Agnes von Krusenstjerna
Från Rilpedia
Agnes von Krusenstjerna, född 9 oktober 1894 i Växjö, död 10 mars 1940 i Stockholm, var en svensk författare. Gift 1921 med David Sprengel. Brorsdotter till Edvard von Krusenstjerna. Hade adlig släkt på både moderns och faderns sida. Uppvuxen i Gävle och Stockholm. Agnes von Krusenstjerna led av en sinnessjukdom, vilket resulterade i att hon tillbringade mycket tid på mentalsjukhus.
Krusenstjerna studerade vid Anna Sandströms lärarinneseminarium i Stockholm. Hon debuterade 1917 med Ninas dagbok som är en roman av flickbokskaraktär. Hon fick sitt stora genombrott i och med hennes romaner om Tony som publicerades mellan 1922 och 1926 och är utvecklingsomaner om en ung flicka i överklassmiljö. Serien bestod av tre delar, Tony växer upp, 1922, Tonys läroår, 1924 och Tonys sista läroår, 1926. Det som förorsakade att just dessa romaner fick stor genomslagskraft var att de var författade med en sexuell öppenhet som under det tidiga 1900-talet var mycket ovanlig. Romanerna skildrar också livet på ett sinnessjukhus. Utifrån dagens perspektiv där man är van vid en helt annan nivå av sexuell öppenhet inom litteraturen och i övriga samhället ter sig dock romanerna om Tony relativt harmlösa. I början av 1900-talet var litteraturen i allmänhet mer sedesam och pryd jämfört med dagens litteratur. En öppen diskussion kring sex var en kontroversiell fråga, vilket resulterade i att författare som överskred gränsen för vad som då ansågs vara korrekt och gångbart fick stor uppmärksamhet. Agnes von Krusenstjerna var en av dessa författare.
Agnes von Krusenstjernas andra romanserie Fröknarna von Pahlen skapade stor kontrovers i Sverige i och med att de sju böckerna innehöll samlagsskildringar och incestmotiv. Detta ledde till vad som kom att kallas Krusenstjernafejden, eller von Pahlenfejden. Sviten har filmatiserats av Mai Zetterling under titeln Älskande par, 1964. Krusenstjernafejden pågick under två år (1933-1935) och var en allmän kamp om litteraturens och diktningens relation gentemot de etiska och moraliska normerna som var gällande i dåtidens samhälle. I konflikten hade von Krusenstjerna bland annat stöd av diktarna Eyvind Johnson, Johannes Edfelt, Elmer Diktonius och inte minst Karin Boye, som drog paralleller till den censur som rådde mot viss litteratur i Nazityskland. Von Krusenstjerna hade också stöd av journalisten och liberalen Torgny Segerstedt. Von Krusenstjernafejden nådde sin klimax 1935 på den diktarkonferens som hölls i Sigtuna, där ett av diskussionämnena var diktning och moral. En central aspekt i fejden som helhet var kvinnors rättighet att verbalt uttrycka sig fritt och kampen kring en friare sexualmoral.
Den sista romanserien, den självbiografiska, Fattigadel 1935-1938 i fyra delar, blev aldrig avslutad.
Bibliografi
- Ninas dagbok 1917
- Helenas första kärlek 1918
Böckerna om Tony:
- Tony växer upp 1922
- Tonys läroår 1924
- Tonys sista läroår 1926
- Fru Esters pensionat 1927
- Händelser på vägen 1929 (diktsamling)
- Den blå rullgardinen 1930
- Kvinnogatan 1930
- Höstens skuggor 1931
- Porten vid Johannes 1933
- Älskande par 1933
- Bröllop på Ekered 1935
- Av samma blod 1935
- Nunnornas hus 1937 (dikter)
Fattigadel:
- 1. Fattigadel 1935
- 2. Dunklet mellan träden 1936
- 3. Dessa lyckliga år 1937
- 4. I livets vår 1938
Noveller
- En dagdriverskas anteckningar (1923)
- Delat rum på Kammakaregatan (1933)
- En ung dam far till Djurgårdsbrunn (1933)
- Vivi, flicka med melodi (1936)
- Stulet nyår
Litteratur
- Olof Lagercrantz: Agnes von Krusenstjerna, 1980 (delvis omarbetad från originalutgåvan 1951)
- Merete Mazzarella: Agnes von Krusenstjerna, 1992
- Börje Teijler: Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel, 1977
- Anna Williams: Tillträde till den nya tiden: fem berättelser om när Sverige blev modernt: Ivar Lo-Johansson, Agnes von Krusenstjerna, Vilhelm Moberg, Moa Martinson, 2002
- Anders Öhman: Apologier: en linje i den svenska romanen från August Strindberg till Agnes von Krusenstjerna, 2001
