Leopard 2
Från Rilpedia
|
|
| Leopard 2A6EX | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Stridsvagn |
| Besättning | 4 |
| Längd | 7,72 m |
| Bredd | 3,7 m |
| Höjd | 3,0 m |
| Vikt | 62 ton |
| Tillverkare | Krauss-Maffei, Tyskland |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | hemligstämplat |
| Primär beväpning | 120 mm L55 slätborrad kanon |
| Sekundär beväpning | 2x7,62 mm MG 3i |
| Mobilitet | |
| Motor | MTU MB 873
Typ: 12-cylinders, Multibränsle/Diesel 4takts med dubbel utblås-turbo Modell: MTU MB 873 Ka-501 Slagvolym: 47,6 liter (47 600 cm3) Effekt: 1100 kW (1500 hk) vid 2600 rpm Specifik motoreffekt: 14,8 W/kg (20,2 hk/ton) Maximalt vridmoment: 4,800 Nm Vikt: 6120 kg Bränsleförbrukning: 2,3 L/km (väg 50 km/h), 4,9 L/km (terräng 25 km/h), 12,5 L/tim (tomgång) Tillverkare: MTU Friedrichshafen GmbH |
| Upphängning | krängningshämmare |
| Hastighet på väg | 70 km/h |
| Hastighet i terräng | 50 km/h |
| Räckvidd | 550 km |
Leopard 2 är en stridsvagn som utvecklades på tidigt 1970-tal av Krauss Maffei Wegmann i Tyskland i efterdyningarna av MBT-70-projektet. Av 17 prototyper utvaldes en år 1974. Varianter av denna stridsvagn är ännu i tjänst i ett flertal arméer världen runt. I Bundeswehr ersatte stridsvagnen den tidigare Leopard-vagnen, retroaktivt blev benämnd Leopard 1, som huvudvapen i stridsvagnsstyrkorna. Det finns två huvudversioner - KWS-I som har vertikal bepansring och KWS-2 som har vinklad tornbepansring.
Leopard 2 använde en 120 mm Rheinmetall kanon (liksom senare modeller av den amerikanska Abrams). Leopard 2 använde inledningsvis hålpansar (men inte av Chobhampansarmodell som ofta sägs) och har en hel hög med nya finesser.
Den nyaste varianten Leopard 2A6EX anses för tillfället vara en av de bästa stridsvagnarna i världen.[1][2][3]
Innehåll |
Leopard 2
Redan när Leopard 1 trädde i tjänst omkring 1965, planerade man en Leopardstridsvagn med större vapenkaliber för att hålla jämn takt med de nyare sovjetiska designerna. Man hade Rheinmetall 120-mm -kanonen i betänkande men denna design annullerades till förmån för samarbetet med amerikanerna på MBT-70 "superstridsvagnsprojektet". MBT-70 var en revolutionär design, men efter att projektet vitt överskridit budgeten drog sig Tyskland ur projektet år 1969.
Ett nytt projekt initierades och 17 prototyper presenterades, varav en utvaldes för produktion år 1974. Stridsvagnen var avsevärt mycket bättre skyddad än den tidigare designen och inkluderade även ett mycket större och blockformat torn. Tornutformningen var resultatet av användningen av håltaget stålblockbepansring samt ett stort, internt ammunitionsställ bak i stridsvagnstornet.
Ett flertal testprodukter tillverkades och år 1976 angav USA sitt intresse för designen. Som svar tillverkades flera andra testtorn till amerikansk standard. Ett hade den ursprungliga L7A3 105 mm -kanonen och ett Hughes eldledningssystem, ett annat hade samma eldledningssystem, tillverkat av Hughes, men kunde byta ut kanonen mot Rheinmetalls 120 mm -kanon, ytterligare två hade utrustats med Hughes-Krupp Atlas Elektronik EMES 13 -eldledningssystem, det ena utrustades med en L7A3 -kanon och det andra med en 120 mm -kanon.
