Finländska armén
Från Rilpedia
|
||||||||||||||||||||||||||||
Finlands landstridskrafter dvs. Finlands armé bildar den största delen av Finlands försvarsmakt. Landstridskrafterna är en av Finlands tre försvarsgrenar. De övriga är marinen och flygvapnet. Landsstridskrafterna indelas i vapenslag. Den finländska armén har deltagit i ett flertal krig varav det senaste utkämpades 1944 – 45.
Idag deltar de finländska styrkorna bl.a. i EUs snabbinsatsstyrkor, NATOs PFF-program samt i Förenta nationernas fredsbevarande styrkor.
Innehåll |
Historia
Se huvudartikeln, Finländska arméns historia
Grundande
De europeiska krigen (1700 – 1800-talet)
- Se även artikeln Savolaxbrigaden
Autonomitiden 1809 – 1917
Under Finlands tid som storfurstendöme fanns det en finländsk armé under olika perioder, den värvade finska militären 1812 – 1831 och 1846 – 1860 ( Finska grenadjärskarpskyttebataljonen), den indelta finska militären 1855 – 1868, den värnpliktiga finska militären 1881 – 1902. Finska gardet var till en början ett värvat och sedan värnpliktigt finländskt gardesförband, tillhörande den ryska gardeskåren, men förlagt i Helsingfors. Den finska militären deltog aktivt i försvaret av Finland mot Frankrikes och Storbritanniens anfall under Krimkriget.
Man skilde på den tiden mellan finska militären, (Finskij (Финcкий) = finska) som uppsattes och finansierades av den finländska senaten och finländska militären (Finljandskij (Финляндский = finländska) som var benämningen på de ryska trupperna i Finland.
Finska inbördeskriget
- Se även artikeln Finska inbördeskriget
I Finland blev ryska revolutionens första synliga konsekvens att de ryska trupperna i Finland gjorde myteri. De förklarade att de inte längre tänkte ta order av tsarregimen. Samtidigt gled den inre utvecklingen i Finland mot en blodig kris. Då organiserad ordningsmakt saknades i Finland efter ryska revolutionen, började man bilda frivilliga ordningsstyrkor. De borgerliga bildade s.k. vita skyddskårer och socialisterna på yttersta vänsterkanten bildade i sin tur s.k. röda garden. De röda sympatiserade med kommunisterna och de vita sökte självständighet från Ryssland. Finländska jägare hade i hemlighet utbildats i Lockstedt i den preussiska provinsen Schleswig-Holstein och deltagit på Tysklands sida i första världskriget. Dessa s.k. pfadfindrarna transporterades hem och bildade en officerskår i den nybildade finländska armén. Majoriteten av jägarna var finlandssvenskar. Efter en serie slag som kulminerade i slaget om Tammerfors och i och med att en tysk expeditionskår erövrade Helsingfors så bröts det röda försvaret slutligt. De kvarvarande röda kapitulerade eller flydde till Ryssland. Under ledning av generalen Carl Gustav Mannerheim gick de vita därmed segrande ur kriget. Den kommunistiska regimen under Lenin erkände Finlands självständighet den 4 januari 1918 [1].
Aunusexpeditionen
- se även artikeln Aunusexpeditionen
Efter inbördeskriget drevs Finland under ett starkt tyskt inflytande som varade till hösten 1918. Eftersom Tyskland hade ingått i ett fredsavtal med den bolsjevistiska regeringen, hade också Finland ett relativt fredligt förhållande med Ryssland fastän ett krigstillstånd varade tekniskt sett mellan båda länderna. Efter Tysklands nederlag vände finländska utrikespolitiken till en entente-vänlig hållning.
Samtidigt med den utrikespolitiska omsvängningen började finska nationalister samla män för en expedition att hjälpa karelisktalande som hade revolterat mot bolsjevikerna i Fjärrkarelen. Syftet var att hjälpa stamfränderna och samtidigt erövra Fjärrkarelen. Samtidigt förde västmakterna krig mot bolsjevikerna i Archangelsk. Omkring 3 000 finska frivilliga nationalister deltog i expeditionen som dock blev överlag ett misslyckande. Det enda området som de finska frivilliga nationalisterna kunde kvarhålla var socknarna Repola och Porajärvi vid den finländska gränsen. Dessa områden byttes mot Petsamo i freden i Dorpat år 1921.
Estlands frihetskrig
- se även artikeln Estlands frihetskrig
Under år 1919 deltog frivilliga från Finland i Estlands frihetskrig.
