Struves meridianbåge
Från Rilpedia
| Struves meridianbågea Världsarv nr 1187 |
|
 |
|
| Land | Estland, Finland, Lettland, Litauen, Moldavien, Norge, Ryssland, Sverige, Ukraina, Vitryssland |
| Geografiskt läge | N O |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterium | ii, iii, vi |
| Regionb | Europa och Nordamerika |
|
Inskriptionshistorik |
|
| Inskrivet | 2005 Världsarvskommitténs 29:e möte |
|
a Officiellt namn översatt till svenska |
|
Struves meridianbåge (eller gradmätning) var den tyske astronomen Friedrich Georg Wilhelm von Struves projekt för att mäta upp jordklotets rundning.
Innehåll |
Meridianbågen
Med hjälp av Carl Tenner, Christofer Hansteen och Nils Haqvin Selander uppmättes en triangelkedja. Christofer Hansteen deltog dock inte själv i fältarbetet utan överlät detta till de två norska arméofficererna Fredrik L Klouman och Christopher A B Lundh.
Antalet självständiga länder som uppmätningen gjordes i var två: Sverige/Norge och Ryssland. Finland var vid denna tid en del av Ryssland.
I dag ligger meridianbågen i tio länder. Antalet länder anges i bland felaktigt till elva. Förklaringen ligger i sättet att räkna. Räknat söderifrån börjar bågen i Ukraina och fortsätter i Moldavien. När bågen lämnar Moldavien återinträder den i Ukraina en andra gång, vilket ibland, oriktigt, räknats som ytterligare ett land.
Meridianbågen sträcker sig från Fuglenes nära Hammerfest i Norge (), över Norrbottens län i Sverige, genom mellersta och södra Finland, över ön Hogland i Finska viken som hör till Ryssland, ner genom Estland, Lettland och Litauen och vidare in i Vitryssland och Moldavien för att sluta i Staro-Nekrassovka vid Izmaïl () vid Donau i Ukraina.
Uppmätningen
Uppmätningen av den 2 822 kilometer långa meridianbågen omfattade 265 huvudpunkter och 60 hjälppunkter och följer i stort meridianen 25° Ö inom ±2°. På tio ställen mättes längden av speciella baslinjer och ändpunkterna vid Fuglenes och Izmail jämte elva andra stationer (bland annat på ön Hogland i Finska viken) bestämdes latituden genom astronomiska observationer.
Mätningarna påbörjades 1816 i Ryssland. Norröver kom mätningarna inte i gång förrän under 1840-talet. Svenskarna mätte söderifrån och anslöt till den norska kedjan i Kautokeino i Finnmark. I Norge påbörjades arbetet sommaren 1845 med att letade man upp 15 mätpunkter i Finnmark i Norge och markerade dessa med träkonstruktioner. Norrmännen utgick från en baslinje i Alta och mätte söderut från Fuglenes. Under de två följande åren mätte man upp alla vinklar vid punkterna. 1850 genomförde man astronomiska observationer vid punkten i Fuglenes.
Man kunde därvid dra fördel av de arbeten som tidigare gjorts i Tornedalen av Maupertuis 1736—1737, med utvidgning av Jöns Svanberg 1800—1804. Den norska-svenska etappen blev klar 1852.
Den forsatta kedjan genom Finland anslöts till den ryska på ön Hogland i Finska viken genom en triangelspets. Det saknas alltså en gemensam triangelsida här, varför struvebågen egentligen är summan av två delsystem.
För kedjan genom Baltikum uppmättes en baslinje vid bland annat Simuna, norr om Dorpat (nuvarande Tartu i Estland).
Hela bågen blev färdig 1855. Avslutningen i norr är i Fuglenes som valdes bland annat för att den ligger nära havsytan — endast 13 meter över havet.
Bågens längd
Alla mätningarna hade genererat en enorm mängd data, och det därav följande gigantiska beräkningsarbetet utfördes vid observatoriet i Pulkovo söder om Sankt Petersburg. Meridianbågen om 28° 20′ beräknades ha en längd av 2 821,8537 kilometer.
Resultatet blev den första riktigt välgjorda mätningen av en stor del av en meridian. Detta gav möjlighet att räkna ut jordens storlek och utseende, vilket var ett viktigt steg i forskningen om jorden och skapandet av topografiska kartor.
Liknande projekt
Struve ville att mätningen skulle fortsätta ner mot Medelhavet till öarna väster om Turkiet och till Kreta. Ett senare projekt under ledning av astronomen David Gill i Sydafrika gällde en gradmätning genom hela Afrika längs meridianen 30 grader östlig längd. Man skulle därmed skapa en vetenskapligt intressant mycket lång båge, som omfattade betydande sträckor på ömse sidor om ekvatorn och då kunnat jämföra avplattningarna för norra respektive södra halvklotet.
Inventering av triangelpunkterna
På 1880-talet inventerade man triangelpunkterna utefter sträckan Hogland—Torneå i Finland. Man återfann 51 punkter av 71. Många var markerade genom borrhål i berget, som ursprungligen varit blyfyllda. Traktens jägare hade sedan ofta stulit blyet för att göra gevärskulor av! Vid inventeringen säkrades punkterna för framtiden genom noggrann beskrivning och stenrösen.