Prototyperna anlände till USA i slutet av augusti 1976 och jämförelsetest mellan Leopard 2 och XM1 (M1 Abrams -prototypen) utfördes vid Aberdeen Proving Grounds. Dessa test pågick till december. Den amerikanska armén meddelade att Leopard 2 och XM1 var jämförbara i eldkraft och mobilitet. Dock kom man fram till att XM1 var överlägsen i bepansring. Idag vet vi att detta enbart var korrekt ifall stridsvagnen träffades av en granat med riktad sprängverkan; mot KE-anfall var Leopard 2 nästan dubbelt så väl skyddad som den ursprungliga M1 (650 mm mot 350 mm). Skillnaderna mot en riktad sprängverkan var också försvinnande liten. Ytterligare ansågs Rheinmetalls 120 mm kanon mycket överlägsen i NATO:s stridsvagnsskjutningstävlingar, i jämförelse med 105 mm M7 -kanonen som Abramsstridsvagnen inledningsvis var utrustad med. Leopard 2:s traditionella dieselmotor var även mera tillförlitlig och innehade samma prestanda som den amerikanska. Efter de jämförande testen returnerades Leopard 2-prototyperna till Tyskland för ytterligare utvärdering.
I september 1977 beslöt det tyska försvarsministeriet att fortskrida med planerna att producera 1 800 Leopard 2:or. Dessa skulle levereras i fem omgångar. Krauss-Maffei valdes återigen som huvudkontraktör men denna gång skulle Maschinenbau Kiel (MaK) i Kiel vara den huvdsakliga underleverantören (45%). Leveranserna påbörjades år 1979 och år 1982 hade den första omgången om 280 Leopard 2:or levererats. De 200 första var utrustade med en bildförstärkare, de sista 80 med ett nytt termiskt nattsikte, vilket även senare installerades på de tidigaste stridsvagnarna.
Designen testades även av Storbritannien under 1980-talet men man bestämde sig slutligen för den inhemska Challenger 2 -stridsvagnen.
Leopard 2A1
Ett antal mindre modifikationer arbetades in i den andra omgången om 450 fordon. Leveransen av 2A1-modellen påbörjades i mars 1982 och avslutades i november 1983. De två största förändringarna var att man modifierade ammunitionshållarna så att de blev identiska med dem i M1 Abrams. Omdesignade bränslefilter ledde till en reducerad tankningstid.
En andra omgång om 300 2A1:or av den tredje omgången byggdes mellan november 1983 och november 1984, vilken inkluderade mindre förändringar som sedan även installerades i efterskott i de tidigare 2A1:orna.
Leopard 2A3
Nästa omgång om 300 fordon levererades mellan december 1984 och december 1985. Den huvudsakliga förändringen var den nya SEM80/90 digitalradion (vilken även installerades i Leopard 1 vid samma tidpunkt) och att ammunitionsladdningsluckorna svetsades fast. Även dessa mindre förändringar ledde till att den nya omgången kallades 2A3.
Leopard 2A4
Ytterligare 370 fordon levererades mellan december 1985 och mars 1987. Dessa 2A4 -modeller inkluderade mera substantiella förändringar, inklusive ett automatiserat brand- och explosionsbekämpningssystem, ett digitalt eldledningssystem som var kapabelt att handha alla nya ammunitionstyper samt en mycket förbättrad tornbepansring.
Fastän man ursprungligen beställde enbart fem omgångar beställdes ännu en omgång om 150 st stridsvagnar år 1987. Dessa inkluderade nya batterier och larvband samt ett förflyttat varningsljus, så att föraren bättre kunde observera det när han körde stridsvagnen med huvudet ute genom manskapsluckan. Ytterligare en omgång om 100 levererades mellan maj 1989 och april 1990 och dessa var identiska med den sjätte omgångens stridsvagnar. En mindre omgång om 75 levererades år 1992.
Leopard 2A5
| Egenskaper (Leopard 2A5) | |
|---|---|
| Längd | 9,9 m |
| Bredd | 3,7 m |
| Höjd | 3 m |
| Vikt | 62 t |
| Fart | 70 km/h |
| Räckvidd | 550 km |
| Huvudbeväpning | 120 mm L44 slätborrad kanon |
| Sekundär beväpning | två 7,62 mm MG 3is |
| Motor | 1 500 hk (1 100 kW) |
| Besättning | 4 |
Leopardo 2E
Leopardo 2E är en variant av Leopard 2A5 som utvecklats av både Spanien och Tyskland i enlighet med ett avtal som undertecknades år 1995 mellan försvarsministerierna i de båda länderna. 23 december 1998 godkände det spanska kabinettet kontraktet, vilket innebar att Santa Bárbara Blindados blev huvudkontraktör. Leopardo 2E kommer att tillverkas helt i Spanien med tyskt teknologiskt stöd. SBB som är en avdelning av Santa Barbara i Sevilla är ansvarig för den slutliga monteringen, integreringen och testningen av fordonen.
