Karlsson, K. A. Grunditz, H. Landgren, Karl V. Thompsson, ingenjör Erik Wingquist (bror till Sven Wingquist) och kamrer Olof Palm.[11][6]
Produktionsorter
SKF har 80 fabriker över hela världen.
Produktion i Sverige
Referenser
- Steckzén, Birger: SKF - En svensk exportindustris historia 1907-1957 (1957)
- Fritz, Martin & Karlsson, Birgit: SKF - Världsföretaget (2007)
- LIBRIS: SKF
- ↑ Sfären Nr 5: Utgiven av SKF Göteborg: Sven Wingquist 75 år, red. A. Holber, Wezäta, Göteborg 1951 s. 4
- ↑ Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:I Göteborg 1863-1913, professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1963 s. 133
- ↑ Attman: del 1:1 (1963), s. 134
- ↑ SKF - Svenska kullagerfabriken: En svensk exportindustris historia 1907-1957, Birger Steckzén, Wezäta, Göteborg 1957 s. 880
- ↑ SKF - Svenska kullagerfabriken: En svensk exportindustris historia 1907-1957, Birger Steckzén, Wezäta, Göteborg 1957 s. 55
- ↑ 6,0 6,1 SKF 1907 - 1957 : En bildrevy, red. P Gillis Persson, Sfären 2, utgiven av SKF, Göteborg 1957
- ↑ Gamlestaden - historik och arkitekturguide, Ingrid Atlestam, Claes Caldenby, Mårten Tiselius, utgiven av Göteborgs stad Kortedala & Chalmers tekniska högskola, Göteborg 1993 ISSN 0281-2215
- ↑ SKF - Världsföretaget 1907-2007, Martin Fritz & Birgit Karlsson, Informationsförlaget, Stockholm 2006 ISBN 978-91-7736-575-4
- ↑ Holber (1951), s. 5
- ↑ inneringen nr 9 : tidskrift för de SKF-anställda i Sverige, red. Claes Wistrand, Typografia, Göteborg 1967 s. 20-23
- ↑ inneringen nr 6 : tidskrift för de SKF-anställda i Sverige, red. Lars Härneman, Typografia, Göteborg 1965 s. 3-6
- Wikimedia Commons har media som rör SKF
