Svensk film

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Svensk film tillhör till de internationellt mest uppmärksammade nationella repertoarerna och är kanske den mest framstående i Skandinavien. Detta hör ihop med framförallt tre stora regissörer som blivit internationellt kända: Victor Sjöström, Ingmar Bergman, och på senare tid Lasse Hallström och Lukas Moodyson.

Innehåll

Tidig svensk film

Svensk film nådde först ut till den internationella publiken främst genom AB Svenska Biografteaterns produktioner. År 1911 flyttades verksamheten från Kristianstad till Lidingö, och strax efter flytten värvade direktören Charles Magnusson regissörerna Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Georg af Klercker. Stiller var ansvarig för den tidiga populariteten för Greta Garbo, i synnerhet genom filmen Gösta Berlings saga (1924). Många av de filmer som gjordes på Biografteatern hade en betydande påverkan när det gäller tyska stumfilmsregissörer och tidiga ljudfilmsregissörer, mycket beroende på att Tyskland stod utan påverkan från fransk, brittisk och amerikansk film under Första världskriget.

I mitten av 20-talet flyttade båda dessa regissörer samt Greta Garbo till USA, och i Hollywood gjorde Sjöström en av sina mest kända filmer, The Wind (1928). Utflyttningen av de två regissörerna skapade ett vakuum i svensk film. Sjöström återvände till Sverige 1928, där han gjorde två till filmer som regissör, men även var verksam som skådespelare. Hans mest kända roll är i Ingmar Bergmans Smultronstället från 1957.

Under 20-talet hamnade svensk filmbransch i återkommande finansiella kriser. Detta följde bland annat på den efterkrigsdepression som gjorde att arbetslösheten ökade kraftigt och biobesöken i sin tur minskade. Vidare gick exporten sämre än förväntat, dels på grund av att de krigsdrabbade länderna hade hunnit återuppbygga sina filmindustrier och dels på grund av att marknaden dumpades av den amerikanska försäljningen. Svensk Filmindustri, som hade kommit till i decennieskiftet genom fusionen mellan AB Svenska Biografteatern och Filmindustri AB Skandia, blev därför tidigt ett företag med "våldsamt accelererande problem".[1]

Uppkomsten av talfilm i början av 30-talet stabiliserades den svenska filmproduktionen. Publiken återvände i stora skaror och efterfrågan på den svenska filmen ökade. Många lantliga komedier producerades, i vilka Edvard Persson och Dagmar Ebbesen var populära ansikten. I pilsnerfilmen både åts och dracks det åtskilligt. Den största publikframgången för säsongen 38-39 var emellertid melodramen En kvinnas ansikte med Ingrid Bergman. Det fanns fler andningshål i pilsnerflödet: 1934 års Karl Fredrik regerar handlar om stataren Karl-Fredrik som i filmen får personifiera socialdemokratins väg till makten i Sverige. Enligt Leif Furhammar kännetecknas mycket av den svenska 30-talsfilmen av en "överslätande kompromissanda", som också präglar de filmer som ska belysa samhällets problem och konflikter. Nämnda Karl Fredrik regerar slutar mycket riktigt i försoning mellan arbete och kapital.[2]

Svensk film under andra världskriget

Under andra världskriget gjorde svensk film konstnärliga landvinningar, framför allt tack vare regissörerna Gustaf Molander and Alf Sjöberg. Den så kallade beredskapsfilmen kom att fungera som ett psykologiskt försvar under kriget.[källa behövs]

Efterkrigstiden

Den mest kända och inflytelserika svenska regissören, Ingmar Bergman, fick sitt genombrott under 1950-talet. Han började göra film i mitten av 40-talet och 1955 gjorde han Sommarnattens leende, vilken vann pris i Cannes och gav honom internationell uppmärksamhet. Två år senare gjorde han två av sina mest kända filmer, Det sjunde inseglet och Smultronstället. På 60-talet vann Bergman Academy Award for Best Foreign Language Film två år i rad, med Jungfrukällan 1960 och Såsom i en spegel 1961. Han vann ännu en Oscar 1983, för det stora dramat Fanny och Alexander. Sven Nykvist har också blivit tilldelad en oscar för bästa foto i Bergmans Viskningar och Rop 1973[1]. Det är historien om två systrar som vakar över den tredje systern som ligger på sin dödsbädd, båda rädda att hon kan dö, men också hoppfulla om att hon gör det. Filmen gav dessutom Bergman sin första av tre nomineringar för Bästa regissör. Ingmar Bergman vann också inte mindre än fyra Golden Globe under sin karriär.

Fotografen Sven Nykvist, som arbetade nära tillsammans med Bergman kan sagas ha haft det största inflytandet för foto inom svensk film (nämnas bör också stumfilmsperiodens Julius Jaenzon). Eftersom att att erhållit en Oscar för bästa foto vid två tillfällen är Nykvist av många ansedd som en av de största filmfotograferna genom tiderna. Nykvist har dessutom regisserat filmen Oxen (1991), som blev nominerad till en Oscar för Best Foreign Language Film 1992.

En annan som startade sin karriär genom Bergman var Vilgot Sjöman. Han debuterade 1962 med Älskarinnan, men fick betydligt större uppmärksamhet i Sverige med sin film 491 (film), efter romanen med samma namn av Lars Görling. Filmen blev ursprungligen förbjuden av censuren på grund av de vågade sexuella scenerna. Efter en del klippning släpptes den 1964. Sjöman fortsatte att vara kontroversiell med filmen Jag är nyfiken - gul. I USA ansågs filmen vara pornografi och var förbjuden fram till 1969. När filmen slutligen släpptes på marknaden fick den ett enormt genomslag och drog massor med åskådare, vilket gjorde den till den mest framgångsrika svenska exportfilm någonsin. Förmodligen var den också ett instrument för att belägga ryktet om synen på att svensk film – och kanske svenskar i allmänhet – har en liberal attityd mot sexualitet.