Leopard 2A6
Leopard 2A6 utrustades med den nya 120 mm L55 slätborrade kanonen.
Leopard 2A6M
Leopard 2A6M är en 2A6:a med extra minskydd. Stridsvagnen har felaktigt kallats Leopard 2A7 i vissa källor. Sjutton stridsvagnar skall uppgraderas till denna standard i de tyska förbanden. Samma uppgradering kommer även att genomföras på 10 svenska stridsvagnar. Dessa kommer att kallas Strv 122B efter uppgraderingen.
Export
Stridsvagnen har blivit så populär i Europa att tillverkaren börjat kalla den för Euro Leopard. Den schweiziska armén tog i bruk stridsvagnen i slutet på 1980-talet efter att stridsvagnen bl.a. slagit ut den franska Leclerc och den amerikanska M1 Abrams i tester. Frankrike, Storbritannien och Italien har alla sina egna stridsvagnar; det är huvudsakligen de mindre länderna som har tagit i bruk Leopard 2.
Den första exportkunden var Nederländerna som tog emot 445 st mellan åren 1981 och 1986; 114 av dessa såldes senare till Österrike. Spanien leasade 108 st Leopard 2:or av 2A4-modell i mellanperioden fram tills de 219 licensbyggda 2A5-modellerna, Leopardo 2E, som landet köpt, var färdigbyggda. Schweiz köpte 350 st mellan 1987 och 1993. Övriga länder som använder varianter av Leopard 2 är Polen (104 st 2A4), Danmark (2A4), Norge (2A4), Finland (124 st 2A4) och Grekland (2A6). Tyskland har haft omkring 2 100 i bruk av Leopard 2:s olika versioner, beroende på tidsperiod. Singapore planerar att köpa 96 Leopard 2A4, av vilka 30 kommer att användas som reservdelsvagnar.
Leopard-stridsvagnar i svenska armén
Upphandlingen av arméns Leopard 2-system startade 1991 och var den största upphandlingen av ett utländsk vapensystem som genomförts av Försvarets materielverk. 1994 beslöt regeringen om inköp av 120 st nya Leopard 2 Improved (Stridsvagn 122) för två pansarbrigader och 160 st begagnade Leopard A4 (Stridsvagn 121) för tre mekaniserade brigader.
Armén har idag 120 stridsvagnar (stridsvagn 122).
Varianter av Leopard-stridsvagnen
|
|||||||||||||||||
Leopard 2 har tillverkats i flera modeller: Leopard 2A6
- 120 mm L55 slätborrad kanon av Rheinmetall GmbH
Leopard 2A5
- 120 mm L44 slätborrad kanon av Rheinmetall GmbH
Leopard 2(S) (dvs Strv 122) i användning hos den svenska armén
- Baserad på 2A5
- Har uppgraderade kommando-/kontrollsystem och en ny passiv bepansring.
- Kan urskiljas från 2A4/Strv 121 genom sin vinkelformade tornbepansring.
Leopard 2A4
- Även kallad Strv 121 i den svenska arméns tjänst.
- Används även av den finska försvarsmakten.
- Har en platt titan/wolfram -tornbepansring.
Pz87 i tjänst hos den schweiziska armén
- Inhemska kulsprutor och kommunikationsmedel.
- Förbättrat ABC -skydd.
Pionierpanzer 1
- Ingenjörsfordon för de stridande trupperna i Tyskland.
Bergepanzer 3
- Bepansrat bärgningsfordon i tjänst hos Tyskland (under benämningen Büffel), Nederländerna (Buffel) och Sverige, där den lätt modifierade versionen kallas Bgbv 120.
Leguan
- Broläggare som är byggd på ett Leopard 1-chassi. I användning i Norge.
Gepard 1
- SPAAG variant beväpnad med två 35 mm lv-kanoner.
Källor
- ↑ http://www.fprado.com/armorsite/leo2.htm
- ↑ http://www.military-heat.com/48/leopard-2-main-battle-tank/
- ↑ http://www.hobbyogfritid.com/leopard-2-a5-main-battle-tank-135.4465303-71806.html
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Leopard 2
|
||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||
