Carl Larsson Sparre
Från Rilpedia
Carl Larsson Sparre, född 1627, död 1702, var en svensk friherre, landshövding och general samt grundare av två järnbruk.
Sparre föddes på Revals slott (nuvarande Tallinn) som son till riksrådet och lantmarskalken Lars Eriksson Sparre och Märta Gustafsdotter Banér. Farfadern, riksrådet Erik Larsson Sparre avrättades vid Linköpings blodbad år 1600.
Innehåll |
Grundare av två järnbruk och ett säteri
Carl Larsson Sparre anlade 1673 Graninge bruk i Ångermanland och 1682 Karlströms bruk i Östergötland. Han var bosatt på Ulvåsa slott vid sjön Boren i Ekebyborna socken, Östergötland. Från 1667 blev han även innehavare av Holms gård i Ångermanland, som genom Sparres försorg 1676 förvandlades till Holms säteri, Norrlands enda. Han uppförde där en ståndsmässig mangårdsbyggnad.
Palatsbygge
I Stockholm lät Sparre bygga ett palats vid Kungsträdgården, Sparreska palatset (på platsen för dagens NK vid Hamngatan), inte att förväxla med andra palats uppförda av ätten Sparre.
Civil karriär
Sparre var 1659-61 guvernör på Ösel i dåvarande Livland (nuvarande Estland) och utnämndes 1664 till guvernör (landshövding) över Västernorrland (med underliggande lappmarker) samt Jämtland och Härjedalen. Sparre var lagman över Västernorrland, Jämtland och Härjedalen 1681-1691.
Trolldomskommissionen
Sparre blev 1674 ordförande i trolldomskommissionen för Norrland. I oktober samma år inledde kommissionen en omfattande häxprocess i Torsåker, Ångermanland, och lät så småningom avrätta så mycket som 71 personer eller ca var femte kvinna för häxeri inom Torsåkers pastorat trots att bara tre av dem erkänt. Det skedde utan att Sparre gett sitt godkännande, varför han ställde in kommissionens fortsatta arbete.
Militär karriär
Sparre utnämndes till fänrik vid Livgardet till häst och fot 1645, till major 1648 och till överstelöjtnant 1649. 29 oktober 1651 utsågs han till kommendant vid Halmstads slott.
År 1651 utnämndes Sparre till överstelöjtnant vid Kronobergs regemente. Han utnämndes 1655 till överste vid Hälsinge regemente och deltog i Karl X Gustavs polska krig i bland annat slaget vid Warszawa 1656 och striden vid Krakow. På Erik Dahlberghs målningar kan man ofta se Sparre avbildad. År 1657 skickades han hem för att bistå landshövdingen Johan Gabrielsson Oxenstierna i försvaret av Norrland och 1659 deltog han i den misslyckade stormningen av Köpenhamn.
Den 29 mars 1664 utnämndes Sparre till överste vid Livgardet till häst och fot och utsågs till chef för den vaktstyrka som bevakade hertig Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken då denne av rådet blivit uppkallad på Stockholms slott för att tvingas till att avstå från riksförmyndarskapet och riksmarskämbetet.
Den 16 september 1664 utnämndes Sparre till generalmajor vid infanteriet och den 8 september 1668 blev han generallöjtnant. 7 september 1675 utnämndes Sparre till general med chefskap över den norrländska milisen med uppgiften att sköta försvaret av Västernorrland. I oktober 1678 avskedades han då kungen inte var nöjd med det sätt på vilket Sparre ledde den nordsvenska armén. Året dessförinnan hade norrmännen marscherat in i Ångermanland och där bränt ned hans järnbruk i Graninge. Sparre gjorde 1678 ett infall i Norge och lät där bränna ned Röros kopparverk.
Familj
Sparre var bror till Erik, Svante, Gustaf, Ebba och Per Sparre. Han var gift med Maria Bååt (vigd på Stockholms slott 6 april 1650, död 1656 i Warszawa dit hon följt sin man i Karl X Gustavs polska krig). Gift andra gången på Kronoberg med Catharina Lucia von Minnigerode (död 1697 i Stockholm). Sparre, som drabbades hårt av reduktionen, avled på Ulvåsa och begravdes i Ekebyborna kyrka. Av Sparres 14 barn i de både äktenskapen nådde endast fyra söner och sju döttrar mogen ålder, bland dem översten Ture Sparre (1654-83) och majoren Jacob Casimir Sparre (1661-1701).
Litteratur i urval
- Johan Axel Almquist: Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Tredje delen, Östergötland band 2, Säterier. Stockholm 1947
- Johan Axel Almquist: Graningeverken. Historisk skildring Stockholm 1909
- Bengt Ankarloo: Trolldomsprocesserna i Sverige Stockholm 1984
- Janrik Bromé: Striderna om Jämtland och Härjedalen 1676-1679 Ljusdal 1915
- Alexander Jonsson: De norrländska landshövdingarna och statsbildningen 1634–1769 Umeå universitet: Institutionen för historiska studier 2005
- A G Leijonhufvud: Kungl. Hälsinge Regementes chefer 1629-1909, Stockholm 1909
- Svenskt Biografiskt Lexikon Stockholm 2006
Externa länkar
| Företrädare: Gustaf Banér |
Landshövding i Västernorrlands län 1664 - 1677 |
Efterträdare: Christopher Gyllenstierna |
