Från Rilpedia

Nils Arvid Palmgren, född 30 april 1890 i Falun, död 14 november 1971 i Lerum, var en mekanisk ingenjör.

Palmgren tog studenten i Stockholm 1909, reservofficerexamen 1911, civilingenjörexamen (väg- och vattenbyggnad) 1916 och blev teknologie doktor vid KTH 1930. Han anställdes på Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen 1916, och började jobba som forskningsingenjör på SKF 1917 och 1919 fick han patent i nitton länder på det självjusterande sfäriska rullagret, med svenskt patentnr 53 856 som avsåg"...rullarnas anliggning mot löpspåren utefter hela eller största delen av rullängden". År 1937 blev Palmgren chef för SKF´s tekniska avdelning.

Han utvecklade även teorier för beräkning av kullagers livslängd som fortfarande används. Han publicerade 1924 en mycket använd delskadehypotes för utmattningsbelastning av konstruktioner. Hans artikel rönte till en början dock endast begränsad uppmärksamhet och det var först när amerikanen M. A Miner 1945 publicerade samma hypotes som den fick genomslag. Den kallas nu ofta Palmgren-Miners delskadehypotes.

Arvid Palmgrens doktorsavhandling 1930 behandlade "Undersökningar rörande statistiska bärförmågan hos kullager".

Arvid Palmgren fick Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj 1938.

Gift 1916 med Mary Ann Roempke (1888-1947).

Källor

• SKF - Svenska kullagerfabriken: En svensk exportindustris historia 1907-1957, Birger Steckzén, Wezäta, Göteborg 1957 s. 880
• Jan Hult (1972): Arvid Palmgren, 1890-1971. Minnesteckning Kungl. Vetenskaps och Vitterhetssamhället i Göteborg Årsbok 1972. Almqvist & Wiksell, Göteborg, sid 63-70
• A.G. Palmgren (1924): Die Lebensdauer von Kugellagern. Zeitschrift des Vereines Deutscher Ingenieure (VDI Zeitschrift), ISSN 0341-7258, Vol 68, No 14, April 1924, pp 339-341.
• Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003