Hjalmar Bergman

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hjalmar Fredrik Bergman, född 19 september 1883 i Örebro, död 1 januari 1931 i Berlin, Tyskland; svensk författare.

Profil av Hjalmar Bergman, skuren i stål, staty vid kulturreservatet Wadköping i Örebro.

Hjalmar Bergman växte upp med två systrar i Örebro som barn till bankkamrer Claes Bergman och Fredrique Bergman, född Elgérus. I skolan var han mycket ensam och mobbades för sin fetmas skull. Detta satte spår genom hela hans liv och hans mentala hälsa var aldrig den bästa. Bergman ifrågasatte hela livet sin sexualitet och hade vid sidan av sin fru flera homosexuella relationer, främst med yngre män.

Efter att ha tagit studenten tillbringade han ett år i Florens, Italien innan han 1905 debuterade med ett läsdrama, Maria, Jesu moder, som dock inte fick något större genomslag. 1908 gifte han sig med Stina Lindberg (dotter till teatermannen August Lindberg) och två år senare fick han ett mindre genombrott med sin roman Hans nåds testamente (1910). I och med detta verk introducerades också vad som kallas hans Bergslagsromaner, till vilka också Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912) samt Loewenhistorier (1913) hör. Gemensamt för dessa verk är främst den miljö där de utspelar sig, Bergmans hemtrakter Bergslagen. Också det stora genombrottsverket Markurells i Wadköping från 1919 räknas till denna grupp romaner. Verket blev genast mycket populärt och dramatiserades snart. Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri och ett långt drivet fantasteri. Stilen är alltid medryckande, ibland burlesk och ironisk, men konsekvent genomsyrad av mänsklig medkänsla. Han räknas som en av Sveriges stora epiker.

Privat var Bergman dock mycket instabil. Han drack allt mer och gick under 1920-talet ner sig allt mer i drogmissbruk och alkoholism. Trots detta fortsatte den litterära produktionen mycket punktligt. Farmor och Vår Herre (1921), Jag, Ljung och Medardus (1923), Chefen fru Ingeborg (1924), Flickan i frack (1925) och Kerrmans i Paradiset (1927) skrevs, främst under somrarna som han tillbringade i sitt sommarhus på Segelholmen, varvat med perioder i dryckenskap.

Han intresserade sig mycket för filmmediet och skrev i samarbete med Victor Sjöström mycket för film. 1919 filmatiserades Hans nåds testamente och 1924 tillbringade Bergman också fyra månader i Hollywood.

Det var genom filmen Bergman lärde känna skådespelaren Gösta Ekman d.ä. som han umgicks mycket med under sina dekadenta sista år. Det var också till Ekman han dedicerade sin sista roman Clownen Jac (1930), till vilken skådespelaren delvis varit en förebild samtidigt som verket bär starka självbiografiska drag.

Hjalmar Bergman dog på nyåret 1931 i Berlin, förmodligen i en kombinerad överdos av morfin och alkohol. Han ligger begravd på Norra kyrkogården i Örebro.

Innehåll

Hjalmar Bergmans litterära värld

Flera av Bergmans romaner utspelade sig i det fiktiva Wadköping, och flera av personerna i romanerna figurerar i flera av hans verk.

Bibliografi

(Denna bibliografi är inte helt säkert komplett)

Priser och utmärkelser

Externa länkar

Personliga verktyg