Vinterkriget
- se även artikeln Vinterkriget
Den 30 november 1939 inledde Sovjetunionen krigshandlingar mot Finland, efter en iscensatt provokation som kom att kallas Skotten vid Mainila. De vinterovana sovjetiska trupperna led emellertid svåra motgångar vid Tolvajärvi, Suomussalmi och Mannerheimlinjen. Efter flera månader blev dock det ryska trycket för stort, och Mannerheimlinjen bröts. Freden blev hård, men tillät i alla fall att Finlands fick behålla sin självständighet. Det är numera historiskt belagt att Stalins långsiktiga mål var att införliva Finland med Sovjetunionen. Stalin utsåg nämligen år 1939 den finländske kommunisten Otto Ville Kuusinen till statsminister i en marionettregering (Terijokiregeringen) för att denne sedermera skulle ta över regeringsmakten i Finland efter en förväntad sovjetisk seger i vinterkriget
Fortsättningskriget
- se även artikeln Fortsättningskriget
När de tyska styrkorna inledde Operation Barbarossa mot Sovjetunionen var båda sidor övertygade om att den revanschsugna finländska armén skulle ställa upp på tysklands sida mot Sovjetunionen. De finländska styrkorna hjälpte tyskarna att minera vattnen i Finska viken och sände ut patruller på sovjetiskt territorium för att insamla data. I och med utbrottet bombade även sovjetiskt flyg finländska städer före krigsförklaringen. De finländska styrkorna avancerade snabbt och erövrade stora områden från de hårt trängda ryssarna. Marskalk C.G. Mannerheim var dock realpolitiker, och beordrade halt vid floden Svir samt framför Leningrad för att inte förarga USA och Storbritannien; båda länderna hade framfört skarpa krav (i hemliga depescher) på att lend-lease-trafiken över Murmanskjärnvägen inte fick störas. Härvid inleddes ställningskriget som varade från 1941 till 1944. Inga större offensiver inleddes från finländskt håll. Man var mera inställd på att hålla de områden som man erövrat. Den 9 juni 1944 inledde Sovjetunionen sin stora offensiv mot Finland på det Karelska näset. De finländska styrkorna var då tvungna att retirera och uppge Viborg. Man lyckades dock i en serie slag vid Tali och Ihantala bromsa den ryska anstormningen till den grad att offensiven mattades av. Samtidigt landsteg de allierade i Normandie vilket öppnade en ny allierad front i Europa. Kapplöpningen till Berlin började. Sovjetunionen började då förflytta sina trupper till den tyska fronten och efter att den finländske presidenten Risto Ryti avgått var vägen öppen för de vapenstilleståndsförhandlingar. Dessa inleddes eftersom man ansåg att ett fortsatt rysk offensiv skulle slutligen knäcka det finländska motståndet och man ville förhandla medan man ännu hade en chans att bibehålla sin självständighet.
Lapplandskriget
- se även artikeln Lapplandskriget
Vapenstilleståndsavtalet ledde till att Finland tvingades driva ut de tyska styrkorna från finländskt territorium. Till en början skedde det tyska tillbakadragandet och den finländska framryckningen i ett tyst samförstånd, ett så kallat låtsaskrig. I och med tysklands försök att erövra Hogland och på grund av allt tyngre påtryckningar från Sovjetunionen så inleddes de egentliga krigshandlingarna när general Hjalmar Siilasvuo landsteg och överraskade tyskarna i Torneå. Tyskarna som ansåg sig svikna av de forna vapenbröderna började bedriva den brända jordens taktik och lokalbefolkningen flydde till Sverige. Den 27 april 1945 var de sista tyska styrkorna fördrivna från finländsk mark.
1945 – 1990
Den finländska armén hade tuffa tider efter kriget: de stora krigsskadestånden till Sovjetunionen ledde till att gammal och utsliten materiel fick behållas alltför länge. Dessutom ledde den så kallade vapengömmoaffären till att många officerare avskedades och/eller straffades. För att möta ett (säkerligen reellt) hot om sovjetiskt kuppanfall ordnades hemliga vapendepåer runt om i Finland. Saken var i sig inte olaglig, men när den avslöjades av den kommunistinfiltrerade statspolisen drev sovjeterna fram hårda straff för förövarna. Finland hade i freden förbjudits att inneha flera vapensystem, t.ex. jaktrobotar och ubåtar. Genom förhandlingar med signatärmakterna lyckades man dock få köpa jakt- och pansarvärnsrobotar till försvaret. Andan i det finländska försvaret var hela tiden mycket god: man visste vad som väntade om man inte försvarade sig.