En annan svensk efterkrigsregissör värd att nämna är Bo Widerberg. Hans film Kvarteret Korpen och Mannen på taket är stora svenska filmklassiker. Widerberg har så många som tre Academy Award nomineringar för Best Foreign-Language Film, för Kvarteret Korpen, Ådalen 31 och Lust och fägring stor, men han har aldrig tagit hem priset.

Mai Zetterling debuterade år 1964 som regissör med filmen Älskande par som nominerades till Guldpalmen i Cannes. Hennes andra film, Nattlek, var stort uppseende som Sveriges officiella representant vid biennalen i Venedig 1966. Feministiska Flickorna från 1968 handlar om ett teatersällskap som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate.

Jan Troell började sin karriär som Widerbergs fotograf, men skulle snart debutera med sin egen film, Här har du ditt liv. Under tidigt 70-tal regisserade han Utvandrarna och uppföljaren Nybyggarna efter Vilhelm Mobergs episka skildringar av den svenska emigrationen till Amerika under 1800-talet. Utvandrarna nominerades till fyra Oscar, inklusive Bästa regissör och Bästa foto. Efter att Troell flyttat till Hollywood, där han regisserade Zandy's Bride med Gene Hackman, och Hurricane återvände han till Sverige för att göra Ingenjör Andrées luftfärd, en film om upptäckaren Andrées missöde under 1897 års polarexpedition. Filmen fick en Oscar-nominering för Academy bästa icke-engelskspråkiga film. Bland senare verk finns den kontroversiella filmen Il Capitano, Hamsun, om Knut Hamsun, Så vit som en snö, och en mängd dokumentärer.

År 1968, kom Stefan Jarls och Jan Lindqvists dokumentär Dom kallar oss mods. Filmen, den första i det som skulle komma att bli en trilogi, är en oroväckande film om några tonåringar i utanförskap.

År 1986 gjorde den då i exil sovjetiske regisörren Andrej Tarkovskij sin sista film. Den spelades in på Gotland med bland annat tre svenska skådespelare, Erland Josephson, Allan Edwall och Sven Wollter. Filmen vann en Guldbagge för bästa film samma år.

Samtida svensk film

Regissören Lasse Hallström gjorde sin långfilmsdebut 1975 med komedin En kille och en tjej med Magnus Härenstam och Brasse Brännström. Han var mannen bakom de flesta av ABBAs musikvideor, precis som filmen ABBA: The Movie. Mitt liv som hund, släpptes i Sverige 1985, och nominerades för två Oscar 1987. Efter sitt internationella genombrott har Hallström arbetat med amerikansk film - Gilbert Grape, Ciderhusreglerna, Chocolat och Casanova, bland andra.

Roy Andersson fick sitt genombrott med sin första långfilm, En kärlekshistoria 1969, och tog hem fyra priser från den Internationella filmfestivalen i Berlin samma år. Detta följdes av den finansiella kris som kom efter 1975 års film Giliap och han tog två decenniers uppehåll från filmproduktionen. Under de åren arbetade han med att göra reklamfilm och informationsfilmer. I mars 1996 började Andersson filma Sånger från andra våningen, som slog igenom på år 2000 Cannes Film Festival, där den vann Juryns specialpris. Anderssons återkomst var en enrom kritikersuccé, som lät honom vinna Guldbagge för bästa film, regi, foto, manus och ljud. Hösten 2007 kom Anderssons fjärde långfilm Du levande ut på bioduken och blev genast kritikerrosad.

Lukas Moodyssons första långfilm Fucking Åmål, en film om några tonåringars miserabla tillvaro i en liten svensk småstad, blev en enorm succé i Sverige och vann fyra Guldbaggar 1998. Nästa långfilm, Tillsammans (2000) var en komedi blandat med mörka sarkastiska undertoner och utspelar sig i Stockholm under 1970-talet. Men Moodysons filmande tog sedan en radikal vändning. 2002 års Lilja 4-ever är en mörk, tragisk historia om människohandel och filmen Ett hål i mitt hjärta handlar om en amatörporrfilmsinspelning som blev mycket kontroversiell p.g.a. sina chockande bilder. År 2006 hade Container (film) premiär.

Andra unga filmskapare som har gjort succé på senare år är bland annat Josef Fares, med komedierna Jalla! Jalla! (2000) och Kopps (2003) samt flyktingdramat Zozo (2005), Reza Parsa med dramat Före stormen (2000), Maria Blom med komedin Masjävlar (2004), Jesper Ganslandt med Farväl Falkenberg (2006) och Johan Kling med Darling (2007).

Svenska filmskådespelare

Alltsedan Greta Garbo och Ingrid Bergmans tid har ett flertal svenska skådespelare haft en internationell karriär i Hollywood. Bland dem finns: Max von Sydow, Peter Stormare, Lena Olin och Stellan Skarsgård.

Referenser

  1. Furhammar, Leif: Filmen i Sverige, Dialogos, Stockholm 2003. 
  2. Furhammar, Leif: Filmen i Sverige, Dialogos, Stockholm 2003. 

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg