Stridsfordon 90
Från Rilpedia
Ett svenskt stridsfordon 9040. |
|
| Stridsfordon 90 (B) | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | pansarskyttebandvagn |
| Besättning | 3 + 7 |
| Längd | 6,55 m |
| Bredd | 3,17 m |
| Höjd | 2,71 m, 4,17 m med antenner |
| Vikt | 23,1 ton |
| Tillverkare | BAE Systems Bofors, BAE Systems Hägglunds, Sverige |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | hemligstämplat |
| Primär beväpning | Bofors 40mm L/70 |
| Sekundär beväpning | 7,62mm kulspruta m/39C Galix 80,5 mm rökkastare |
| Mobilitet | |
| Motor | Scania V8 DSI 14 446 kW (550 hk) |
| Växellåda | Automat 4 framåt, 2 bakåt |
| Tankvolym | 550 liter |
| Upphängning | torsionsstavar |
| Hastighet på väg | 70 km/h, 45 km/h bakåt |
| Hastighet i terräng | km/h |
| Kraft/vikt | 24,12 hk/ton |
| Räckvidd | 600 km |
Stridsfordon 90 (Strf 90) är en familj av pansarfordon utvecklad av H-B Utveckling (samägt bolag mellan Hägglunds och Bofors). För den svenska armén tillverkades chassin vid Hägglunds och tornen vid Bofors. Vagnen är både slagkraftig med sin 40 mm kanon och sin framkomlighet och kan samtidigt transportera upp till åtta stridsutrustade soldater. Vagnen var ursprungligen tänkt att primärt användas vid Arméns Norrlandsförband men i och med Försvarsmaktens neddragningar förekommer nu stridsfordonet vid samtliga mekaniserade förband. Vagnen skiljer sig främst från utländska konkurrenter vad avser framkomlighet i svår terräng (myrmark och snö) och låg livscykelkostnad. Fordonets exceptionella förmåga i snöterräng visades under övning Cold Response 2006, då ett flertal norska berg bestegs. Fordonet har kontinuerligt vidareutvecklats av Hägglunds alltsedan den första versionen och kan betraktas som en svensk exportsuccé. CV90, som är Hägglunds benämning, har levererats till Norge, Finland, Schweiz, Nederländerna och Danmark.
Stridsfordon 90 användes i strid av norska ISAF-styrkor under en operation i Afghanistan 2007. Fordonet användes för att besvara en talibansk attack mot den afghanska säkerhetsstyrkan.[1]
Innehåll |
Produktionshistoria
Produktionen av Strf 90 började 1993. Fram till idag har över 1 200 st beställts.
Besättning
Besättningen består av vagnchef, skytt och förare. Vagnchefen sköter kommunikationen och navigationen, skytten söker efter fienden och avfyrar vapnen och föraren ägnar sig enbart till att köra fordonet. Vagnchefen har en egen joystick för att styra tornet och skjuta med kanon/ksp, vagnchefens joystick har prioritet över skyttens riktdon. Ingen laddare behövs då det är en automatkanon. Vagnchefen sitter till vänster och skytten till höger i tornet och föraren längst fram till vänster i chassiet.
Transport
Strf 9040 var ursprungligen avsett för transport av åtta stridsutrustade soldater. Då behovet av utrymme i vagnen för medförd materiel ökat samt för att säkerställa att nödutrymning skall kunna genomföras har emellertid ett av sätena tagits bort i de nu operativa vagnarna. Där sitter en skyttegrupp om sex personer och på den sjunde platsen oftast plutonsjukvårdaren, strigruppchef/stabstroppchef, markstridsledaren eller skyttetroppchefen. Skyttegruppen består av en gruppchef, en ställföreträdande gruppchef, två Ksp-skyttar, en Grg-skytt och en Grg-laddare. Fästen finns (i strf 9040) för två st Pansarskott m/86, ett för Granatgevär m/48 och ett i dörren för en Ksp 58.
För uppsutten strid eller observation med skyttegruppen finns två stycken stridsluckor på bakpansaret. Oftast är det gruppchefen och en kulspruteskytt i den ena luckan och ställföreträdande gruppchef och den andra kulspruteskytten i den andra luckan som observerar och strider genom stridsluckorna. På varje sida finns det en tapp där man fäster kulsprutan så att ksp-skytten slipper hålla i den.
Beväpning
Stridsfordon 90 är beväpnat med en automatkanon, en kulspruta och sex rökkastare. Huvudbeväpningen på strf 9040 och lvkv 90 är en Bofors 40 mm automatkanon. Eldhastigheten är cirka fem skott i sekunden. Till automatkanonen finns följande ammunitionstyper:
Pilprojektil, avsedda för bekämpning av bepansrade mål. För närvarande finns tre typer av pilprojektiler till Strf 9040:
- Spårljuspansarprojektil 90 (slpprj 90) som har en utgångshastighet (V0) på ca 1465 m/s.
- Spårljuspansarprojektil 90 LK (slpprj 90 LK) (LågKänsligt) som har samma utgångshastighet som slpprj 90, men innehåller ett speciellt krut vilket gör den mindre känslig för yttre påverkan.
- Spårljuspansarprojektil 01 LK (SLPPRJ 01 LK) motsvarande tidigare ammunition men med högre V0 och bättre pansargenomslag.
Kulspränggranat, främst avsedda att användas mot flygplan, helikoptrar och robotar. Vid brisad slungas wolframlegerade stålkulor och splitter ut från granaten. Två typer finns av kulspränggranaten:
- Kulspränggranat 90 (kulsgr 90) har en utgångshastighet på ca 1015 m/s och innehåller 640 wolframlegerade stålkulor.
