Från Rilpedia

Finland ratificerade världsarvskonventionen den 4 mars 1987 och blev därmed det fjärde landet i Norden som ratificerade konventionen. 1990 lade Museiverket, Finlands motsvarighet till Riksantikvarieämbetet i Sverige, fram ett förslag på tänkbara världsarv i landet^[1]. Redan året därpå fick fick Finland sina första två världsarv, Gamla Raumo och Sveaborg. Sedan dess har antalet världsarv i Finland växt till 7. 1996 uppdaterades listan efter nordiskt samråd. Den uppdaterade listan presenterades i rapporten "Världsarv i Norden" (Nord 1996:30).

De 7 världsarven i Finland

Kulturarv

Sveaborg (1991)	Gamla Raumo (1991)	Verla träsliperi och pappfabrik (1996)	Bronsåldersgravrösena i Sammallahdenmäki (1999)
Petäjävesi gamla kyrka (1994)	Struves meridianbåge (2005)

Naturarv

Bro till ön Replot som ligger i världsarvet Kvarken (2006)*

^*Kvarken är en del av världsarvet som går under namnet Kvarken/Höga kusten. Detta världsarv är en utvidning av världsarvet Höga kusten i Sverige som togs upp på världsarvslistan år 2000.

Förslag till världsarv

Finland har även tagit fram en lista på förslag till världsarv^[2], dvs objekt som man planerar nominera till världsarv, på engelska kallad "tentative list". Följande objekt är upptagna på denna lista:

• Inristningar på ön Gäddtarmen i Hangö stad (1990)
• Kastelli i Pattijoki, Brahestad (1990)
• Klippmålningarna i Astuvansalmi, Kristina kommun (1990)
• Ukonsaari i Enare kommun (1990)
• Sjukhuset i Pemar, Pemar kommun (2004)
• Sjösystemet Saimaa-Pielinen (2004)

Litteratur

• Verldensarv i Norden, (Nordiska rådet (rapport 1996:30/31), 1986), ISBN 92-9120-937-6

Referenser

1. ↑ ”Sex nya kulturarv från Finland på den tentativa listan för världsarvet”. http://www.nba.fi/sv/tentativalistan. 
2. ↑ ”UNESCO World Heritage Centre - Tentative Lists - Finland”. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/state=fi. 

Externa länkar

• Museiverket

(svenska)

• Wikimedia Commons har media som rör Världsarv i Finland
  Bilder & media