Hugo Alfvén

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Hugo Emil Alfven)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Hugo Alven 1.jpg

Hugo Emil Alfvén, född 1 maj 1872 i Stockholm, död 8 maj 1960 i Leksand i Dalarna, var en svensk tonsättare och dirigent. Han var son till skräddarmästaren Anders Alfvén (död 1881) och Lotten Axelsson Puke (död 1913).

Innehåll

Biografi

Hugo Alfvén växte upp i Stockholm och bedrev 1887-1891 studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm, statsstipendium 1896 och 1899, Jenny Lindstipendiet 1900. Han studerade violin för Johan Lindberg och harmonilära för Aron Bergenson. Dessutom studerade han måleri för Otto Hesselbom och Oskar Törnå.

Åren 1890-1901 var Alfvén violinist i Kungliga Hovkapellet. Parallellt med tjänstgöringen i Hovkapellet bedrev han 1887-1890 privata studier i violin för Lars Zetterquist och i komposition för Johan Lindegren. Han gjorde en studieresa 1897-98 till Berlin, Bryssel och Paris och 1900-1901 till Berlin, Klampenborg och Rom. I Bryssel studerade han violin för César Thomson. 1901-1902 studerade han dirigering för Hermann Kutzschbach i Dresden. 1903 reste han till Spanien, Italien, Danmark (Skagen), München och Wien. Samma år valdes han till lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation vid Musikkonservatoriet i Stockholm, men tillträdde aldrig tjänsten. Alfvén fick statsstipendium för tonsättare 1906-1910, och blev fil hedersdoktor i Uppsala 1917.[1]

År 1904 blev Alfvén dirigent för Siljansbygdens körförbund och bildade Siljanskören vars dirigent han var till 1957. År 1910 utnämndes han till director musices vid Uppsala universitet och ledare för Kungliga Akademiska Kapellet. Han efterträdde samma år Wilhelm Lundgren som Orphei Drängars dirigent, där han kvarstod som dirigent till 1947 då Carl Godin tog över. Åren 1919-1931 och 1934-1938 var han också dirigent i Allmänna Sången (Uppsala studentkårs allmänna sångförening). 1921-1943 var han förste förbundsdirigent i Svenska Sångarförbundet.

Alfvénsalen i centrala Uppsala.

Som orkesterdirigent framträdde Alfvén mestadels med egna verk bland annat i Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Wien, Boston, Philadelphia och London.

Alfvén hade under nästan hela sitt liv ekonomiska svårigheter på grund av sin oförmåga att hushålla med pengar. Därför var han beroende av de många beställningar han fick på specialskriven musik, men hävdar i sina något tillrättalagda memoarer att han hellre skulle ha använt sina krafter till att skriva fler symfonier. Han drabbades upprepade gånger av överansträngningssymptom när han arbetat hårt med sina beställningsuppdrag i sista stund.

Efter pensioneringen 1939 flyttade Alfvén till Leksand i Dalarna, där han ägde en gård (i området Åkerö).

Alfvén var 1912-1936 gift med den danska konstnärinnan Maria (Marie) Krøyer, med vilken han fick sitt enda barn, Margita Alfvén (1905-1962). Han var gift med Catharina (Carin) Wessberg från 1936 till hennes död 1956 samt från 1959 och fram till sin död med Anna Lund. Han var farbror till plasmafysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvén och farfars bror till författarinnan Inger Alfvén.

Alfvén drabbades den 27 april 1960 av en hjärnblödning och opererades därefter, men hans liv gick inte att rädda. Den 8 maj klockan 17:15 avled han på Falu lasarett i en ålder av 88 år.

Bibliografi

  • Några minnen från min bekantskap med Verner von Heidenstam, i Mårbacka och Övralid. Personliga minnen av Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam, Uppsala 1941
  • Min lärare Johan Lindegren, i Musikmänniskor. Minnen av svenska tonsättare, Uppsala 1943
  • Första satsen. Ungdomsminnen, Stockholm 1946
  • Tempo furioso. Vandringsår, Stockholm 1948
  • I dur och moll. Från Uppsalaåren, Stockholm 1949
  • Final, Stockholm 1952

Verk i urval

Alfvén räknas som en av Sveriges främsta nationalromantiska tonsättare. Kompositionstekniskt var han mycket skicklig, bland annat i kontrapunkt och instrumentation. Hans produktion består av över 200 titlar, till största delen orkesterverk samt verk för manskör och blandad kör. Han skrev också körarrangemang av svenska folkvisor som till exempel Uti vår hage. Dessutom många sånger, några verk för piano och en violinsonat.

