Ingrid Bergman
Från Rilpedia
- Ej att förväxla med Ingmar Bergmans maka Ingrid von Rosen.
| Ingrid Bergman | |
|---|---|
 Klockan klämtar för dig - Ingrid Bergmans första färgfilm. |
|
| Födelsenamn | Ingrid Bergman |
| Född | 29 augusti 1915 Stockholm, Sverige |
| Död | 29 augusti 1982 (67 år) London, Storbritannien |
| År aktiv | 1935–1982 |
| Make | Dr. Aron Petter Lindström (1937–1950) Roberto Rossellini (1950–1957) Lars Schmidt (1958–1975) |
| Webbplats | www.ingridbergman.com |
| Oscar | |
| Bästa kvinnliga huvudroll 1944 Gasljus 1956 Anastasia |
|
| Emmy Awards | |
| Bästa kvinnliga huvudroll i miniserie eller film 1960 Turn of the Screw 1982 A Woman Called Golda |
|
| Tony Awards | |
| Bästa kvinnliga huvudroll i en pjäs 1947 Johanna från Lothringen |
|
| IMDb | |
Ingrid Bergman, född 29 augusti 1915 i Stockholm, död 29 augusti 1982 i London, var en svensk skådespelerska. Hon belönades med Oscar tre gånger och är en av de få svenskor som kan kallas Hollywoodstjärna.
Innehåll |
Bakgrund
Bergman var dotter till konstnären Justus Bergman och Friedel Adler; Friedel var från Tyskland. Bergmans föräldrar dog när hon var ung, och hon växte upp hos släktingar. Hon gifte sig med Petter Lindström 1937. De fick tillsammans dottern Pia; det sägs att hon fick sitt namn efter föräldrarna, Petter Ingrid Aron (pappans andra namn).
Karriär
Hennes skådespelarbana började med studier på Dramatens elevskola, och hon hade under denna tid en liten roll i filmen Munkbrogreven, 1935. Efter ett dussintal filmer i Sverige (däribland den klassiska Hjalmar Bergman-filmatiseringen Swedenhielms) fick hon kontakt med USA och Hollywoodproducenten David O. Selznick, som gav henne ett filmkontrakt. Hennes första film i USA, Intermezzo, var en nyinspelning av en film hon gjort med Gösta Ekman i Sverige.
Bergman gjorde snart ett starkt intryck på filmpubliken med sin friskhet och naturlighet, särskilt när hon spelade Maria i filmen For Whom the Bell Tolls (Klockan klämtar för dig) 1943. Riktigt stor stjärna blev hon när hon gjorde Casablanca, 1942 och spelade mot den legendariske Humphrey Bogart. Fina rollprestationer gjorde hon också i Alfred Hitchcocks filmer Spellbound (Trollbunden), 1945 och Notorious (Kvinna - spion), 1946.
1950 mötte hon filmregissören Roberto Rossellini och hon blev hans älskarinna samtidigt som hon hade en roll i hans film Stromboli. Båda var redan gifta och deras kärleksaffär var en mediaskandal, som orsakade henne vissa problem yrkesmässigt, eftersom ingen i Hollywood vågade ha med henne att göra. Paret fick sonen Robertino och senare tvillingarna Ingrid Isotta Rossellini och Isabella Rossellini.
Efter några filmer för Rossellini, som varken konstnärligt eller ekonomiskt blev framgångsrika, fick Ingrid Bergman åter filma i Hollywood. För Anastasia, 1956 fick hon sin andra Oscar och var åter en lysande stjärna på Hollywoodhimlen. Därpå följde en rad filmer, mestadels romantiska komedier (Indiskret 1958, Kaktusblomman 1969 och Mordet på Orientexpressen 1974, som gav henne en tredje Oscar för bästa kvinnliga biroll).
Ett slags storartad slutpunkt för hennes filmkarriär blev det när Ingmar Bergmans roll i Höstsonaten (1978) gav henne möjlighet att göra sin mest inträngande rollprestation någonsin. Bergmans sista film blev en TV-film 1982, A Woman Named Golda, i vilken hon spelade Israels tidigare premiärminister Golda Meir.
Död och eftermäle
Hon dog på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (bröstcancer) och hennes namn finns inhugget på föräldrarnas gravsten på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Hennes aska ströddes i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka på västkusten. I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne och torget är döpt till Ingrid Bergmans torg.
Bergman är en av de internationellt mest kända svenskarna och hennes namn nämns fortfarande med respekt i filmvärlden som en av de främsta skådespelerskorna genom tiderna.
Filmografi (i urval)
- 1936 – Intermezzo med Gösta Ekman
- 1942 – Casablanca med Humphrey Bogart
- 1945 – Trollbunden med Gregory Peck
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Ingrid Bergman