- Kulspränggranat 95 LK (kulsgr 95 LK) som har en utgångshastighet på ca 1000 m/s och innehåller lågkänsligt krut och 1100 wolframlegerade stålkulor. Granatens tändrör är programmerbart för att initieras på 6 olika sätt zonrör, zonrör med tidslucka, zonrör med tidslucka och brisadfördröjning, tidmod, anslagsmod och chockmod. Denna granat nyttjas i huvudsak av lvkv 90 och strf 9040C som har programmeringsutrustning för detta tändrör.
Spränggranater, som lämpar sig bäst mot obepansrade mål. En typ finns:
- Spårljusspränggranat 90 (slsgr 90) som har en utgångshastighet på ca 988 m/s.
Övningsammunition som används vid övning finns av ett antal olika typer:
- Spårljusövningsprojektil 95 (slövnprj 95) ersätter slpprj 90 vid övningsverksamhet.
- Spårljusövningsprojektil 484C (slövnprj 484C) är en barlastad granat med skarp drivladdning som ersätter slsgr 90 under övning.
Det finns även en laddblindgranat.
Det andra vapnet är en 7,62mm Ksp m/39 (Ksp 58 på Caesar-vagnen), vilken är parallellkopplad med automatkanonen. Ammunitionen är färdigbandad på tygband med var fjärde spårljus och kommer i papplådor om 250 skott. Rökkastarna, tillverkade av Giat, är sex stycken till antalet och är placerade med tre på vardera sidan av tornet. Rökkastarna avfyrar rökgranater som inom ett par sekunder bildar en tjock, IR-dämpande rökskärm 20-50 meter framför fordonet. Denna rökskärm varar i 1-2 minuter och ger vagnen möjlighet att omgruppera.
Versioner
I Sverige finns nu tre versioner: A, B och C (eller Adam, Bertil och Caesar). Den viktigaste skillnaden mellan A- och B-versionen är att B-versionen fått ökad förmåga att skjuta under gång tack vare en elstyrd slaghammare i pjäsen. Övriga förbättringar i B-versionen är påbyggnad av ett reservsikte för skytten placerat bredvid eldröret, förbättrad torsionsfjädring för mjukare gång i terräng, modifierat elsystem och programvara, nya paneler och nya säkerhetsbälten.
C-versionen används bara internationellt och inte under utbildning av värnpliktiga. En viktig skillnad är den rejält höjda skyddsnivån hos C-vagnen, bestående av minskydd, splitterskydd och tilläggsskydd. De yttre tilläggsskydden består av extra skyddande moduler på vagnskroppen samt de yttre minskydden som sitter under vagnen. Vikten har ökat till 28 ton istället för B-versionens 23,1 ton. C-vagnen har även fått en ny vagnsmonterad ksp 58, som ersätter ksp 39.
Modeller
- Strf 9040, (Eng. IFV - Infantry Fighting Vehicle) standardversionen inom svenska Försvarsmakten.
- Lvkv 90 - LuftVärnsKanonVagn, (Eng. AAV - Anti Aircraft Vehicle) har en radar på tornet för luftobservation och en Bofors L/70 40 mm AKAN för bekämpning av attackhelikoptrar i första hand.
- Stripbv 90 - StridsledningsPansarBandVagn, (Eng. FCV - Forward Command Vehicle) är en ledningsvagn för brigad- eller bataljonschef för att kunna leda mekaniserade förband från en framskjuten position. Vagnen saknar akan.
- Bgbv 90 - BärgningsBandVagn, (Eng. ARV - Armored Recovery Vehicle) är ett bärgningsfordon för fordon som kört fast eller på annat sätt behöver hjälp. Vagnen har två winschar på 9 ton vilket ger vagnen 72 tons dragkraft vid fyrpartsdrag . Vagnen saknar torn och har i stället en huv med en ksp och rökkastare.
- Epbv 90 - EldledningsPansarBandVagn, (Eng. FOV - Forward Observation Vehicle) är en observationsvagn för ledning av indirekt eld. Vagnen saknar akan.
- Grkpbv 90120 - GRanatKastarPansarBandVagn. Vagnen är ett samarbetsprojekt mellan Hägglunds och Patria i Finland. Beväpningen består av en dubbelpipig 12 cm granatkastare med möjlighet att avfyra bland annat den målsökande granaten Strix. Vagnen är fortfarande under utveckling.
- CV9030 IFV - Infantry Fighting Vehicle, exportvagnen i serien där huvudbeväpningen är antingen en McDonnel Douglas 30 mm Bushmaster II/MK44. Köpt av bl.a Norge, Finland och Schweiz.
- CV9035 IFV - Infantry Fighting Vehicle, an annan exportvagn i serien, också kallad CV9035 Mk III. Huvudbeväpningen är en McDonnel Douglas 35 mm Bushmaster III. Beställd av Danmark och Nederländerna.
- CV90120 - Light Tank. Denna vagn kombinerar ett stridsfordons smidighet och en stridsvagns eldkraft. Kanonen är en 120 mm CTG 120/L50 RUAG från Schweiz.
Användare
- Mall:Landsdata Danmark Danmark, 45 CV9035
- Mall:Landsdata Finland Finland, 102 CV9030FIN (57+45)
- Mall:Landsdata Nederländerna Nederländerna, 184 CV9035 (levereras 2007-2009)
- Mall:Landsdata Norge Norge, 104 CV9030N
- Mall:Landsdata Schweiz Schweiz, 186 CV9030
Sverige, över 500 exemplar av Strf 90 i olika versioner
Referenser
- ↑ Forsvarsnett: Vi har trent for dette lenge (2007-11-08) "vi brukte håndvåpen, bombekastere og CV90 stormpanservogner for å slå tilbake."
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Stridsfordon 90
|
||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||