Alfvéns främsta skaparperiod var från slutet av 1890-talet till början av 1920-talet. Under denna period tillkom de flesta av hans större verk, bl a symfonierna nr 1-4 och orkesterstyckena Midsommarvaka och En skärgårdssägen. En höjdpunkt är den storslagna, folkloristiska balettpantomimen Bergakungen, som fullbordades 1923. Trots att Alfvén fortsatte komponera nästan hela livet ut skrev han från 1920-talet och framåt få djupt personliga verk, även om det finns undantag. I stället försörjde han sig på att bland annat komponera en del teater- och filmmusik samt festmusik för särskilda tillfällen, till exempel kantater för olika organisationers jubileer. På äldre dar tillkom den femte symfonin (1942-1952), vars första sats han kallade "det minst dåliga jag gjort". Resten av symfonin var han dock tämligen missnöjd med. Första satsen har oftare framförts separat än tillsammans med resten av verket.

Orkester

  • 1897 Symfoni nr 1, f-moll, op 7
  • 1898 Symfoni nr 2, D-dur op 11
  • 1903 Midsommarvaka, Svensk rapsodi nr 1, op 19
  • 1904 En skärgårdssägen, symfonisk dikt, op 20
  • 1905 Symfoni nr 3, E-Dur op 23
  • 1907 Uppsalarapsodi, akademisk festuvertyr, Svensk rapsodi nr 2, op 24
  • 1907 Festspel, op 25
  • 1918-19 Symfoni nr 4 ”Från havsbandet”, c-moll, op 39
  • 1923 Bergakungen (Den bergtagna). Pantomimiskt drama i tre akter, op 37
  • 1931 Dalarapsodi, Svensk rapsodi nr 3, op 47
  • 1932 Gustaf II Adolf, op 49
  • 1934 Synnøve Solbakken, svit ur filmmusiken, op 50
  • 1944 En bygdesaga, svit ur musiken till filmen ”Mans kvinna”, op 54
  • 1953 Symfoni nr 5, a-moll, op 55 (första satsen 1942)

Sånger

  • 1908 Sju dikter av Ernest Thiel för en röst och piano/orkester op 28
  • 1941 Berceuse, dikt av Emil Kléen för en röst och piano

Kantater

  • 1899 Vid sekelskiftet (Nyårskantaten), op 12, för kör, solo och orkester (Text: Erik Axel Karlfeldt)
  • 1901 Herrens bön, op 15, för soli, blandad kör och orkester (Text: Erik Johan Stagnelius)
  • 1913 Uppenbarelsekantat, op 31, för orgel, kör, solo, stråkar m.m. (Texter ur Bibeln sammanställda av Nathan Söderblom)
  • 1914 Kantat vid Baltiska utställningens i Malmö öppnande, op 33, för solo, kör och orkester (Text: Nils Flensburg)
  • 1915 Kantat till Uppsala läns Kungl. hushållningssällskaps 100-årsjubileum, op 35, för blandad kör och orkester (Text: Knut Hamilton)
  • 1917 Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala, op 36, för solo, blandad kör och stråkar (Text: Erik Axel Karlfeldt samt ur 1695 års psalmbok sammanställd av Nathan Söderblom)
  • 1924 Kantat vid Världspostunionens halvsekeljubileum, op 41, för solo, blandad kör och orkester (Text: Albert Henning)
  • 1927 Kantat vid Uppsala universitets 450-årsjubileum, op 45, för solo, kör och orkester (Text: Gunnar Mascoll Silfverstolpe)
  • 1930 Kantat vid Svenska Röda korsets högtidssammankomst 2 maj 1930, op 46, för solo, blandad kör och orkester (Text: Albert Henning)
  • 1935 Kantat vid Sveriges Riksdags 500-års minnesfest, op 51, för solo, blandad kör och orkester (Text: Sten Selander)
  • 1957 Musik till baletten ”Den förlorade sonen”

Filmmusik

Körverk

Utmärkelser

Litteratur

  • Knut Nyblom: Hör I Orphei Drängar. Skildringar ur sångsällskapet OD:s levnad, 1913-1928. Uppsala 1928.
  • O.D.-minnen tillägnade Hugo Alfvén 70 år den 1 maj 1942, Uppsala 1942.
  • Karin Svensson: Försök till en bibliografi över Hugo Alfvéns verk, Örebro 1946.
  • Sven E. Svensson: Hugo Alfvén som människa och konstnär, Örebro 1946.
  • Jan Olof Rudén: Hugo Alfvén, Kompositioner - Käll- och verkförteckning, 1972
  • Lennart Hedwall: Hugo Alfvén. En svensk tonsättares liv och verk, Stockholm 1983.
  • Sven G. Svenson: Tre porträtt: skalden Nybom, Curry Treffenberg - en moralist, Hugo Alfvén, i kamp mot ålderdomen, 1989.
  • Gunnar Ternhag (red.): Hugo Alvén – Brev om musik, Stockholm 1998.
  • Gunnar Ternhag (red.): Hugo Alvén – Med hälsning och handslag, Stockholm 2001

Källor

  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Noter

  1. ↑ 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s.3

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Hugo_Alfv%C3%A9n"
Personliga verktyg