Lars Eriksson Sparre

Texten från svenska Wikipedia

Lars Eriksson Sparre av Rossvik, född i januari 1590 på Sundby i Södermanland, död 18 december 1644 i Stockholm, var en svensk lantmarskalk, landshövding och riksråd. Sparre var son till lagmanen och ståthållaren över Västmanland och Dalarna Erik Larsson Sparre och grevinnan Ebba Brahe, sonson till marsken Lars Siggesson Sparre och dotterson till Per Brahe d.ä.. Han var gift med Märta Banér från 1617 till hennes död 1638 och med Catharina Bååt från 1641 till sin död. Far till Erik, Svante, Gustaf, Ebba, Carl och Per Sparre. Begravd i Ytterjärna kyrka.

Sparre var postillon d'amour mellan kärleksparet Gustav II Adolf och sin kusin Ebba Magnusdotter Brahe och medföljde den förre till mötet med Kristian IV i Halmstad 1619. Han var lantmarskalk vid riksdagarna 1633-40 och ståthållare från 1628. Han innehade Engsholms slott från 1619, Wrangelska palatset i Stockholm, Dåderö i Ytterjärna socken som han kom i besittning av genom sitt äktenskap med Märta Banér, samt Hökerum i Vings socken. Han blev postumt och tillsammans med sina fyra bröder Johan, Peder, Thure och Carl Sparre upphöjd till friherre 1647.

Befattningar

Företrädare: Åke Axelsson Natt och Dag	Lantmarskalk 1633, 1634,1635,1638,1640	Efterträdare: Erik Karlsson Gyllenstierna
Företrädare: Peder Andersson Törnsköld	Ståthållare över Östergötland 1633-1634	Efterträdare: Knut Jöransson Posse
Företrädare: Johan Pontusson De la Gardie	Landshövding över Stockholms och Uppsala län 1634-1640	Efterträdare: Göran Gyllenstierna d.ä.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Lars Eriksson, 1904–1926 ^(Not).

Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.