1990 – idag
Vid Sovjetunionens sönderfall 1991 förklarade sig Finland omedelbart som befriat från fredsavtalet 1947, och började köpa in modern utrustning från väst. Jaktplan av typen F/A-18 Hornet tillfördes på nittiotalet och stärkte luftförsvarsförmågan väsentligt.
Den mycket stora krigsorganisationen har bantats ordentligt, men fortfarande kan Finland mobilisera cirka 350 000 man. Tre brigader är helt moderna, varav pansarbrigaden är utrustad med Leopard 2 stridsvagnar och svenska stridsfordon 90 mekaniserade infanterivagnar. Det finländska artilleriet omfattar över 1 000 pjäser. Som jämförelse kan nämnas det svenska artilleriet omfattar 48 pjäser.
Armén idag
För utrustning, se Utrustning i Finlands armé
Statistik
| Statistik över den finländska armén | |
|---|---|
| Manskap (armén) | 20 500 |
| Krigstida styrka | 340 000 |
| Stridsvagnar | 124 Leopard 2A4 |
| Bepansrade stridsfordon | 102 CV 9030 IFV, 274 BMP-1/BMP-2 |
| Bepansrade stridsfordon | 614 |
| Terrängfordon | 15 000 |
| Artilleri | 714 |
| Flygplan | 34 helikoptrar, 6 UAV |
Nuvarande insatta styrkor
| Område | Datum | Insats | |
|---|---|---|---|
| Mall:Landsdata Afghanistan | Afghanistan | 2002 | 100 man |
| Mall:Landsdata Bosnien och Hercegovina | Bosnien-Hercegovina | 2004 | 180 man |
| Mall:Landsdata Eritrea / Mall:Landsdata Etiopien | Eritrea/Etiopien | 2000 | 7 övervakare |
| Mall:Landsdata Indien / Mall:Landsdata Pakistan | Kashmir | 1961 | 5 man |
| Mall:Landsdata Serbien | Kosovo | 1999 | 450 man |
| Mall:Landsdata Liberia | Liberia | 2003 | 2 officerare |
| Mall:Landsdata Libanon | Mellanöstern | 1961 | 14 man |
| Mall:Landsdata Sudan | Sudan | 2005 | 2 officerare |
Utrustning
.
Finländska soldaternas huvudvapen är stormgevär 7,62 och den liknar en AK-47. Finländska armen har ganska bra utrustning men den kunde förbättras mycket.
Lätta vapen
- Stormgevär
- 7,62 Stormgevär 62 (7,62 RK 62)
- 7,62 RK 62 TP
- 7,62 RK 62 VV
- 7,62 RK 62 TP VV
- 7,62 RK 62-76
- 7,62 RK 62-76 TP
- 7,62 Stormgevär 95 TP (7,62 RK 95 TP)
- 7,62 Stormgevär 54
- 7,62 Stormgevär 54 TP
- 7,62 Stormgevär 56 TP
- 7,62 Stormgevär 72
- 7,62 Stormgevär 72 TP
- Kulsputor
- 7,62 Maskingevär 62 (7,62 KK 62)
- 7,62 Maskingevär PKM (7,62 KK PKM)
- 7,62 Maskingevär MG 3 (7,62 KK MG 3)
- Tunga kulsprutor
- 12,7 Luftvärnsmaskingevär 96 (12,7 ItKK 96)
- Skarpskyttegevär
- 7,62 Prickskyttegevär Dragunov (7,62 tkiv Dragunov)
- 7,62 Prickskyttegevär 85 (7,62 tkiv 85)
- 8,6 Prickskyttegevär 2000 (8,6 tkiv 2000)
- 12,7 Prickskyttegevär 2000 Barrett (12,7 rstkiv 2000)
- K-pistar
- 9,00 Maskinpistol 2000 (9,00 KP 2000)
- 9,00 Maskinpistol 2000 VAIM (9,00 KP 2000 VAIM)
- Pistoler
- 9,00 Pistol 80 (9,00 pist 80)
- 9,00 Pistol 80-91 (9,00 pist 80-91)
- 9,00 Pistol SIG P226 (9,00 pist SIG P226)
- 9,00 Pistol SIG P225 (9,00 pist SIG P225)
- Hagelgevär
- 12 Pumphagelgevär Remington Police (12 pumppuh Remington P)
Bepansrade fordon
| Stridsvagnar | |
|---|---|
| 124 | Leopard 2A4 |
| AIFV | |
| 164 | BMP-1PS |
| 110 | BMP-2 |
| 104 | CV-9030 |
| APC | |
| 112 | BTR-60PB |
| 73 | BTR-50PK |
| 655 | XA-180/185/200 |
| 261 | MT-LBV |
Logistik
Artilleri
| Artilleri | |
|---|---|
| 510 | 122 mm H 63 (D-30) |
| 127 | 130 mm K 54 |
| 234 | 152 mm H 55 (D-20) 152 mm H 88-40 152 mm H 88-37 (ML-20) 152 mm H 88-38 152 mm K 89 |