Ett världsarv
34 av de 265 mätpunkterna nominerades 2004 av Finland till att bli uppsatta på UNESCO:s världsarvslista. Bakgrunden var en resolution som antagits på Federation of Surveyors:s konferens i Melbourne 1994. Den ansåg att meridianbågen borde sättas upp på världsarvslistan. Den 14 juli 2005 godkände UNESCO det finska förslaget vid ett möte i Sydafrika. De flesta punkter upptagna i världsarvet har någon form av markering: ett hål i berget, järnkors, stenröse eller en obelisk. Världsarvskommitténs motivering löd:
| ” | kriterium ii: Den första riktigt noggranna mätningen av ett lång sträcka av en meridian, hjälpande i grundandet av den exakta storleken och formen av världen visar ett viktigt steg i utvecklingen av geoforskningen. Den är även ett extraordinärt exempel på en förändring i människans värderingar i form av vetenskapligt samarbete mellan forskare från olika länder. Det är också på samma gång ett exempel för samarbete mellan monarker med olika makt, för ett vetenskapligt syfte | ” |
| ” | kriterium iv: Struves meridianbåge är utan tvekan ett enastående exempel på en teknologisk grupp – visar trianguleringspunkter för mätningen av meridianen, är ett icke flyttbart och icke tangerbar del av mätteknologin. | ” |
| ” | kriterium vi: Mätningen av bågen och resultaten är direkt associerade med män som funderar på sin värld, dess form och storlek. Det är kopplat med Isaac Newtons teori att världen inte är en exakt sfär. | ” |
Mätpunkterna i världsarvet
- "Fuglenaes" (Fuglenes) i Hammerfest kommun,
- "Lille-Reipas" (Lille-Raipas) i Alta kommun,
- "Lohdizhjokki" (Lodiken) i Kautokeino kommun,
- "Bäljatz-vaara" (Bealjasvarri) i Kautokeino kommun,
- "Pajtas-vaara" (Tynnyrilaki) i Kiruna kommun,
- "Kerrojupukka" (Jupukka) i Pajala kommun,
- "Pullinki" (Pullinki) i Övertorneå kommun,
- "Perra-vaara" (Perävaara på delen Alanen Perävaara) i Haparanda kommun,
Invigningen av dessa fyra punkter ägde rum 2006–08–15.
- "Stuor-Oivi" i Stuorrahanoaivi, Enontekis kommun,
- "Avasaksa" i Aavasaksa, Övertorneå kommun,
- "Tornea" på Nedertorneå kyrka i Torneå, Torneå kommun,
- "Puolakka" vid Tornikallio på Oravivuori, Korpilax kommun,
- "Porlom II" nära byn Porlom, Lappträsk kommun,
- "Svartvira" på ön Svartviran, Pyttis kommun,
- "Mäki-päälys" (Mäkipäällys) på ön Hogland som administrativt ingår i området Kingisepp,
- "Hogland, Z" (Gogland, Tochka Z) likaså på ön Hogland,
- "Woibifer" (Võivere) i Avanduse,
- "Katko" (Simuna) i Avanduse,
- "Dorpat" (Tartu observatorium) i Tartu,
- "Karischki" (Gireišiai) i Panemunelis,
- "Meschkanzi" (Meškonys) i Nemencine,
- "Beresnäki" (Paliepiukai) i Nemežis,
- "Tupischki" (Tupishki) i Oshmyany,
- "Lopati" (Lopaty) i Zelva,
- "Ossownitza" (Ossovnitsa) i Ivanovo,
- "Tchekutsk" (Chekutsk) i Ivanovo,
- "Leskowitschi" (Leskovichi) i Ivanovo,
- "Rudy" (Rudi) i Rudi,
- "Katerinowka" (Antonivka) i Khmelnytski,
- "Felschtin" (Felschtin) i Hvardiiske,
- "Baranowka" (Baranowka) i Baranivka,
- "Staro-Nekrassowka" (Stara Nekrasivka) i Nekrasivka,
Se även
Externa länkar
(svenska)
- Sveriges nästa världsarv? - En artikel i tidningen Kart- och Bildteknik om Struves mätningar (pdf)]
(svenska)
(engelska)
(engelska)
(norska)
- Wikimedia Commons har media som rör Struves meridianbåge
Lantmäteriverk om Struves meridianbåge
(svenska)
(svenska)
(engelska)
(norska)
| Bronsåldersgravrösena i Sammallahdenmäki | Gamla Raumo |
| Kvarken/Höga kusten | Petäjävesi gamla kyrka | Struves meridianbåge |
| Sveaborg | Verla träsliperi och pappfabrik |
| Bergsstaden Røros | Bryggen i Bergen | Hällristningarna i Alta |
| Struves meridianbåge | Urnes stavkyrka |
| Vegaöarna | Geirangerfjorden | Nærøyfjorden |
