Mai Zetterling
Från Rilpedia
Mai Zetterling, Mai Elizabeth Zetterling, född 24 maj 1925 i Västerås, död 17 mars 1994 i London, var en svensk skådespelerska, manusförfattare och filmregissör.
Zetterling scendebuterade när hon var 15 år. Hon studerade vid Dramatens elevskola 1942-1945 och engagerades vid Dramaten fram till 1947. Som skådespelare filmdebuterade hon 1941 i Gunnar Olssons Lasse-Maja och slog igenom i Alf Sjöbergs Hets 1944. 1948 inledde hon en karriär på Rank Studios i London i Storbritannien där hon medverkade i drygt 20 filmproduktioner. Sedan for hon till Hollywood och medverkade i några filmer utan att riktigt trivas. 35 år gammal reste hon hem till Sverige igen och spelade in en dokumentär om samer.
1964 långfilmsdebuterade hon som regissör med Älskande par som fick ett genomgående positivt mottagande. Filmen nominerades till Guldpalmen i Cannes året därpå. "Hela den svenska nationen borde förbjudas", hävdade en fransk kritiker efter att ha sett den. Älskande par är en filmatisering av Agnes von Krusenstjernas romansvit om Fröknarna von Pahlen. 1986 gjorde också Mai Zetterling en film om Agnes von Krusenstjernas liv, Amorosa.
Mai Zetterlings andra långfilm, Nattlek (1966), spelades in på Penningby slott i Roslagen. Filmen skildrar en mans försök att bli kvitt minnesbilderna av sin neurotiska mor. Nattlek var Sveriges officiella representant vid biennalen i Venedig 1966. Nattlek väckte stort uppseende tack vare en teckning av Leonardo da Vinci, föreställandes ett samlag, på filmaffischen. Filmens enda offentliga visning ställdes in och endast en visning för kritiker, jury och journalister tilläts. På grund av ryktesspridning gav detta upphov till ett internationellt pressuppbåd och poliskedja kring biografen där filmen visades. Nattlek fick sedan visas först efter vissa ingrepp av censuren i såväl Italien som Frankrike.
David Thomson skriver i sin The New Biographical Dictionary of Film att Älskande par och Nattlek är "trenchant, violent, and authentically Strindbergian visions of sexual hipocrisy."
Zetterlings feministiska Flickorna (1968) med Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom, mötte hård kritik och försvann från Stockholmsrepertoaren efter tre och en halv vecka. "Vilka förstockade menstruationer!", kommenterade Expressens Bo Strömstedt. Filmen handlar om ett teatersällskap som repeterar Aristofanes pjäs Lysistrate där kvinnorna i Aten gör uppror för att tvinga männen att sluta kriga och istället sluta fred.
På 1980-talet publicerade hon sin självbiografi Osminkat.
Innehåll |
Filmografi som skådespelare (urval)
- 1993 - Morfars resa
- 1990 - Hidden Agenda
- 1990 - Häxorna
- 1978 - Stulet nyår (TV-pjäs)
- 1964 - Älskande par
- 1962 - Bara två kan leka så
- 1956 – Ett dockhem
- 1949 - The Lost People
- 1948 - Quartet
- 1948 - Portrait from Life
- 1948 - Nu börjar livet
- 1948 – Musik i mörker
- 1947 - Frieda
- 1946 – Driver dagg faller regn
- 1946 - Iris och löjtnantshjärta
- 1944 – Hets
- 1944 – Prins Gustaf
- 1943 - Jag dräpte
- 1941 – Lasse-Maja
- (1962 - The main attraction
Filmografi som regissör (urval)
- 1962 - The Prosperity Race (dokumentärfilm om Sverige)
- 1962 - Leka krig (kortfilm)
- 1964 - Älskande par
- 1966 - Nattlek
- 1966 - Testfilm Mai Zetterling Island (kortfilm)
- 1968 - Flickorna
- 1968 - Doktor Glas
- 1975 - Vi har många namn (kortfilm)
- 1977 - Månen är en grön ost
- 1983 - Scrubbers
- 1986 - Amorosa
- 1990 - Sunday Pursuit
- 1990 - The Stuff of Madness (TV)
Filmmanus (urval)
- 1962 - A War Game
- 1964 - Älskande par
- 1968 - Doktor Glas
- 1977 - Månen är en grön ost
- 1982 - Scrubbers
- 1986 - Amorosa
Litteratur
Mariah Larsson: Skenet som bedrog: Mai Zetterling och det svenska sextiotalet, (doktorsavhandling vid Lunds universitet 2006)