| 136 | 155 mm K 83 |
| Självgående artilleri | |
| 72 | 122 mm PsH 74 (2S1) |
| 18 | 152 mm Telak 91 (2S5) |
| 36 | 155 mm K 98 (155 GH 52) |
| MRLS | |
| 24 | RakH 76 (BM-21) |
| 36 | RakH 89 (RM-70) |
| 22 | M 270 |
| Granatkastare | |
| 1 416 | 81 mm |
| 642 | 120 mm |
Flygplan och helikoptrar
| Helikoptrar | |
|---|---|
| 20 | NH 90 |
| 7 | Mil Mi-8 |
| 7 | Hughes 500 |
| UAV | |
| 6 | Ranger |
Landstigningsfarkoster
Förband och struktur
* Lista över finländska arméns förband
Truppförband
- Tavastlands Regemente (TavR), Lahtis
- Jägarbrigaden (JägBr), Sodankylä
- Gardesjägarregementet (GardJägR), Helsingfors, Sandhamn
- Kajanalands Brigad (KajBr), Kajana , Hoikankangas
- Karelska Brigaden (KarBr), Vekaranjärvi
- Lapplands Luftvärnsregemente (LapLvR), Rovaniemi
- Pansarbrigaden (PsBr), Parolannummi
- Pionjärregementet (PionR), Keuru
- Norra Karelens Brigad (NKarBr), Kontiolahti, Kontioranta
- Björneborgs Brigad (BjöBr), Säkylä, Huovinrinne
- Artilleribrigaden (ArtBr), Niinisalo
- Uttis Jägarregemente (UttisJägR),Uttis
- Signalregementet (Finland) (SignR), Riihimäki
Rekrytering
Armén rekryterar enbart inom Finland och enbart till speciella förband.
Faneden
Alla soldater måste svära en faned som förbinder en att försvara landet närhelst det kallar. De som är kristna svär följande ed:
-
- "Jag N. N. lovar och försäkrar inför Gud, den Allsmäktige och Allvetande, att vara en Finlands rike trogen och pålitlig medborgare. Jag vill redligt tjäna mitt land samt efter all min förmåga söka och främja dess väl och bästa.
-
- Jag vill överallt och under alla omständigheter, såväl i fred som i krig försvara mitt fädernesland, dess lagliga samhällsordning samt rikets lagliga överhet. Om jag förnimmer eller erfar något, som är å färde till störtande av landets lagliga överhet eller till upphävande av landets samhällsordning, vill jag det ofördröjligen för myndigheterna uppgiva.
-
- Från trupp, som jag tillhör, och från min post inom den skall jag ej i något läge vika, utan skall jag, så länge krafterna stå mig bi, fullfölja det uppdrag, som anförtrotts mig.
-
- Jag lovar att uppföra mig redbart och manligt, att lyda mina överordnade, följa lagar och förordningar samt väl bevara mig anförtrodda tjänstehemligheter. Jag vill även vara rättfram och hjälpsam mot mina vapenbröder. Jag skall aldrig, vare sig för släktskaps, vänskaps, avunds, ovänskaps eller räddhågas skull, ej heller för gåvors eller annan orsaks skull, bryta mot min tjänsteplikt.
-
- Om mig tilldelas överordnads ställning, vill jag mot mina underordnade vara rättvis, vårda mig om deras välbefinnande, taga kännedom om deras önskemål, vara deras rådgivare och handledare samt för min egen del försöka vara dem ett gott och sporrande föredöme.
-
- Allt detta vill jag på heder och samvete uppfylla. ― Därtill hjälpe mig Gud."
- — [2].
Fanor och standar
Grader och beteckningar
Referenser
(svenska) Den finländska arméns webbplats
Fotnoter
- ↑ (svenska) Bernces förlag, Efter 1809: en krönika i ord och bild om finlandssvenskarna, ISBN 91-500-0408-5
- ↑ (svenska) Faneden (Förordning om formulär till krigsmannaed), Finlands författningar
- ↑ (svenska) Finländska försvarsmaktens webbplats, arméns gradbeteckningar
