Från Rilpedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.

Nils Curry Engelbrekt Treffenberg, född 1 mars 1825 i Göteborg, död 1 september 1897 i Stockholm. Landshövding i Västernorrlands län 1873-1880 och i Kopparbergs län 1880-1892. Riksdagsman för adelsståndet såväl som i andra och senare i första kammaren.

Kallade 1879 in militär (som dock aldrig sattes in) för att avbryta Sundsvallsstrejken.

Treffenberg tillhörde en ursprungligen polsk, i Sverige 1687 adlad ätt, vars ursprungliga namn var Curry. Han var son till Curry Gabriel Treffenberg (f. 1791, d. 1875) som vid riksdagen 1823 väckte förslag om frimärkens införande i Sverige.

Curry Treffenberg blev student i Uppsala 1843, filosofie doktor 1851 och avlade 1853 hovrättsexamen. 1856 utnämndes han till vice häradshövding samt blev 1860 länsnotarie och 1862 landssekreterare i Västmanlands län. 1873 utnämndes han till landshövding i Västemorrlands län. Som sådan väckte han det största uppseende genom sitt ingripande mot en i slutet av maj 1879 i följd av lönenedpressning utbruten stor sågverksarbetarstrejk i trakten av Sundsvall. Genom att tillkalla en stark militärstyrka och kanonbåtar, genom summariska häktningar sprängde Treffenberg inom 9-10 dygn strejken, som var den första svenska av betydelse (över 1,000 strejkande). Strejkens utgång framkallade flerstädes i Norrland strejkrörelser, som snart undertrycktes, delvis med likartade medel. Treffenbergs tillvägagående framkallade mycket blandade känslor och protestdemonstrationer (bl. a. i Stockholm) samt gav även ökad fart åt den med de s. k. svenska arbetarmötena (det första i Stockholm 1878) inledda dåtida arbetarrörelsen. Med anledning av strejken avgav Treffenberg en för honom mycket karakteristisk rapport (tr. 1880) till civilministern (Thyselius). Strejkens innersta förklaringsgrund ville han söka i förbundet mellan den kyrkliga anarkien och den politiska radikalismen, och som strejkens lärdomar betonade han företrädesvis nödvändigheten att bereda militäriskt skydd för sågverksdistrikten och statsmakternas skyldighet att överväga, om icke den del av pressen, som vore "den onda makten" i landet, kunde hejdas med tillhjälp av de gamla lagarna eller medelst nya. Den dåvarande regeringens obenägenhet att lyssna till dessa Treffenbergs maningar torde ha närmast föranlett hans förflyttning till landshövdingposten i Kopparbergs län i januari 1880. Som sådan kvarstod han till 1892. Han tog därunder kraftig del i att förverkliga planerna på Bergslagens järnväg och på Mora-Vänernsbanan samt lär ha varit mån om allmogens intressen emot de stora bolagens maktsträvanden. Han var ordförande i länets hushållningssällskap 1881-1892 och blev 1893 sällskapets hedersledamot, över honom restes i Falun 1903 en minnessten.

I det politiska livet ådrog sig Treffenberg icke sällan stor, nästan sensationell uppmärksamhet genom det vulkaniskt lidelsefulla sätt och den föga ordskrädande oförskräckthet, varmed han lät sina känslor och åskådningar taga sig uttryck. Ehuru till sin allmänna läggning mycket konservativ, stod han dock icke sällan ensam för sig. Han tillhörde ridderskapet och adeln vid ståndsriksdagarna 1859/60 och 1865/66. Hans uppträdande under överläggningarna i representationsfrågan vid riksdagen 1865/66 betecknas i De Geers "Minnen", där Treffenbergs anförande rätt utförligt refereras, som den mest dramatiska scenen. Talet föranledde enligt De Geer ett "obeskrifligt oväsende" och gjorde Treffenberg till en av dagskrönikan i ord och bild vida och länge ventilerad personlighet. Även under sin senare offentliga verksamhet blef han av likartade anledningar åtskilliga gånger föremål för rätt sensationell uppmärksamhet. Han upptog icke ogärna en hetsig fejd med 1870-talets lantmannaparti. Så t. ex. vid dechargedebatten 1875 i anledning av tvistefrågan om presidentlönen i Kommerskollegium och vid den s. k. "bergsprängningen" 1875 genom en ljungande, mycket uppseendeväckande tidningsartikel "Antingen - eller" (ledare 5 april i "Nya dagl. alleh.").

Treffenberg var ledamot i andra kammaren 1869 samt 1873-1875 för Västerås, Köpings och Enköpings valkrets och 1876-1878 för Härnösands, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda valkrets samt 1889-1897 ledamot av första kammaren för Kopparbergs läns valkrets. Vid sista ståndsriksdagen var han led. af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet samt riksdagarna 1873, 1891, 1894 led. av tillfälligt utskott och 1893 av bevillningsutskottet. Motståndare till kompromissen 1873, sade han sig kunna vara med om grundskatternas avskaffande, om det blott icke sattes i samband med indelningsverkets avskaffande eller med försvarsväsendets ordnande i övrigt. Han var även motståndare till förslaget om statsministerpostens inrättande (1873) och till regeringsförslaget 1875 om skjutsningsbesvärets aflyftande, fastän han förut motiverat i likartat syfte, samt även till den obetydligaste rösträttsreform såsom till det synnerligen intetsägande Annerstedtska regeringsförslaget 1896 i rösträttsfrågan. Däremot understödde Treffenberg 1873 Adolf Hedins motion om inskränkning av utlännings rätt att besitta fast egendom. 1893 ansåg han en unionell skilsmässa ingalunda olämplig och förklarade, med anslutning till ett känt Bismarckscitat, sig icke vilja för "vårt Bulgarien" uppoffra ens lillfingret på en enda värnpliktig kockspojke. 1895 bekände han sig icke tro på någon lycklig framtid för unionen, men ville dock i det längsta av båda folkens sunda förnuft hoppas på en annan lösning än krigets. Treffenbergs humanitära intressen lät honom motionera i syfte att så vitt möjligt förebygga lidanden vid husdjursslakt (1894, 1895 och 1896) och om inskränkning av arbetstiden vid bagerier (1895). Mera märkliga av hans övriga motioner voro de om inskränkning av riksdagsmannaarvodet och om användning av giljotin vid afrättningar (1869), avsättande av en fond för olycksfalls-, ålderdomsförsäkring etc. (1890) och om ordnande av prästerskapets inkomster (1897).

Treffenberg var ledamot av kyrkomötet 1873, 1878, 1883, 1888 och 1893 och förde en mångårig ivrig strid mot katekesutanläsningen. Treffenberg blev 1882 ledamot av Lantbruksakademien.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Treffenberg, Nils Curry Engelbrekt, 1904–1926 ^(Not).

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 378

Litteratur

• Sven G. Svenson: Tre porträtt: skalden Nybom, Curry Treffenberg - en moralist, Hugo Alfvén, i kamp mot ålderdomen, 1989